Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till åtgärdsplan
för att avveckla monarkin.
Motivering
För 190 år sedan utsågs en släkt inom vilken det än idag skall produceras
nya statschefer för landet Sverige. Detta strider, enligt vår uppfattning,
mot såväl vett och sans som mot de mest grundläggande principerna för
en demokrati. Enligt Kungssången skall vi till och med sätta allt vårt hopp
till denna släkt, vilket möjligen kan kännas aningen otryggt i en tid som
vår.
Även om medlemmarna i ett kungahus bara spelar roller i ett formellt,
maktlöst skådespel eller som marknadsförare av JAS-plan, mobiltelefoner
eller Volvobilar uppfattar vi monarkin som en tämligen bedagad princip.
Principen om att ämbeten skall ärvas upplevs säkert av en stor majoritet av
oss som bor i Sverige som något ganska främmande. Men monarkins ställning
är ändå ganska stark, kanske med hjälp av det där klicket som uppstod i
kungen när han såg den blivande drottningen. En majoritet tycker, enligt
opinionsmätningar, att det är en trevlig, och kanske oförarglig, tradition med
kungahuset. Det garanterar ju dessutom att inte en äldre Göran Persson eller
Carl Bildt eller nå´n avdankad grönis skulle kunna bli president... Och bara
det, tycker kanske några, är värt ett offer.
För ett offer är det ju när man tvingar barn att bli offentliga personer utan
möjlighet till eget privatliv. Men med vilken moralisk rätt tvingar vi barn att
bli statschefer? Måste inte varje människa ges rätten att växa och utvecklas så
fritt som möjligt, utan att konstitutionen talar om för en ung människa: Du
skall bli statschef! Med vilken moralisk rätt stympar grundlagen Victorias
frihet?
Situationen blir än konstigare när man sedan tvingar en person att bekänna
sig till en specifik religiös hållning. Nog är det väl diskriminering att
Victoria
inte skulle kunna få vara drottning om hon bekänner sig till katolicismen,
islam eller Buddhas lära?
Hur trevligt man än kan tycka monarki är, och hur trevliga man än kan
tycka kung, drottning, prinsessor och prinsar är, så är ärftlig monarki något
främmande för demokratiska principer.
Ofta framhålls att republik inte är speciellt lysande - det kan "splittra
folket" eftersom alla inte, tack och lov, kommer att rösta på samma person.
Som om det vore en bättre princip att folk inte fick välja sina företrädare...
Dylika principer om att hålla folket borta från att välja sina företrädare
brukar
användas i länder som inte är kända för demokrati. Men kanske kan man lösa
frågan om statschef på något annat sätt än genom formell republik - kanske
kan den talman som riksdagen utser också vara statschef, kanske kan... Låt en
utredning kika också på okonventionella metoder att utse statschef, om det nu
behövs någon alls i ett modernt samhälle.
Tidpunkt för avskaffande av principen om att en släkt vald 1810 skall
tillsätta kungar respektive drottningar i all framtid kan diskuteras. Man kan
fastställa ett datum, man kan välja den dag nuvarande kung avgår av egen
vilja, når traditionell pensionsålder eller avlider.