Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förstärkning av
den personliga integriteten i enlighet med vad som anförs i motionen.
Bakgrund
Skyddet för den personliga integriteten har alltid varit en viktig fråga för
Moderata samlingspartiet. Regeringsformens bestämmelser om skydd för
den enskildes integritet gentemot det allmänna återfinns i 2 kap. 6 §. I
bestämmelsen slås fast att varje medborgare är skyddad mot husrannsakan
och liknande intrång samt mot undersökningar av brev eller försändelse
och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat
förtroligt meddelande.
En förutsättning för att man överhuvudtaget skall överväga en begränsning
av grundlagsskyddade fri- och rättigheter är, förutom att begränsningen skall
tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, att
begränsningen på ett effektivt sätt tillgodoser det ändamål som föranlett
begränsningen. För att införandet av ett nytt rättighetsbegränsande
straffprocessuellt tvångsmedel, t.ex. förslaget om elektronisk avlyssning eller
buggning, skall framstå som godtagbart ur konstitutionellt hänseende krävs
således att det är oundgängligen nödvändigt för en effektiv brottsbekämpning.
Vidare är medborgarna enligt 2 kap. 3 § RF skyddade mot registrering i
allmänt register som grundas på politisk åskådning och mot att deras
personliga integritet kränks genom att uppgifter om dem registreras med hjälp
av automatisk databehandling.
Till följd av Sveriges EU-medlemskap gäller vissa EG-rättsliga principer
om att vissa grundläggande individuella rättigheter är okränkbara. Härutöver
har Sverige genom olika folkrättsliga överenskommelser, och genom
inkorporering av Europakonventionen i grundlagen anslutit sig till dylika
principer om individens grundläggande rättigheter som inte får inskränkas
genom nationell lagstiftning.
Den 24 oktober 1998 trädde den nya personuppgiftslagen (1998:204) i
kraft. Härigenom införlivas Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG
av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. I
direktivet slås fast att den personliga integriteten är en sådan grundläggande
rättighet som ett medlemsland inte längre kan bortse från. Detta innebär att en
viss nivå på skyddet för den personliga integriteten måste garanteras även i
nationell lagstiftning. Den svenska lagstiftningen har emellertid visat sig ha
avgörande brister som i stor utsträckning söker sig tillbaka till själva
direktivet. Vårt förslag till förändringar rörande direktivet återfinns i
kommittémotion 2000/01:K283.
Övervakningen av människor i Sverige har kraftigt förstärkts de senaste tio
åren. De ansvariga har motiverat ökningen med att man vill göra
brottsbekämpningen effektivare. Den tekniska utvecklingen ökar hela tiden
möjligheterna att blicka in i medborgarnas privatliv. Utvecklingen går i små
steg som vart och ett förefaller oskyldigt. Men sammantaget innebär det ett
växande hot mot den enskildes integritet.
Den tekniska utvecklingen öppnar också oavbrutet nya vägar för staten att
kontrollera medborgarna. Viktiga delar av en människas liv kan kartläggas
genom att granska t.ex. användningen av Internet, bankomatkort och apoteks-
kort. Genom mobilsamtalsregister kan myndigheter fastställa hur en person
reser. De nya elektroniska telefonapparaterna kan utnyttjas för hemlig
avlyssning av samtal i ett rum även när luren ligger på.
I den explosionsartade framväxten av övervakningen ingår bland annat att
det i dag finns över 20 000 TV-kameror uppsatta på allmänna platser och i
butiker runtom i Sverige. Hemlig avlyssning och övervakning av teletrafik
har mer än fördubblats det senaste årtiondet. Enligt Buggningsutredningen
(SOU 1998:46) skulle regeringsförslaget om buggning och vidgning av rätten
till redan förekommande avlyssningsmetoder kunna innebära en tredubbling
av antalet tillstånd jämfört med i dag.
Grovt integritetskränkande förslag när det gäller personuppgifter i register
kommer i ökad omfattning. Ett exempel på detta är att uppgifterna i
abortregistret skall utökas med personnummer för att de skall kunna köras
mot andra register i forsknings- och uppföljningssyfte.
Mot denna bakgrund har frågan väckts om hur skyddet för den personliga
integriteten generellt sett kan förstärkas. I den allmänna debatten och i
riksdagen har framförts krav på en generell, teknikoberoende
integritetslagstiftning. En sådan lagstiftning skulle ta sin utgångspunkt i
skyddet av den personliga integriteten utan att begränsa medborgarnas
yttrandefrihet och ge betryggande vägledning för det framtida bruket av
personuppgifter. Inte minst har debatten om den nya personuppgiftslagen,
vilken ursprungligen förbjöd enskilda att sprida också harmlösa
personuppgifter såvida inte samtycke från den berörda personen först hämtats,
eller kommuner från att tillhandahålla offentliga handlingar på Internet,
aktualiserat behovet av en omfattande analys om grunderna för
integritetsskyddets framtida utformning.
Integritetsskyddets framtida utformning
Även om frågor som rör den personliga integriteten diskuteras i Sverige
har det knappast förekommit någon mera ingående diskussion om
grunderna för tillskapandet av en svensk personrätt.
Den allmänna uppfattningen om det nuvarande skyddet för den personliga
integriteten torde emellertid vara att skyddet inte är tillfredsställande.
Förutom att det saknas en samlad personrättslagstiftning finns varken någon
skadeståndsregel som generellt reglerar angrepp mot den personliga
integriteten eller någon särskild lagstiftning som förbjuder olovlig observation
och fotografering av enskilda personer när dessa tror sig vara skyddade från
integritetskränkningar.
I de avvägningar som hittills gjorts i fråga om den enskildes behov av
skydd för privatlivet har som regel samhällsintresset betonats framför den
enskildes skyddsbehov. Det tydligaste uttrycket för detta är att Sverige saknar
en generell personrättslagstiftning. I stället återfinns bestämmelser av
betydelse för integritetsskyddet i internationella konventioner till vilka
Sverige anslutit sig, i regeringsformen samt i skyddsregler i vanlig lag. Detta
är emellertid inte tillräckligt.
En första utgångspunkt i en diskussion angående integritetsskyddets
utformning bör vara att bestämma var tyngdpunkten skall ligga när två
motstående intressen kan sägas väga jämnt. I svensk lagstiftning har denna
fråga hittills lösts från fall till fall. Behovet av en omfattande analys om
grunderna för integritetsskyddets framtida utformning är emellertid stort. En
central frågeställning i detta sammanhang är hur skyddet för den personliga
integriteten skall utformas utan att begränsa medborgarnas yttrandefrihet och
insyn i myndigheternas beslut och samtidigt ge betryggande vägledning för
det framtida bruket av personuppgifter. En andra utgångspunkt kan vara att
den personliga integriteten inte alltid kan lämnas orubbad men att intrång,
antingen det sker frivilligt eller av tvång, bör utgöra undantaget och skyddet
för integriteten därmed alltid huvudregel.
Konstitutionsutskottet uttalade i betänkande 1999/2000:KU11 att krav på
en utredning om en teknikoberoende generell integritetsskyddslagstiftning
fick anses tillgodosett med ett besked från regeringen att en utredning skulle
tillsättas. Regeringen beslöt också under första halvåret 2000 att tillsätta en
parlamentarisk kommitté med uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera
sådan lagstiftning som berör den enskildes integritet. Kommittén skulle även
få i uppdrag att överväga behoven av att ändra och komplettera nuvarande
lagstiftning på olika normgivningsnivåer till skydd för den personliga
integriteten. Regeringen har emellertid ännu inte utfärdat direktiven för den
aviserade utredningen. Oaktat detta finner vi den angivna inriktningen
otillräcklig. Någon utfästelse att utreda den fråga vi här har aktualiserat har
regeringen inte givit. Vi vill för vår del att kravet på en teknikoberoende
generell integritetsskyddslagstiftning skall bli föremål för en omedelbar
utredning. Vi menar att det är angeläget - inte minst med tanke på den snabba
tekniska utvecklingen - att påskynda lagstiftningsarbetet.
Nuvarande brister i skyddet för privatlivet bör till stor del kunna avhjälpas
med en modern, teknikoberoende integritetsskyddslagstiftning. Detta utesluter
inte att en sådan lagstiftning kan behöva kombineras med en förstärkning av
det nuvarande grundlagsskyddet, etiska normer och säkerhetsmässiga och
praktiska åtgärder som på vissa områden kanske t.o.m. kan ersätta
lagstiftning. En utredning med denna breda inriktning bör snarast komma till
stånd.