Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av särskilda insatser inför valet 2002 i syfte att
engagera fler personer med utländsk bakgrund i politik, samhällsdebatt
och valdeltagande, med en särskild inriktning på ungdomar.
Motivering
För att överleva måste demokratin bäras upp av ett folkligt
engagemang. Att människor av olika samhällsgrupper, med
olika erfarenheter och bakgrund tar politisk ställning och
röstar, debatterar och engageras i samhällsfrågor, väljs till
politiska uppdrag eller på annat sätt tar en aktiv del i det
demokratiska samtalet är grundmuren i ett demokratiskt
samhällssystem .
Vårt land har under lång tid kunnat glädjas åt aktiva medborgare. De
svenska folkrörelserna har - trots dagens situation med få medlemmar och
aktiva - byggts upp av många aktiva som intresserat sig för
samhällsutvecklingen. Deltagandet i de allmänna valen har genomgående
varit högt i vårt land. Detta håller på att förändras på ett negativt sätt.
Folkrörelserna tappar medlemmar. Allt färre deltar i valet av sina politiska
företrädare.
Vid det senaste riksdagsvalet 1998 minskade valdeltagandet från 87
procent 1994 till 81 procent. Det var framför allt de redan röstsvaga
grupperna som avstod från att rösta. Däremot röstade grupper som brukar ha
högt valdeltagande också i allmänhet i detta val och deras valdeltagande
minskade bara marginellt. Minskningen i valdeltagande var särskilt kraftig
bland invandrare. Bland dem som blivit svenska medborgare efter 1980 var
valdeltagandet så lågt som 63 procent - en minskning med 13 procentenheter
sedan 1994.
Men tyvärr visar nu andra undersökningar en än mer skrämmande bild av
valdeltagandet. I en rapport från Integrationsverket som presenterades i
september i år redovisas siffror från EU-parlamentsvalet. Även om
valdeltagandet generellt var lågt just i detta val så finns här statistik som
måste tas på stort allvar. Exempelvis var valdeltagandet i parlamentsvalet i
gruppen unga svenskar med utländsk bakgrund (18-25 år) endast 12 procent.
I vissa områden i storstäderna röstade bara 8 procent av de unga. Av
samtliga röstberättigade storstadsbor med utländsk bakgrund var det färre än
20 procent som deltog. En ytterligare siffra från rapporten visar att i
kommunalvalet 1998 hade vi det lägsta valdeltagandet sedan
rösträttsreformen 1976 bland de utländska medborgarna.
Detta är en mycket oroväckande utveckling. Samtidigt vet vi att det är just
de grupper som avstår från att rösta och som avstår från aktivt deltagande i
samhället som mest behöver politiken som stöd i olika situationer i livet. Vi
vet också att många som lever och bor i våra s.k. utsatta bostadsområden har
erfarenheter och kunskaper som måste få plats och som behövs i politiken.
Det görs en hel del för att kartlägga orsaker till det låga valdeltagande
bland de "nya svenskarna". Det har också genomförts en rad projekt i
kommunerna i syfte att öka valdeltagandet i gruppen "nya svenskar". Tyvärr
verkar inte dessa insatser vara tillräckliga.
Av erfarenhet vet vi att skillnaderna mellan olika samhällsgrupper och
områden vad gäller valdeltagande och engagemang i samhällsfrågor speglar
de klassklyftor som fortfarande finns. Därför är det sannolikt att det är genom
en aktiv och generell välfärdspolitik som vi lägger en grund också för ett ökat
valdeltagande. Men ur demokratiskt perspektiv är det nödvändigt att
samhället och folkrörelsesverige på alla plan gör ökade insatser för att
engagera dem som idag inte röstar.
Ett delmål bör vara att vid valet 2002 uppnå en markant ökning av
valdeltagandet bland personer med utländsk bakgrund. Eftersom de unga i
den gruppen uppvisar ett nästan katastrofalt lågt valdeltagande är det
angeläget att särskilt uppmärksamhet riktas på ungdomars deltagande i valet.
För detta krävs en samlad och målmedveten satsning som kan handla om att
sprida kunskap om vårt demokratiska system, om politikens och de
förtroendevaldas roll, om rättigheterna som medborgare i Sverige och i övrigt
motivera och engagera de "nya svenskarna" i politik, samhällsdiskussioner
och valdeltagande.