Motion till riksdagen
2000/01:K203
av Agestav, Amanda (kd)

Offentligt belöningssystem


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av och ett förslag till ett reformerat
offentligt belöningssystem.
Motivering
Redan antikens folk belönade tapperhet och dygder. Faraonerna i Egypten
förlänade halskragar av guld; hedersbevisningarna i Grekland utgjordes
av bildstoder, monument och minnestavlor av olika slag; romarna
utdelade såväl ett slags hedersvapen som kransar, vilka bars runt pannan,
och runda metallplåtar i läderband på bröstet. Ordnar har i alla tider varit
ett sätt för en stat att belöna sina medborgare för viktiga och
betydelsefulla insatser. Från början fungerade ordnar som en furstes sätt
att visa uppskattning och var ofta förknippade med särskilda förmåner. I
modern tid har dock ordnar endast inneburit att en enskild medborgare
erhållit bevis för statens tacksamhet. Det finns många medborgare i vårt
land som gör förtjänstfulla insatser för riket. Att ge dem ett offentligt
erkännande är viktigt.
Serafimerorden
Serafimerorden bör återfå sin ställning "såsom belöning för dem, vilka
genom sina tjänster till Konung och fädernesland gjort sig högst förtjänta
och således blivit värdiga att bekläda rikets högsta tjänster". Möjligen
kunde tilläggas: "eller eljest genom sina samhällsinsatser inom näringsliv,
kultur och vetenskap erhållit en motsvarande ställning". Detta skulle
sannolikt medföra att alla formella krav på tidigare rang och
ordensinnehav tas bort och orden blir fristående gentemot övriga ordnar, i
så fall ett medvetet men kanske påkallat brott i kontinuiteten. Orden bör
räkna högst 32 samtida svenskar. Sveriges drottning och tronföljare är
självskrivna, medan andra arvsberättigade medlemmar av kungahuset
utnämns först vid myndig ålder.
Borttagningen var ett misstag
I Sverige togs möjligheten bort för rikets statschef att utdela ordnar i och
med den nya grundlagen 1972. Den socialdemokratiska majoriteten ansåg
att ordensväsendet var ett förlegat och odemokratiskt belöningssystem
som tillhörde det förgångna. Det märkliga i detta sammanhang var dock
att utländska medborgare inte ansågs omfattas av de socialistiska
jämlikhetssträvandena. Ordnar delas nämligen fortfarande ut till
medborgare i andra länder. Konungen, eller drottningen, har, som enda
svenska medborgare, dock i egenskap av de kungliga ordnarnas Herre och
Mästare, rätt att erhålla de svenska ordnarna. Den andra underligheten är
att de tidigare ordnarna ersattes av ett medaljsystem. Förtjänta svenska
medborgare får i dag av konungen medaljer av olika slag.
Medaljer
Vi har i Sverige aldrig haft någon motsvarighet till t.ex. den danska "Kgl.
Fortjenstmedaille" med dess karaktär av allmänt medborgerligt
förtjänsttecken. I stället har vi fått en flora av olika medaljer för olika
slags förtjänster. Därmed har inte en enda medalj blivit alltför "utsliten".
Medaljen "För nit och redlighet" har haft inalles mer än 100 000
innehavare och "För medborgerlig förtjänst" uppskattas till 8 900; "För
berömliga gärningar" och "Illis quorum" rör det sig om 1 300 vardera.
Därtill kommer nära 800 exemplar av Konungens medalj (under Carl XVI
Gustaf) och "Litteris et artibus". Ordnarna och medaljerna kompletterar
varandra men har olika uppgifter att fylla i ett integrerat offentligt
belöningssystem. Behovet för statsmakten att visa uppskattning finns
således kvar, samtidigt som formerna för detta är minst sagt torftiga.
Förläna svenska medborgare dessa ordnar
Vi bör nu ta steget helt ut och återigen förläna även svenska medborgare
de kungliga ordnarna. I dag finns i princip endast två kungliga ordnar
kvar. Det är den förnämsta av dem alla, Serafimerorden, som i princip
endast tilldelas medlemmar av kungliga familjer och prominenta
statschefer. Den andra är Nordstjärneorden, som delas ut i "parti och
minut" på svenska statsbesök och vid statsbesök i riket. De två andra
ordnarna, den välkända Vasaorden och den mindre kända Svärdsorden,
som i princip endast gavs till officerare, avskaffades helt 1975. Sverige
bör således ta steget fullt ut och göra som alla andra länder i Europa: ge
medborgarna rätten att erhålla ordnar. Samtidigt bör de avskaffade Vasa-
och Svärdsordnarna återupprättas. Konungen kan t.ex. på regeringens
uppdrag förläna medborgare ordnar vid tre tillfällen per år. På sin egen
födelsedag den 30 april, på Sveriges nationaldag den 6 juni samt på
Gustaf Adolfsdagen den 6 november.
Historiska anor
Svärdsorden bör åter förlänas för gagnande och långvarig verksamhet
inom försvarsmakten, enligt internationell kutym med hänsyn till
tjänstegrad samt Svärdstecknets och Svärdsmedaljens ursprungliga
traditioner. Med hänsyn till officerarnas höjda pensionsålder kan kraven
på kvalifikationstid skärpas. Det kan få som effekt att en enklare generell
tjänsteutmärkelse införs enligt internationell praxis. En medalj för
särskilda krigsmannaförtjänster bör införas, och frågan om huvudman för
Försvarsmaktens medalj för internationella insatser i det nya systemet
prövas. Många medborgare idag gör förtjänstfulla insatser för vårt land
genom det ökade deltagandet i internationella fredsbevarande operationer.
Som en civil krigsutmärkelse får anses medaljen För mod och rådighet till
sjöss under farofylld tid.
Utmärkelsen "För nit och redlighet i rikets tjänst" har behandlats ovan.
Nordstjärneorden bör återfå sitt ursprungliga svarta band och accentueras
mera som "belöning för medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller
tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga arbeten samt
för nya och gagneliga inrättningar" (stadgeändring 1955). Den skulle således
få en mer vidsträckt användning än som en ren "tjänsteorden", eventuellt
utökad med en förtjänstmedalj i silver (1748 års minnesmedalj).
Tjänsteutmärkelser för annan offentlig tjänst och tjänst inom Svenska kyrkan
(orden eller medalj) bör övervägas. Vasaorden "är avsedd såsom belöning för
förtjänster inom jordbruk, bergshantering, konst, handel, industri, hantverk
och undervisning, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade
allmänna värv och uppdrag". Det sistnämnda bör också avse riksdagen.
Riddartecken belönar i första hand insatser på riks- och regionalplanen,
Vasatecken på det lokala planet, medan Vasamedaljen 8:e storleken i guld
också i framtiden bör vara en extraordinär utmärkelse - kan användas för
kommunala uppdrag, insatser inom hembygdsvård m.m. i stället för "För
medborgerlig förtjänst". Ett reformerat offentligt belöningssystem har sin
givna plats i dagens samhälle. Det finns ingen anledning för Sverige att
framhärda i sin självpåtagna isolering. Den försvårar för svenskar i det
internationella umgänget och ter sig obegriplig för utlänningar. Ett offentligt
belöningssystem är ett billigt och ofta uppskattat sätt att visa uppskattning
för
medborgerliga förtjänster.
Isolerade i Europa
I stället för det anrika ordensväsendet delar vi i stället ut medaljer. Det är
dels medaljer där regeringen bestämmer vilka som skall få dem, dels
sådana som monarken beslutar om. Detta visar att behovet och
önskemålet att till förtjänta medborgare visa sin uppskattning finns kvar i
allra högsta grad. I stället för att avskaffandet av ordensväsendet skulle
visa att vi var moderna och framsynta har verkligheten visat att vi avviker
negativt från vår omvärld där strömningen snarast gått åt motsatt håll.
Inom EU är det bara Irland som nu saknar ett ordensväsende. Till och
med i nybildade republiker som Finland har man ett väl fungerande
ordenssystem. Även i de stater i Centraleuropa och Östeuropa som frigjort
sig från kommunismen har i snabb takt ett trovärdigt belöningssystem på
gamla traditioners grund införts. Enbart under 1994 instiftade Ryssland
bl.a. fem ordnar, Slovakien tre och Tjeckien två. Estland införde samma
år fem gamla ordnar och en ny och i Lettland återuppväcktes en, Tre
stjärnors orden, från mellankrigstiden. Allt talar för att vi bör använda de
förnäma ordnar vi har i vårt land i form av Serafimerorden och
Nordstjärneorden samt de två avskaffade ordnarna, Vasaorden och
Svärdsorden.
Utländska medborgare
Enligt svenska regler får svenska ordnar endast förlänas utländska
medborgare. Detta är en högst märklig ordning. Varför skall inte svenska
medborgare kunna bära de egna svenska ordnarna? Något ordentligt svar
på detta har aldrig givits. I sammanhanget är det värt att notera att
representanter för vårt land ibland möts av misstänksamhet i
internationella sammanhang. För andra länder är det naturligt att man
dekorerar tjänstemän med ordnar för goda insatser för det egna landet.
Men de svenska representanterna kommer utan nationella utmärkelser
eller ordnar vid t.ex. banketter och mottagningar, vilket lätt tolkas som att
Sverige skickar mindre kvalificerad personal. Ett missförstånd som är lätt
att lösa. Det är därför hög tid att ändra de nuvarande bestämmelserna och
ge svenska medborgare rätt att erhålla de kungliga ordnarna på samma
sätt som gäller för kungahuset och för alla tusentals utländska medborgare
som redan har rätt att bära svenska ordnar. Det går inte att hävda att
ordensväsendet är förlegat eller ojämlikt. Vi måste, liksom resten av
världen, kunna visa våra egna medborgare uppskattning genom att ge dem
möjlighet att få en kunglig orden!
Översyn
En översyn bör göras med anlitande av historisk expertis. Därefter bör ett
förslag framläggas till ett återinförande av ett offentligt belöningssystem,
som också bör avse svenska medborgare.

Stockholm den 21 september 2000
Amanda Agestav (kd)
Magnus Jacobsson (kd)