1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en restriktiv syn på kommunal näringsverksamhet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av kommunallagen beträffande kommunala bolag.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en uppföljning och kartläggning av kommunala bolag.
Motivering
Under senare år har märkts en förändring i kommunernas verksamhet.
Flera kommuner har börjat sälja tjänster och varor på marknader som
tidigare enbart de privata företagen var verksamma på. Av flera skäl inger
detta oro. För det första konkurrerar kommuner och privata företag ofta
inte på lika villkor. Kommunerna har konkurrensfördelar, främst
beskattningsrätten som ger en i princip obegränsad tillgång till kapital.
För det andra innefattar näringsverksamhet alltid risker,
kommunmedlemmarnas tillgångar kan gå förlorade genom kommunens
företagande. Förluster i kommunala bolag kan då äventyra resurser till
kommunal kärnverksamhet som vård, omsorg och skola.
Idag finns ca 1 500 helägda och 800 delägda kommunala bolag. Många
gånger är konkurrensen mellan dessa bolag och privata bolag osund. Drygt
hälften av anmälningarna till Konkurrensverket riktar sig mot kommuner,
landsting och statliga organ.
Kommunal näringsverksamhet i bolagsform ska undvikas.
Dagens kommunallag är inte tillräcklig för att precisera hur långt den
kommunala kompetensen sträcker sig. Kristdemokraterna menar att reglerna
på detta område måste ses över för att kunna skärpas och tydliggöras.
Kommunallagen medger inte att kommunerna driver kommersiellt
företagande. Den godkänner bara sådan kommunal näringsverksamhet som är
allmännyttig och som drivs utan vinstsyfte. För all kommunal verksamhet
gäller dessutom att den skall tillgodose ett intresse inom kommunen. Dessa
begränsningar gäller också kommunala bolag.
Under senare decennier märks två tendenser, att kommunala bolag som
driver näringsverksamhet har ökat kraftigt i antal, samt att i många kommuner
och landsting ingår bolagen i koncerner.
Koncernbildningar sker ofta av skattetekniska skäl och medger möjligheter
att kvitta vinster och förluster mellan bolagen och på så sätt minska skatten.
Denna typ av transaktioner regleras inte i kommunallagen eller i annan
offentligrättslig lagstiftning. Egentligen är det ett underbetyg åt
skattesystemet när det allmänna skatteplanerar åt sig själv.
Kommunallagens bestämmelser om offentlighet försvåras när
verksamheten drivs som bolag. Den offentligrättsliga lagstiftningen förlorar i
styrka eftersom bolagens verksamhet även påverkas av aktiebolagslagen.
Denna gråzon är mycket olycklig. Aktiebolagslagen tillkom för att reglera en
helt annan typ av verksamhet än den som nu bedrivs av flertalet kommunala
bolag.
Den nu gällande kommunallagen, som började gälla från 1992, reglerar
vissa insynsregler till gagn för allmänhet och beslutsfattare. I de fall
insynsmöjligheterna begränsas i kommunala bolag så beror det främst på
brister i kommunens egna beslut om bolaget i fråga. Det är viktigt att
kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige i förekommande fall beslutar
om en bolagsordning som tillgodoser insyns- och kontrollmöjligheterna.
Regeringen bör ta initiativ till en uppföljning och kartläggning av hur
kommuner och landsting följer kommunallagens anda i fråga om kommunala
bolag. Det handlar bl a om osund konkurrens med näringslivet och
möjligheten till insyn i bolagen.