1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om övervägande av laglig genmälesrätt.
2. Riksdagen begär att regeringen genomför en allsidig och relevant
utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden för radio och TV.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd för strukturförändringar inom dagspressen.
4. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till
tidpunkt när det analoga marksända TV-nätet skall släckas ner.
5. Riksdagen begär att regeringen för riksdagen redovisar åtgärder för att
hantera den konflikt som kan gälla mellan EG:s TV-direktiv och de
sändningsföretag i det digitala marknätet som i sina ursprungsländer har
rätt att bryta program för reklam men inte anser sig ha rätt att vidaresända
denna reklam i det svenska nätet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utredning om nationell fri radio på kommersiell grund.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förändrade regler för reklamtid i den kommersiella radion.
8. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till
en avvecklingsplan ner till en rimlig nivå för de nu höga
koncessionsavgifterna som gäller för de befintliga tillstånden för
kommersiell lokalradio.
Demokratins livsluft
I Sverige finns ett starkt skydd för yttrandefriheten. Grundlagsskyddet
innebär enligt både tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen att det allmänna inte får ingripa mot missbruk
av yttrandefriheten eller mot medverkan därtill annat än i de fall och den
ordning som föreskrivs i dessa båda grundlagar.
Informationsutbyte och dialog är demokratins livsluft. När formerna för
medierna förändras påverkas givetvis den åsiktsbildning som är grunden för
demokratin. Demokrati är i grunden inte ett formellt förhållningssätt som
anger valsystem och maktfördelning. Det helt bärande för en demokrati är de
grundläggande värderingar som dess medborgare har, styrs av och vårdar.
Demokrati handlar framför allt om människovärde och mänsklig integritet.
Det är helt klart så att demokratin och den fria åsiktsbildningen är knutna
till kvalitet - i mindre utsträckning än till kvantitet. Det är också på dessa
grundvalar som det i olika delar av världen uppstått en debatt kring mediernas
roll i demokratin. Man talar om att vi är på väg in i ett informations- och
kunskapssamhälle. Den mediala utvecklingen har varit enorm under en lång
följd av år. Förändringsprocessen har varit snabb för att inte säga orkanartad.
Endast en naiv statistiker skulle hävda att denna process endast är av
kvantitativ betydelse.
Förändringsprocess
De största förändringarna har ägt rum inom radion och televisionen,
framför allt som en följd av tillkomsten av television via satellit och
kabel. I spåren efter denna kom först reklamfinansierad television i en
nationell markkanal, sedan reklamfinansierad lokalradio. På den TV-
kanalen formulerades krav som gjorde att den i någon mån kunde räknas
till public service-sektorn men på reklamradion kom inte att ställas sådana
krav. Konkurrensen har blivit intensivare inom radio- och TV-sektorn än
mellan denna sektor och andra. De allra senaste året har det marksända
digital-TV-nätet också kommit i funktion.
En konsekvens av den nya konkurrenssituationen är att utbudet av kanaler
och program har vuxit kraftigt inom den nationella radio- och TV-sektorn.
Samtidigt har satellitkanaler via kabel övertagit delar av hushållens medie-
underhållning.
Trots att förändringen av radion och televisionen initierades av internatio-
nella trender har framför allt radio men också TV lämnat rollen av att enbart
vara nationella medier, eller möjligen regionala medier, för att successivt
också gå in på lokal nivå här och var. Den digitala tekniken ger vissa
möjligheter på området, men mycket tyder på att lokal-TV kommer att
begränsa sig till fönster i nationella kanaler eller bli en del av ett nätverk.
IT-utbyggnaden har de allra senaste åren varit oerhört kraftig och
teknikerna på många medieområden flyter ihop och kombineras med olika
kommunikationssätt. I takt med denna utveckling blir också hela mediebilden
svåröverblickbar.
Den traditionella vecko- och tidskriftspressen har successivt förändrats,
men i stället har specialtidningar och tidskrifter av olika slag vunnit terräng.
Inom dagspressen kan man se tendenser till vissa strukturförändringar och
många traditionella medier kompletterar sitt utbud genom IT-satsningar.
Man kan utgå från perspektivet att olika nyhetsmedier verkar på olika
nivåer: lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Då kan sägas att den
större delen av morgonpressen har sin tyngdpunkt främst på det regionala och
lokala, medan i första hand Stockholms morgonpress och kvällstidningarna är
mer nationellt och internationellt inriktade. Ljudradion har genom tillkomsten
av lokalradio gått från ett utbud helt präglat av nyheter på nationell och
internationell nivå till att inkludera det regionala. TV domineras av nationellt
och internationellt nyhetsutbud.
Framöver kommer de elektroniska medierna att mer gå över till digital
teknik. Detta kommer att medföra vissa förändringar. Jämfört med analog
teknik kan mängden information som överförs mångdubblas med digital
teknik. Detta beror bland annat på att digital teknik underlättar
"komprimering" av information. Digital teknik ger dessutom möjlighet till
olika så kallade multimediatjänster. Multimedia kan definieras som en
kombination av olika medieformer, ljud, text, stillbilder, rörliga bilder,
grafik
med mera.
Digital teknik för radio- och TV-distribution kan komma att ge dessa
medier helt nya möjligheter. När det gäller ljudradio innebär den digitala
tekniken bland annat att fler kanaler får plats i samma utrymme, att en
radiostation kan sända på samma frekvens i hela landet, att flera program kan
sändas samtidigt i samma kanal samt att systemet kan användas för
överföringar av vilken typ av information som helst som kan digitaliseras.
Även text kan alltså överföras.
När det gäller TV kan den stora överföringskapacitet som den digitala tek-
niken ger användas för distribution av högupplösnings-TV eller för att sända
ut flera vanliga TV-program i samma frekvenskanal. Digitaltekniken kan
även användas för nya interaktiva TV-tjänster.
Mångfald och vitalitet
I en politisk demokrati har den fria åsiktsbildningen en avgörande
betydelse. Den politiska kommunikationen och åsiktsbildningen kan ske
på olika sätt - till exempel inom ramen för personliga samtal och genom
organisationer och föreningsliv. Det är dock genom massmedierna som
skilda åsikter och opinioner kan nå ut till den stora allmänheten.
Massmedierna har en sådan genomslagskraft och mångsidighet att de är
av central betydelse för demokratin i Sverige.
Mot bakgrund av massmediernas betydelse för den fria åsiktsbildningen
och det demokratiska samhällsskicket har statsmakterna bland annat genom
grundlagsbestämmelserna om yttrandefrihet och tryckfrihet gett de legala
förutsättningarna för massmedierna att verka självständigt. Statsmakterna har
ett ansvar för att yttrandefriheten i praktiken kan utnyttjas och för att det
kan
bedrivas en vital opinionsbildning. Det yttersta målet för statsmakternas
agerande gentemot massmedierna måste vara att demokratin stärks och
fördjupas.
Medierna bör alltså förse medborgarna med sådan information att de fritt
och självständigt kan ta ställning i frågor som rör samhällets angelägenheter.
En del i den fria åsiktsbildningen är att massmedierna kan fungera som
självständiga aktörer och driva egna linjer i samhällsdebatten. Kommentarer
kring samhällsutvecklingen, kulturyttringar, strömningar och maktstrukturer i
samhället är också en del av den fria åsiktsbildningen. Tillsammans kan
medierna genom debatt, nyhetsförmedling och annan information ge underlag
för medborgarnas fria och självständiga ställningstaganden.
Också den kritiska granskningen i massmedierna är central för den fria
åsiktsbildningen och demokratin. Massmedierna kan på ett fristående och
oberoende sätt granska de inflytelserika i samhället. Genom en granskning
genomförd av mångfacetterade massmedier motverkas maktmissbruk. En mer
rättvisande och nyanserad bild av de styrande i samhället kan därmed
framträda. Viktiga strömningar och företeelser i samhällslivet kan avslöjas
genom en sådan granskning. Medborgarnas möjligheter att komma till tals i
medierna är en så viktig del av mediernas uppgifter i fråga om den fria
åsiktsbildningen att den bör betraktas som en mer självständig uppgift för
massmedierna, jämställd med informationsuppgiften och
granskningsuppgiften. Det bör alltså ses som en uppgift för massmedierna -
som bärare av den allmänna samhällsdebatten - att fungera som forum för
utbyte av kommentarer och kritik.
Den yttre mångfalden innebär att medierna kan spegla den mångfald och
de olikheter som existerar i samhället. Genom den inre mångfalden kan
medierna också ge plats för olika åsiktsriktningar och idéer som finns i
samhället inom ramen för det enskilda mediet. Dessutom kan mångfalden ses
från ett publikperspektiv genom att medierna kan ge sin publik valfrihet både
när det gäller olika medier och när det gäller det enskilda mediets innehåll.
Den yttre mångfalden inom massmedieområdet är ett mycket viktigt medel
att nå målet att genom den fria åsiktsbildningen bidra till att främja
demokratin i Sverige. Det finns en klar risk för att en minskad yttre mångfald
också kan medföra en minskning av utbudet av åsikter. Konkurrensen mellan
flera medier bidrar i sig till en fruktbar åsiktsbildning och förmodligen också
till att den så kallade inre mångfalden ökar.
Den expansiva medieutvecklingen har flera fundamentala positiva sidor
som genom sin kraft kan spränga det centralistiska överhets- och
förmyndartänkande som mer eller mindre starkt präglat Sverige under
århundraden.
Problembild
Det finns dock ingen garanti för en inre mångfald. Medieutvecklingen
leder till att vi successivt går från ett text- till ett bildsamhälle.
Textkulturen bygger på eftertanke, kritisk prövning, möjlighet till
omläsning, viss distans, att man också kan redovisa ett abstrakt innehåll.
Bildkulturen bygger på känslointryck, hastiga impressioner som raskt
försvinner och som inte kan kontrolleras igen, och där det abstrakta inte
kan bildsättas.
Förklaringsdjupet - hur djupt man går i förklaringar i ett skeende - bör
uppmärksammas. Tendensen till förytliganden är påtaglig. Ett annat viktigt
område är informationstätheten, det vill säga hur mycket som ryms av
substans per tidsenhet. En ytterligare tendens är övergången till
"infotainment", nyhetsbudskap i underhållningens form.
Mängden budskap har också skapat en budskapsinflation. Vår fysiska
förmåga att ta emot budskap är oförändrad, det finns bara 24 timmar per
dygn, och vi måste göra något annat än att ta emot budskap. Samtidigt har
utbudet ökat. Man får därmed en budskapsinflation och en skillnad mellan
den fysiska absorptionsförmågan och utbudet.
Detta innebär ett uppmärksamhetsunderskott. Allt fler budskap fladdrar
förbi utan att vi kan ta dem till oss, och därmed skärps kravet på dramaturgi
för att nå fram.
Dramaturgin som präglar det nya mediesamhället avgränsar och förkortar.
Vi får en nervösare politik, med godtyckliga kast i vad som uppmärksammas.
Långsiktigt ledarskap försvåras, medborgare görs till "barn", det svåra
förvandlas till det enkla, man får "a climate of suspicion" som den
amerikanske medieforskaren Thomas E Patterson uttrycker det. Eftersom
ingenting någonsin förklaras om målkonflikter och komplikationer så uppstår
ständiga besvikelser. Stressen växer, krafter mobiliseras mot varje förändring,
eftersom det existerande är tydligt och kan bildsättas, medan det icke
existerande inte kan bildsättas på samma sätt.
Personfixeringen, dramatiseringen, underhållningsmomentet och
fokuseringen på enskilda händelser understryker bilden av samhällets
maktprocesser som ett skådespel med den enskilde medborgaren som passiv,
om än välinformerad, åskådare.
Massmedierna är på samma gång en aktör och en arena. Massmedierna har
sina egna regler, beteenden och effekter. Kampen om uppmärksamheten
handlar om närvaro i medierna.
Mediesamhället tenderar att karaktäriseras av tillspetsning och
konkretisering, vinkling, personifiering, intensifiering och polarisering.
Denna utveckling kan i flera avseenden hota enskildas integritet och
värdighet. Ett förstärkt skydd borde övervägas. Vad som diskuterats på andra
håll i Europa är en laglig genmälesrätt. EG:s TV-direktiv förordar för övrigt i
viss mån en sådan rätt. I den svenska radio- och TV-lagen återfinns den rätten
i 6 kap 3 §, men den är tämligen tandlös: uppgifter skall "beriktigas när det är
befogat". För övriga medier finns inte motsvarande regler i lag, men väl i
branschinterna etiska normer. Uttrycket "när det är befogat" blir en
gummiparagraf utan egentlig kärna.
En mer detaljerad och substantiell genmälesrätt bör övervägas eftersom
självsaneringen knappast är omfattande på området. Ett antal människor får
sina liv "formligen" krossade av dramaturgin i mediesamhället. Regeringen
bör i någon form överväga en sådan laglig genmälesrätt. Det bör riksdagen
tillkännage för regeringen.
Granskningsnämnden
I arbetet att hävda den enskildes integritet och värdighet, men för den
delen även företags och organisationers, borde Granskningsnämnden för
radio och TV ha en viktig uppgift att fylla. Den borde i sitt arbete vara ett
värn mot mediesamhällets avigsidor.
Det övergripande målet för Granskningsnämnden är att genom
efterhandsgranskning verka för att programföretagen följer reglerna som rör
innehållet i ljudradio- och TV-sändningarna till allmänheten. Nämnden
granskar program efter anmälan eller på eget initiativ.
I Radio- och TV-lagen står det bland annat att programmen ska vara
opartiska och sakliga och att programverksamheten ska präglas av
demokratiska värden. Granskningsnämnden skall utöver de regler som finns i
denna lag även granska om programföretagen uppfyller de krav som ställs i
de ingångna avtalen med staten.
I avtalens allmänna bestämmelser återfinns en paragraf som för Sveriges
Televisions del har följande lydelse: Sändningsrätten skall utövas opartiskt
och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och
informationsfrihet skall råda i televisionen. SVT skall före sändning av
program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter
i programmet. Ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är
väsentligt.
I avtalet finns också bestämmelser om allsidighet, spegling och
granskning. Relevanskravet återfinns i ovanstående krav om väsentlighet.
Det har ibland riktats befogad kritik mot Granskningsnämnden med
hänvisning till att nämnden rutinmässigt och utan närmare analys tycks
avfärda en del anmälningar och kränkningar. Det är allvarligt om lag och
avtal uppställer krav på opartiskhet, saklighet, allsidighet, granskning och
relevans och Granskningsnämnden sedan underlåter att ta hänsyn till sådana
kriterier i sina bedömningar av anmälda program. Det är nämligen nämndens
uppgift att just ta hänsyn till sådana kriterier i sin bedömning.
Det finns en risk för att granskningen över en tidsperiod leder till
avtrubbning vid de olika bedömningarna. Därför borde det nu vara dags att
genomföra en allsidig och relevant utvärdering av Granskningsnämndens
verksamhet. Granskningsnämndens verksamhet behöver granskas. Det bör
ges regeringen till känna.
Pressens roll
Dagstidningarna har länge haft en stark och särskild ställning när det
gäller förutsättningarna för demokratin i Sverige. Det behövs medier som
på ett heltäckande sätt kan fylla uppgiften att främja demokratin genom
den fria åsiktsbildningen. Inget annat medium har på samma fullständiga
sätt som dagspressen fyllt en sådan uppgift.
I det nya mediesamhället får dock pressen och speciellt dagspressen finna
sig i att dess starka ställning hotas.
Men det får fortfarande ses som en politisk uppgift att dagspressen ges
bästa möjliga förutsättningar att upprätthålla och fördjupa sin roll i det
demokratiska systemet. Målet med presspolitiken är därvid att
dagstidningarna ska medverka till att främja demokratin genom en allsidig,
vital och fri åsikts- och opinionsbildning. Utan en stark, mångsidig och
differentierad dagspress går mycket av den totala mångfalden förlorad och det
kan inte utan vidare kompenseras av utvecklingen inom radio/TV och övriga
medier.
Presstödet har betytt mycket både för mångfald i opinionsbildning för
övrigt publicistisk mångfald. Genom strukturförändringar, dels på
annonssidan, dels på förändrade krav hos läsarna, kommer dock presstödet så
småningom att fasas ut genom t ex samverkan och fusioner av olika slag.
Statsmakterna bör stödja sådana strukturförändringar i syfte att ge en
livskraftig dagspress.
Digital-TV
Uppbyggnaden av det digitala marknätet för TV-sändningar är en riktig
åtgärd. Rent kommersiellt har det hittills inte varit en framgång och det
har kantats av en del strategiska misstag. Men någon gång inom en nära
framtid kommer de analoga sändningarna att slopas. Då är det viktigt att
det finns ett praktiskt taget heltäckande digitalt nät som kan förmedla
åtminstone publicservice-kanalerna. För detta har staten som stat ett
infrastrukturellt ansvar. Ett sådant nät är nödvändigt för att tillgodose de
resurssvagas behov av grundläggande information. Alla varken har råd
eller viljan att satsa på parabollösningar eller snäva kabelutbud.
För att det digitala-TV-nätet skall bli ett attraktivt alternativ torde det vara
en fördel om TV-konsumenterna fick klart för sig när det analoga TV-nätet
skall släckas ned. Finland har tagit ett sådant beslut. Regeringen bör lägga
fram ett förslag till riksdagen om detta.
När det gäller digital-TV har ett problem uppmärksammats om
programsändningsföretag i det digitala nätet ursprungligen sänder från annat
land och i det landet har rätt att bryta ett program för reklam.
Sändningsföretagen har uppfattat sina tillstånd så att de i det svenska digitala
nätet inte har rätt att sända sådan reklam och visar därför upp en
stillbildsskylt
under sådan reklam. Detta ger bisarra effekter för tittarna och minskar
dessutom intresset för det sändande företaget. Mycket tyder på att tillstånden
kan ha formulerats eller uppfattats på ett sådant sätt att de står i strid med
EG:s TV-direktiv, vilket bl. a. är omnämnt i radio- och TV-lagens 1 kap 2 §.
Det kan alltså föreligga en konflikt mellan den paragrafen och 7 kap 7 §
samma lag, där det föreskrivs att reklam skall sändas mellan programmen.
Regeringen bör redovisa för riksdagen de åtgärder som måste vidtas med
anledning av denna troliga motsättning.
Kommersiell radio
Förslaget med förändrade regler för kommersiell lokalradio är vilande.
Det finns dock anledning att här fastslå vissa riktlinjer för den
kommersiella
radion.
Den lagstiftningen för lokalradio som nu finns ledde till att nätverk
bildades, nätverk som väl inte är rikstäckande men mycket omfattande.
Många andra länder tolererar fria nationella radiostationer som är
kommersiellt finansierade. I Sverige finns inte den möjligheten. Vi anser att
man bör pröva en sådan möjlighet. Regeringen bör överväga möjligheten av
fri nationell radio på kommersiell grund. Detta bör riksdagen ge regeringen
tillkänna.
Maximitiden för reklam är av stor betydelse för en kommersiell reklam.
De nuvarande begränsningarna framgår av 7 kap i radio- och TV-lagen. Idag
är den generella regeln högst 8 minuter mellan hela klockslag eller 10 procent
av den totala sändningstiden.
Enligt vår åsikt kan en sändande kommersiell lokaradio inte utöka sin
reklam alltför mycket utan att förlora lyssnare. Det finns egentligen en
självreglerande nivå för hur mycket radiokonsumenten kan stå ut med av
reklambudskap. Vi föreslår därför att reglerna på området lättas upp. Man bör
kunna tolerera en generell regel om 15 procent av sändningstiden kombinerad
med möjligheten att sända upp till 12 minuters reklam per timme under sex
timmar per dygn. Detta beslut bör endast omfatta den kommersiella radion.
Den årliga avgiften för att sända lokalradio varierar kraftigt. Den
genomsnittliga avgiften är 1,4 miljoner kr per år. Flertalet programföretag har
uppvisat förluster.
Mycket talar för att man avvecklar de genomgående höga
koncessionsavgifterna för de befintliga tillstånden ner till en rimlig nivå när
man väljer ett nytt system för tilldelning av tillstånd. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till ett sådant avvecklingsschema.