Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen beslutar ändra den allmänna motionsperioden till att gälla under hela riksdagsåret med begränsning för ordinarie valår i enlighet med vad som anförs i motionen. Tillåt allmänna motioner hela året!
Årets motionsperiod innebär, liksom tidigare motionsperioder, en stor flod av motioner i allehanda ämnen. Några mer aktuella än andra. Några är av bättre kvalitet än andra. Allmänna motionsperioden är på många sätt en mycket intensiv period för de flesta riksdagsledamöterna. Det ordinarie riksdagsarbetet skall skötas med allt vad det innebär av väljarkontakter, förankringsarbete inom olika organisationer, artiklar och utspel, budgetalternativ skall arbetas fram och presenteras samtidigt som resor och sammanträden, kurser och konferenser konkurrerar om tiden. Det får till konsekvens att många motioner blir producerade i sista stund. Motionsarbetet är ett av flera sätt på vilket ledmöterna försöker få gehör för sina uppfattningar i specifika frågor. Frågor som kanske inte annars skulle komma upp på dagordningen.
Under förra årets motionsperiod lämnades det in totalt 2.680 motioner. Att riksdagen har beslutat att förlägga allmänna motionsperioden till en avgränsad tidsperiod har säkert många skäl. Ett av skälen torde vara att det, i viss mån, underlättar ärendehanteringen på de olika kanslierna. Detta skäl överväger dock inte de nackdelar vi anser att det finns med detta förfarande. Kan det verkligen vara ett arbetssätt som på bästa sätt gynnar framförandet av åsikter och viljan till förändringar och förbättringar i vårt land? Det är endast ett fåtal motioner som överhuvudtaget kommer upp till diskussion. Den absolut övervägande delen får en summarisk behandling och blir avslagna utan någon större eftertanke. Ett av skälen till detta kan vara den stora mängd motioner som inlämnas, men även att kvaliteten ibland är något bristfällig. Det är kanske en något förenklad och subjektiv bedömning. Men att säga att vissa motioner kommer till därför att det blir en markering i statistiken är nog inte helt taget ur luften. Medias sätt att endast räkna antalet motioner från enskilda ledamöter som ett sätt att bedöma hur aktiv man är i sitt riksdagsuppdrag bidrar säkert till att öka antalet enskilda motioner. Det är sällan som innehållet i en motion granskas.
I landets kommuner arbetar man på ett helt annat sätt. Där kan man lämna in motioner löpande under arbetsåret. Detta är för oss ett helt naturligt arbetssätt, eftersom viktiga frågor dyker upp ständigt under året. Samma princip borde gälla i riksdagen. De fördelar som finns med att upphöra med den allmänna motionstiden och i stället tillåta motioner under hela riksdagsåret är flera. För att nämna några vill vi i första hand ta upp demokratifrågan. Om man kan skriva motioner under hela riksdagsåret i aktuella och angelägna frågor så bidrar detta till att man på ett mer aktivt sätt kan aktualisera och förmedla de problem och lösningar som finns i olika delar av landet. Politiska frågor är i mycket en färskvara. Rätten att komma med förslag till riksdagen skall därför inte vara begränsad till de tillfällen och frågor som regeringens propositioner och skrivelser anger eller till de tidsramar som allmänna motionsperioden idag ger. Vi vågar dessutom drista oss att tro, att det skulle komma att innebära högre kvalitet på de inlämnade motionerna. De skulle i större utsträckning skrivas i aktuella ärenden och inte som nu, för den goda statistikens skull, vilket förmodligen sker i vissa fall.
En ytterligare förändring bör vara att vid ordinarie valår så begränsas motionstiden till förslagsvis sista delen av februari. Detta för att ge en ökad möjlighet till att få motionen besvarad under mandatperioden. Det innebär också att motionsskrivandet inte skall kunna bli ett instrument som företrädesvis används inför en stundande valrörelse. En ändring av motionsperioden i likhet med motionens innebörd skulle troligen minska antalet motioner totalt sett under ett riksdagsår men de skulle bli mer aktuella och troligen hålla en högre genomsnittlig kvalitet.
Stockholm den 27 september 2000
Jan-Evert Rådhström (m)
Tomas Högström (m)