Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med anledning av
vad i motionen anförs om förstärkta mänskliga fri- och rättigheter.
Samhällets värdebas
För att ett samhälle ska uppstå behövs att ett antal människor
kan kommunicera med varandra och omfattar vissa
gemensamma värderingar och värden. Varje samhälle utgår
från en sådan värdebas, en etik, som klargör hur man bör
uppträda mot varandra. Motiveringarna för en sådan
gemensam värdebas kan vara olikartade, men accepteras
själva värdebasen kommer det att vara ett fungerande
samhälle. Ordet samhälle syftar just på gemensam grund, på
sammanhållning utifrån något.
Kulturtraditionen påverkar självfallet värde- och normsystemet i ett
samhälle. Sverige finns inom vad man kallar den västerländska kulturkretsen,
som präglats starkt av kristet och humanistiskt tänkande. Den värdebas som
skapats inom denna tradition utgör en god grund för uppbyggandet av en
människovärdig miljö; det vi kallar ett gott samhälle. I ett gott samhälle måste
värdebasen överföras från generation till generation, främst genom familjen.
Även andra signalgivare har betydelse för denna internalisering
(införlivande); skolan, medier, kamrater etc. Rätten utformad i en lagstiftning
är också den en signalgivare.
Rätten är ett undersystem i ett samhälle. Ett rättssystem bygger på
principer. Dessa principer är i grunden uttryck för en etisk hållning. En
värdeneutral rättsstat är en omöjlighet. Ett samhälles grundvärden är
förankrade i gemenskapen och bestäms av kulturarvet. Rätten ska alltså inte
vara en samling löst ihoprafsade lagar utan ska utgöra en sammanhängande
enhet, det vill säga lagstiftningen ska vara koherent. I ett rättssamhälle har
lagarna och lagstiftningen en inre systematik och ett sammanhang. Det finns
en rättens helhet. Rätten är alltså inte ett partipolitiskt instrument utan ska
ses
utifrån detta helhetsperspektiv. Etiska och juridiska normer och värden bör
knytas till den historiskt utvecklade enigheten inom vår kulturkrets.
Gemenskapens etik har den grundläggande betydelsen för rätten.
Rättens legitimitet är inte bara knuten till sättet för beslutsfattande utan
även till medborgarnas sociala medvetenhet, värdeskalor och värderingar.
Legitimiteten är etisk till sin natur. Den legitima rättsstaten måste visa
respekt
för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Dit hör bland annat att
staten ska respektera varje människas integritet oberoende av religion, ålder,
ras, kön, sexuell identitet, ekonomisk eller social ställning, etnisk eller
politisk tillhörighet.
Rättsordningens grundläggande mål är att skapa en samlevnad i fred
mellan människor och att medverka till att upprätthålla de grundläggande
värdena. Inte bara rättsreglerna utan även deras tillämpning måste vara etiskt
godtagbar.
Rättssystemet måste präglas av både förutsebarhet och rättvisa.
Förutsebarheten ska skydda den enskilde mot godtycklig maktutövning.
Rättskipning och myndighetsutövning ska alltså vara rimligt förutsebara med
stöd av lagen och med hänsyn till etiska värden. En medborgare ska åtnjuta
rättsskydd både mot enskilda och mot staten.
Grundläggande kriterier för en fungerande rättsstat är mänskliga fri- och
rättigheter, maktdelning, förvaltningens lagenlighet, rättsskydd genom
oavhängiga domstolar och den statliga maktutövningens förutsebarhet.
Rättsordningen måste därför präglas av rättslikhet, rättssäkerhet,
rättstrygghet,
rättstillgänglighet och öppenhet.
Rättssäkerhet, likhet inför lagen, den avtalsrättsliga partsautonomin
(parters självständighet) och avtalsfrihet skyddar individens behov av att
tryggt kunna planera sitt liv.
Den nuvarande svenska rättsordningen utgår i hög grad från ett
rättspositivistiskt betraktelsesätt, där rätten definieras operationellt, det
vill
säga rätt är det som lagstiftarna kallar rätt. Men som klargjorts ovan ingår
rätten som ett undersystem i ett samhälle, där de grundläggande värdena -
etiken - utgör ett sammanhållande band. Rättsnormen ska därför ta sin
utgångspunkt i det som är etiskt godtagbart. Den ska alltså förankras i den
svenska och västerländska kulturtraditionen. Denna syn på rättsstaten
anknyter mer till ett mera "normalt" europeiskt betraktelsesätt. Det är viktigt
att Sverige tydligare anknyter till den traditionen. Ett första betydelsefullt
steg
i den riktningen togs genom införlivandet av Europakonventionen den 1
januari 1995.
Vidga och förstärk de
mänskliga fri- och
rättigheterna
Det är viktigt att successivt sortera ut rättspositivismen ur
det rättsliga perspektivet i arbetet att förstärka de mänskliga
fri- och rättigheterna.
Det svenska skyddet för dessa fri- och rättigheter behöver vidgas och
förstärkas. Exempel på områden som borde bearbetas ytterligare är t ex rätten
till liv, föräldrarätten, den negativa föreningsfriheten och äganderätten.
Det behövs också ett tydligt diskrimineringsskydd för människans
integritet oberoende av religion, ålder, ras, hudfärg, kön, språk, sexuell
identitet, genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social ställning,
funktionshinder, etnisk eller politisk tillhörighet. Detta skydd måste vara
effektivt inte enbart i förhållande till den enskilde och det allmänna utan
rättsstaten måste också tillförsäkra ett sådant skydd mellan enskilda.
Grundlagens, dvs. främst regeringsformens, grundläggande synsätt måste
därför vidgas.
Utöka området för rättighetsskydd
till att omfatta även förhållanden
mellan enskilda
Regeringsformen tillförsäkrar med smärre undantag endast
medborgarna fri- och rättigheter uppräknade i 2 kap 1 §
regeringsformen i förhållande till det allmänna.
Medborgarna tillförsäkras däremot inte sådana generella fri-
och rättigheter i förhållande till andra enskilda eller andra
enskilda rättssubjekt (företag eller organisationer).
I denna del kan det inte anses råda full parallellitet mellan regeringsformen
och Europakonventionen. Denna konvention kan antas ålägga
konventionsstaterna viss skyldighet att genom lagstiftning trygga vissa fri-
och rättigheter även mellan enskilda.
Enligt vår mening vore det värdefullt att utreda om även fri- och rättigheter
mellan enskilda borde grundlagsfästas och inte som nu i huvudsak vara
inriktade på förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. En sådan
grundlagsfäst rätt skulle stärka Sverige som rättsstat.
De s.k. målsättningsstadgandena i regeringsformens 1 kap. 2 § talar om
respekt för människans lika värde och om frihet och värdighet, etc.
Paragrafen kan inte användas för rättsligt grundade krav i sig. Den pekar dock
ut viktiga mål, och påverkar därmed indirekt tilliten och värdegemenskapen i
samhället.
Konstitutionsutskottets majoritet har i ett tidigare betänkande konstaterat
att det inte är praktiskt möjligt att i en grundlag ta in en generell reglering
av
skyddet för mänskliga fri- och rättigheter såvitt avser förhållandet mellan
enskilda.
Detta påstående är en sanning med modifikation. I regeringsformens 2 kap.
3 § skyddas t.ex. medborgarens personliga integritet i förhållande till
automatisk databehandling, och såvitt vi kan konstatera gäller det inte enbart
allmänna register. I 2 kap. 14 § RF begränsas föreningsfriheten för
sammanslutningar som ägnar sig åt förföljelse av folkgrupp. Så nog är det
möjligt att ta in regleringar av det slaget i regeringsformen och grundlagen,
dvs. mellan enskilda eller enskilda rättsobjekt. Det är med andra ord mer en
fråga om att vilja än att kunna.
Denna typ av frågeställning anknyter till frågan om diskrimineringsförbud,
som tidigare behandlats av riksdagen utifrån vissa motioner. Nu ska
Författningsutredningen visserligen titta på formuleringar för dessa områden,
men den ska koncentrera sig på regeringsformens 1 kap. 2 §, dvs. de s.k.
målsättningsstadgandena. Sådana formuleringar blir opinionsbildande och är
förstås viktiga i sig, men de kommer inte att kunna användas som rättslig
grund i en rättslig process. Det är därför angeläget just utifrån perspektivet
om bl.a. diskrimineringsskydd att ett sådant skydd får bäring även mellan
enskilda, inte bara mellan den enskilde och det allmänna.
En utredning
Riksdagen bör begära att regeringen tillsätter en utredning
om ett vidgat skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna i
enlighet med det som anförts i denna motion.