Utredning om en sammanslagning av rättighetsombudsmännen
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning med
anledning av vad i motionen anförs om en gemensam organisation i
Rättighetsombudsmannen.
Motivering
Sverige är det land som uppfunnit ombudsmannaämbetet.
Det började med Justitieombudsmannen (JO) som
tillskapades 1809. JO är riksdagens ombudsmän. Riksdagen
utser fyra JO med uppgift att övervaka att myndigheter och
offentliganställda rättar sig efter lagar och författningar och
fullgör sina uppgifter. En JO väljs för fyra år och en av de
fyra är chefsjustitieombudsman.
I Sverige har dessutom med åren allt fler andra typer av
ombudsmannaämbeten inrättats: Konsumentombudsmannen (KO),
Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering (DO), Barnombudsmannen (BO), Handikappombudsmannen
(HO) samt relativt nyligen Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning (HomO). Från och till diskuteras behovet av ytterligare
ombudsmän, som t.ex. en äldreombudsman.
De ombudsmän som tillkommit efter JO har inte fått samma fristående
ställning under riksdagen. De ligger i stället under regering och departement.
Dessa ombudsmän förordnas av regeringen. Alla är självständiga
myndigheter utom KO som är inordnad i Konsumentverket.
Runt om i världen har det svenska ombudsmannaämbetet fått efterföljare,
men då i samma fristående ställning som vårt JO. Ombudsmännen i olika
länder utses antingen av parlamentet eller presidenten, men inte av
regeringen. I Sverige bör även rättighetsombudsmännen utses av riksdagen.
Ämbeten under regering och departement kan misstänkas för
beroendeställning, även om det skulle kunna vara omotiverat.
Med allt fler rättighetsombudsmän riskerar vi att få en uppsplittring av
resurser. Medborgarnas möjligheter att hitta rätt i floran av ombudsmän blir
allt svårare. Förutom en mer fristående ställning för dessa ombudsmän borde
därför även själva organisationen förändras.
Det finns flera fördelar med att skapa ett sammanhållet
ombudsmannaämbete med ett antal rättighetsombudsmän som var och en har
specialkompetens och ansvar inom ett antal områden. Ämbetet bör lämpligen
kallas Rättighetsombudsmannen (RO). För medborgarna skulle det underlätta
att bara behöva hålla reda på JO och RO. Möjligen förtjänar KO en
särställning, men det bör granskas i den utredning som eftersträvas.
Ämbetet skulle ha ansvar för hela spektrumet av medborgerliga fri- och
rättigheter. Som grund för detta vill vi framhålla att Europakonventionen
sedan 1995 gäller som svensk lag. De mänskliga rättigheterna enligt
Europakonventionen bygger på FN:s universella förklaring om de mänskliga
rättigheterna. För skydd av dessa rättigheter finns en kommission och en
domstol dit även svenska medborgare kan vända sig. Det är rimligt att
svenska medborgare får möjlighet att i första hand kunna vända sig till en
"rättighetskommission" i det egna landet. Förslagen ovan bör bli föremål för
en parlamentarisk utredning.