Kriminalisering av enskilds stöd till eller deltagande i rasistiska eller andra kriminella organisationer
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
regeringsformen och annan lagstiftning så att enskilds stöd till eller
deltagande i rasistisk organisation eller annan organiserad brottslighet
kriminaliseras.
Rasistiska och andra
kriminella organisationer
I grunden har den organiserade brottsligheten samma
drivkrafter om snabb behovstillfredsställelse och bortseende
från långsiktiga kostnader både för den enskilde och
samhället som vanliga brott. Skillnaden består i allmänhet av
en annan grad av impulsivitet. Det finns skilda former av
organiserad brottslighet, en del av ideologisk karaktär, andra
av maffiakaraktär.
En successiv, långsam våldsökning bekräftar att samhället under avsevärd
tid misslyckats helt eller delvis med normöverföringen till de nya
generationerna. De rasistiska och nazi-inspirerade yttringar som drabbat vårt
samhälle de senaste åren är ett exempel. Ett annat är de organisationer som
under täckmantel av s k mc-klubbar bedriver allvarlig kriminell verksamhet.
I den allmänna preventionen bör ingå klargörande signaler från
lagstiftarna. Ett sätt beskrivs av förre JK Hans Stark i SOU 1991:75 vad avser
organiserad rasism. Denna rasism utgör en verklig fara såväl för enskilda
personer och grupper som för det demokratiska samhället. De senaste årens
händelser påvisar behovet av förändringar. Hans Starks förslag att
kriminalisera enskilt deltagande är betydligt effektivare än ropen på förbud
mot rasistiska organisationer.
Eftersom Sverige saknar en generell organisationslagstiftning är det svårt -
för att inte säga meningslöst - att direkt förbjuda rasistiska eller likvärdiga
organisationer. Eftersom det inte finns specificerade bestämmelser om ideella
föreningar så kan den förening som förbjuds idag, snabbt återuppstå under
annat namn i morgon. Därför är det mycket effektivare att kriminalisera det
enskilda deltagandet i den typen av organiserad rasism. Ett
organisationsförbud skulle inte gå att upprätthålla.
Därför är det riktigt och viktigt att i regeringsformen inskränka
föreningsfriheten vid förföljelse av t ex invandrare eller flyktingar eller vid
förföljelse på grund av nationellt ursprung eller trosbekännelse. Ett tillägg
bör
också göras till tryckfrihetsförordningens brottskatalog med denna inriktning.
Organiserad brottslighet och stöd för sådan verksamhet skulle bli ett nytt brott
i brottsbalken.
Nuvarande lagstiftning om hets mot folkgrupp täcker straffansvaret för
rasistiska uttalanden och meddelanden, däremot behövs det en lagskärpning
mot dem som utövar förföljelse. Det är viktigt att lagstiftningen klart och
tydligt kriminaliserar den som deltar eller lämnar stöd till en sammanslutning
som ägnar sig åt rasistisk förföljelse antingen genom att ligga bakom eller
uppmana till allvarliga brott.
SOU 1991:75 konstaterade att den av utredningen föreslagna
lagstiftningen var riktad mot "sammanslutningar som strävar efter att med
våld eller liknande brottslighet mot person eller egendom förverkliga
rasistiska syften" och det är "den enskildes befattning" med sådana
sammanslutningar som skall kriminaliseras. Effekten på tryckfrihets- eller
yttrandefrihetsområdet är om "deltagande sker eller stöd lämnas i form av
meddelande" i tryckt skrift eller i andra medier som är reglerade i
yttrandefrihetsgrundlagen. En sammanslutning som t ex distribuerar
utbildningsmaterial om rasistisk förföljelse eller som uppmanar till våld eller
hot mot viss grupp träffas av en sådan bestämmelse. Kriterier för ingripande
skall vara någon form av våld, hot eller tvång. Det finns alltså invävt en rad
distinkta kriterier i förslaget.
Under senare år har problemen med den organiserade brottsligheten i form
av bland annat vissa s k mc-klubbar kommit i fokus. Speciellt uppseende har
de s k "krigen" mellan olika klubbar skapat. Men det allvarligaste är förstås
den kriminalitet som organisationerna utövar som sådana.
Den organiserade rasismen är egentligen en yttring av det mer generella
begreppet organiserad brottslighet eller med andra ord kriminella
organisationer. De förslag som lades fram i SOU 1991:75 är med en vidgning
av begreppen tydligt användbara för att bekämpa även denna typ av
organiserad brottslighet.
Utredaren ville införa begreppet "organiserad rasism" i brottsbalkens
brottskatalog (brottsbalken 16:7). Troligen behöver detta justeras till en
brottsbenämning som är mer generell, nämligen "organiserad brottslighet".
Men det grundläggande synsätt som utredningen anlägger om att
sammanslutningen skall anses medverka eller uppmuntra till brottslighet som
innebär hot, våld eller tvång kan anses vara tillräcklig som grund för
ingripande. Som synes är detta synsätt generellt till sina karaktär och omfattar
inte bara organiserad rasism. Analogin kan alltså användas att omfatta även
det vidare begreppet "organiserad brottslighet".
Det kan nämnas att den tyska strafflagen har ovanstående inriktning där
begreppen är generella och inriktas på enskilds deltagande eller stöd för
föreningar "vars ändamål och verksamhet är inriktad på att begå straffbara
handlingar".
Enskilds deltagande eller stöd till kriminella organisationer bör alltså
kriminaliseras på sätt som här angivits. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till ändringar i grundlag och vanlig lag i frågan.