Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa en bestämmelse i begravningskungörelsen att
gravbrev också skall innehålla personnummer på den till vilken gravrätt
upplåtits respektive övergått.
Motivering
Ett personnummer i gravbrevet på gravrättsinnehavare skulle
vara till gagn både för gravrättsinnehavare och
huvudmännen för begravningsverksamheten.
I begravningskungörelsen anges de uppgifter som ett gravbrev ska
innehålla. Bl.a. ska finnas uppgift på vem eller vilka gravrätten upplåtits till
och en upplysning om anmälningsskyldighet till huvudmannen för
begravningsverksamheten vid gravrättsinnehavarens flyttning etc. Samtidigt
har huvudmannen för begravningsverksamheten en skyldighet att vid olika
tillfällen kontakta gravrättsinnehavare och eftersöka eventuell efterträdare.
Efter den 1 januari 2000 är det alltjämt så att det mestadels är Svenska
kyrkan som är huvudman för begravningsverksamheten. Mycken tid går åt till
att efterforska vem som är gravrättsinnehavare eftersom bestämmelsen om
just anmälan av förändringar inte efterlevs. Det kanske inte heller är så
konstigt eftersom flyttningen ibland sker just på grund av att man blivit ensam
och då finns det annat att tänka på än formaliteter i ett gravbrev. I andra fall
kan det vara så att gravbrevet övertagits av barn i en helt annan del av landet
och när de flyttar är inte gravbrevet det som först kommer i tankarna.
Dessutom besöks graven kanske sällan.
I och med att fritt gravunderhåll inte kan ingå i begravningsavgiften utan
det är en tjänst församlingarna/kyrkoförvaltningarna i många fall erbjuder är
kravet på ett ständigt uppdaterat register större än tidigare. Problemet är
emellertid just anmälningsskyldigheten. Det går åt mycket arbetstid till
efterforskningar eftersom man inte har personnummer till hjälp.
Visst är det känsligt med personnummeranvändning, i detta fall vore det
till gagn både för gravrättsinnehavare och huvudmannen. Redan nu kan
konstateras mindre välskötta gravar och det kan till slut ända med att
gravrättsinnehavaren mister gravrätten. Samtidigt är det en tung och lång
procedur och under tiden upplevs det både av kyrkogårdsarbetare och
besökare på kyrkogården som mindre bra. Hela kyrkogården upplevs få ett
sämre anseende.
I andra paragrafer i begravningskungörelsen anges att
personnummeruppgift fordras. Därför borde det inte vara något hinder att
också införa en bestämmelse om att personnummer på gravrättsinnehavare
ska finnas på gravbrevet och även på den/de till vilka gravrätten ska gå över
om det bestämts vid upplåtelsen. En sådan bestämmelse kommer att vara till
gagn både för den enskilde och huvudmannen för begravningsverksamheten
och underlätta efterforskningsarbete.