Riksdagen beslutar att registret över riksdagsledamöternas åtaganden och
ekonomiska intressen skall göras obligatoriskt.
Motivering
1995/96 års riksmöte beslutade, på förslag av en arbetsgrupp
inom riksdagens förvaltningskontor (bet. 1995/96:KU13), att
införa ett offentligt register omfattande
riksdagsledamöternas ekonomiska åtaganden och intressen.
Ändamålet med registret angavs vara att tillgodose
allmänhetens behov av information om de olika bindningar
och ekonomiska intressen som kan tänkas påverka uppdraget
som riksdagsledamot. Utformningen av
ändamålsbestämmelserna måste enligt utskottet tolkas så att
syftet är att redovisa förhållanden som kan tänkas skapa
lojalitetskonflikter för en riksdagsledamot och som av just
det skälet kan komma att påverka det politiska uppdraget.
Systemet med denna registrering bygger på frivillighet. Den enskilde
ledamoten avgör sålunda själv om han eller hon vill förekomma i registret.
Följden härav är att en ledamot när som helst kan återkalla en anmälan om
registrering. Registreringen omfattar i första hand de ordinarie ledamöterna
samt de ledamöter som tjänstgör som ersättare för statsråd och talman. Annan
ersättare för ledamot skall ingå i registret, då det beräknas att ledamoten
kommer att tjänstgöra under minst tre månader i följd. Tanken bakom
införandet av ett icke-obligatoriskt register måste uppenbarligen ha varit att
en frivillig registrering skulle vara ett tillräckligt incitament för
riksdagsledamöterna att känna den moraliska förpliktelsen att ansluta sig.
En nyligen genomförd undersökning av Svenska Dagbladet visar
emellertid att en femtedel av riksdagens ledamöter helt enkelt nonchalerar
riksdagsbeslutet och sålunda avstår från att redovisa sina privata ekonomiska
intressen och sina styrelseuppdrag i det offentliga register som togs i bruk för
fyra år sedan. Trots att de regler som riksdagen har antagit ställer som absolut
krav att ändringar ska anmälas inom fyra veckor är de flesta uppgifterna i
registret flera år gamla.
Inte minst mot bakgrund av allmänhetens sviktande förtroende för politiker
och det orealistiska i att dra klara gränser mellan det offentliga uppdraget och
privatintresset, har en öppen redovisning av alla sidouppdrag/intressen som
kan tänkas påverka uppdraget som riksdagsledamot en stor och ofta
avgörande betydelse för bedömningen av dennes integritet. Av det
förhållandet, att ett stort antal ledamöter avstår från att redovisa sina
privata
ekonomiska intressen och sidouppdrag, kan man bara dra en slutsats: En
enbart frivillig registrering är inte tillfyllest för att uppnå det av riksdagen
uttalade syftet med det offentliga registret. Mot denna bakgrund föreslår jag
att den registrering av riksdagsledamöternas åtaganden och ekonomiska
intressen som för närvarande är frivillig skall göras obligatorisk.