Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen utreder förutsättningarna för att ge
riksdagen fler tillfällen att väcka motioner.
Motiv för vårt förslag
Uppdraget som riksdagsledamot ger ständiga impulser.
Kontakter med föreningsfolk, representanter, medier och
väljare pågår året runt. I dessa möten med människor föds
nya tankar. I andra fall tas ett specifikt problem upp ur
annorlunda infallsvinklar. Förslag, idéer och problemlösning
är med andra ord något vi lever med året runt.
Ändå är det bara under några intensiva veckor i början på hösten som en
riksdagsman kan agera genom att omvandla impulserna till förslag. Det är
under den allmänna motionsperioden. Egentligen är det en otidsenlig ordning,
inte minst i en tid av ständigt informationsflöde. Nuvarande ordning innebär
också att många motioner väcks "för att de ska finnas med", eftersom frågan
annars kanske inte kommer upp genom propositionsförslag från regeringen.
Vi menar att riksdagsledamöternas möjligheter att väcka motioner av
allmän karaktär borde finnas vid fler tillfällen. Förslagsvis genom ytterligare
en eller flera allmänna motionsperioder. Dessa behöver inte vara lika långa
som nuvarande allmänna motionsperiod. Man kan snarare tänka sig att man
exempelvis kortar nuvarande allmänna motionsperiod till två veckor, och
lägger de övriga två veckorna vid andra tidpunkter på året. Då skulle inte
motionerandet behöva uppta mer tid, men kan ändå hållas mer aktuellt än i
dag. På så vis kan vi få en demokrati i fas med de ständiga impulser som
möter oss i vårt arbete att företräda väljarna.
Att utöka möjligheterna för allmänna motioner även vid andra tidpunkter
skulle göra demokratin mer levande. Detta genom att förslag som förs fram i
samhällsdebatt eller i andra sammanhang direkt skulle kunna föras upp även
på riksdagens agenda i form av motioner. Debatt och idéer hos enskilda
människor följer gudskelov inte alltid riksdagskalendern.
Förvisso finns möjligheten att väcka motioner "med anledning av händelse
av större vikt". Nu är det inte alltid som förslagen är "viktiga" i den mening
att de kan tänkas engagera många ledamöter. Det kan mycket väl vara frågor
av allmän karaktär, men som man inte förstått betydelsen av förrän i mötet
med en person med andra utgångspunkter.
Märk att detta förslag syftar till att öka möjligheterna till input i
riksdagsarbetet och att på så sätt ge ledamöterna ökade möjligheter att vara
receptiva i sin relation till omgivningen. Det är däremot inte nödvändigtvis ett
förslag om att behandla motionerna snabbare. Debatten måste få ta sin tid och
frågor övervägas i gängse riksdagsarbete för att inte tillfälliga
opinionsstormar plötsligt blir ogenomtänkta lagar. Det hindrar inte att både
riksdagsarbetet och samhällsdebatten skulle berikas om möjligheterna för
riksdagsledamöterna att väcka förslag utökades.