Riksdagen beslutar enligt vad i motionen anförs om att avskaffa
ledamöternas läkemedelsförmån.
2 Inledning
År 1994 antog riksdagen regler för riksdagsledamöternas aktuella
ersättningar, bl.a. om läkemedelsersättning. Det beslut som då fattades
innebar att riksdagsledamöterna vad gäller läkemedelsersättning skulle
jämställas med riksdagens personal. Riksdagens personal har dessa
förmåner reglerade i ett kollektivavtal, 7 kap. RALF.
Innebörden i dessa läkemedelsförmåner är att receptbelagda läkemedel
som omfattas av högkostnadsskydd ersätts helt.
3 Riksdagsledamöternas läkemedelsförmåner
Vänsterpartiet anser att det inte finns ett naturligt samband mellan
riksdagens ledamöter och dess anställda, när det gäller
läkemedelsförmånerna. Det finns framför allt två skäl till detta.
Riksdagens ledamöter är satta att stifta lagar om t.ex. högkostnadsskyddet
för medicin. Genom de läkemedelsförmåner riksdagsledamöterna nu har
undantas dessa från att vidkännas effekterna av de egna besluten inom
detta område.
Riksdagens ledamöter är förtroendevalda och inte anställda. Det är därför
inte sannolikt att riksdagsledamöterna avstått något löneutrymme för
läkemedelsförmånen.
På arbetsmarknaden finns avtalssystem där eventuella
läkemedelskostnader täcks. Det finns också system där anställda inom företag
och koncerner går samman och bildar fonder som täcker de kostnader som det
allmänna inte täcker.
Dessa lösningar är till stor nytta för många. I det förstnämnda fallet kan
man utgå ifrån att löneutrymme har avståtts för att finansiera
kostnadstäckningen och i det andra fallet att kostnadstäckningen sker genom
solidarisk betalning.
Om det trots allt skulle visa sig att det finns ett behov av kollektiv lösning
av ledamöternas läkemedelskostnader kan man bilda en medicinfond.
Utifrån ovanstående anförda motiv anser vi att riksdagsledamöternas
läkemedelsförmån bör avskaffas.