Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lagändring för att göra det möjligt för icke politiskt valda
ledamöter att ställa frågor direkt till kommun- respektive
landtingsfullmäktige.
Minskat förtroende och intresse för det
politiska systemet
I Demokratiutredningens rapport "En uthållig demokrati" (SOU 2000:1)
konstateras bland annat att förtroendet för det politiska systemet liksom
lusten att ge sig in i de traditionella arbetsformerna inom den
representativa demokratin har minskat. Här finns med andra ord ett hot
mot demokratin som måste tas på största allvar.
Det finns många belägg för att klyftan mellan medborgare och
förtroendevalda vidgas och fördjupas. Det tar sig många uttryck. Tendenser
till minskat valdeltagande är ett exempel. Ett annat är att de politiska
partierna
har tappat tusentals medlemmar och får allt svårare att rekrytera nya.
Allt färre människor tycks vara beredda att ta på sig politiska uppdrag. De
som ändå gör det, gör det allt oftare endast under en kortare tid. Det finns
exempel på att ungdomar hellre engagerar sig i utomparlamentariska grupper
än går in i ett politiskt ungdomsförbund. Politikerförakt är ett begrepp som
media myntat och som ofta anförs som en av flera orsaker till varför misstron
mot de folkvalda ökar. En utbredd uppfattning hos enskilda människor är att
möjligheterna att påverka politiska beslut är små, ibland obefintliga. Däremot
tyder ingenting på att folk skulle ha förlorat intresset för politiska frågor.
Lyssna på väljarna
I en levande demokrati förutsätts att man som förtroendevald lyssnar på
sina väljare och för en fortlöpande dialog med medborgarna. Det senaste
decenniets omfattande förändringsarbete i kommuner och landsting
jämsides med en ökad professionalisering och specialisering i det
politiska arbetet har emellertid inneburit en extra komplikation i det
offentliga samtalet mellan medborgare och förtroendevalda. Lösningarna
på olika samhällsproblemen uppfattas allt oftare som komplexa och
svårbegripliga. Det blir allt svårare att se helheten.
Att klyftan mellan väljare och valda uppenbarligen nu ökar är på sikt en
fara för demokratin. Man bör därför anstränga sig för att hitta nya vägar
jämsides med de traditionella, för att kontakten mellan medborgarna och
politikerna ska fungera väl.
Utveckling av demokratiska arbetsformer
De flesta kommuner arbetar intensivt med att utveckla sina demokratiska
arbetsformer. Sedan 1994 har kommunerna möjlighet att hålla öppna
nämndsammanträden. Hundra kommuner hade våren 1999 beslutat om att
släppa in allmänheten. Men i praktiken har bara 30 kommuner hittills
öppnat dörrarna. Bland landstingen är det endast ett fåtal som har öppna
sammanträden.
En enskild kommuninvånares möjlighet att ställa en direkt fråga till
kommunfullmäktige är närmast obefintlig. Det nuvarande systemet förutsätter
att de förtroendevalda fångar upp frågorna, tar upp dem i sina politiska
partigrupper till diskussion och sedan för dem vidare till den politiska
församlingen i form av enkla frågor, interpellationer, motioner osv. Det finns
naturligtvis ingen anledning att ändra på denna traditionella ordning, men
ingenting borde hindra att samtidigt pröva en genväg till de lokala
församlingarna i kommuner och landsting. En enskild medborgare borde
kunna ges laglig rätt att ställa skriftliga enkla frågor till kommunfullmäktige
eller landstingsfullmäktige. Det skulle sedan ankomma på fullmäktige att
behandla och besvara frågan under en punkt på dagordningen, som
förslagsvis skulle kunna kallas "allmänhetens frågestund".
Ett sätt att öka demokratin och det politiska engagemanget och intresset
vore att genom lagändring göra det möjligt för kommun- och länsinvånare att
ställa frågor direkt till kommun- och landstingsfullmäktige.