1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att säkra kvinnoorganisationerna genom långsiktig
finansiering.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta professionella utredningsenheter enligt motionens
syfte.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att rörelsefriheten för gärningsmannen skall begränsas vid
upprepade hot och förföljelse.
4.
1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till SoU.
Motivering
Under hela 90-talet har våldet i samhället trappats upp och speciellt våldet
mot kvinnorna. Enbart år 1999 misshandlades 19 982 kvinnor i vårt land.
Enligt kriminalstatistiken dödades en kvinna var tionde dag av en man
hon känner. Det är 60 procent av alla kvinnomord och de utförs av någon
i kvinnans närhet.
Indicier pekar på att våldet mot kvinnorna kan vara ännu mer omfattande,
eftersom relationer till gärningsmannen bidrar till att många kvinnor avstår
från att göra en anmälan. Ett exempel: tjugonio procent av alla fall där
kvinnor behandlats på kirurgisk avdelning på sjukhus var föranledda av
misshandel.
Av erfarenhet känner vi till att vilken kvinna som helst kan drabbas,
kvinnomisshandlare finns inom alla socialgrupper. Det som kan vara den
utlösande faktorn kan vara alkohol, stress, arbetslöshet eller oförmåga att
hantera motgångar och aggressioner.
I en situation när kvinnor utsätts för misshandel har de svårt att värja och
skydda sig själva och barnen, räddningen för många är flykten till
kvinnojourerna. Deras verksamhet kan snabbt och utan byråkrati ge
kvinnorna en fristad när de hastigt tvingas fly. Det ideella arbete som utförs
inom kvinnojourerna är av stort värde för misshandlade kvinnor. De känner
sig väl mottagna och jourerna har en god planering för att säkra de hotade
kvinnornas liv. Betydelsen av starka fristående kvinnojourer med långsiktig
finansiering framhålls. Detta vill vi ge regeringen tillkänna.
Många kvinnor föredrar att vända sig till jourerna, p.g.a. att de är
fristående från myndigheterna. Friheten från anmälnings- och
uppgiftsskyldighet underlättar för misshandlade kvinnor att söka kontakt och
hjälp. För kommunernas del avlastar det en redan hårt tyngd socialtjänst. De
ideella arbete som kvinnojourer utför med små ekonomiska medel ger
kommunerna också ekonomiska fördelar. För kvinnornas säkerhet och för
kommunernas ekonomi borde det vara naturligt att frivilligt stödja
verksamheten.
Gällande lagstiftning anser vi är otillräcklig för att skydda misshandlade
kvinnor. Fortfarande tas mer hänsyn till gärningsmannen än till offret.
Skyddet för de kvinnor som förföljs, hotas och misshandlas är ihåligt. Mer
åtgärder måste vidtas för att sätta fokus på gärningsmannen och begränsa
hans rörelsefrihet. Det är inte kvinnornas rörelsefrihet som ska begränsas. Att
ständigt vara bevakad dygnet runt för att känna trygghet är ett ingrepp i den
personliga sfären.
Samarbete mellan ansvariga i kommuner, landsting, övriga myndigheter
och kvinnojourerna är grundläggande för att drabbade kvinnor och barn ska
bli hjälpta. Alla inblandade med kunskap om hot och misshandel av kvinnan
bör ha ett gemensamt mål, hon och barnen ska kunna leva ett normalt liv.
Inom varje län borde det finnas en professionell utredningsenhet bestående
av socionomer, barnpsykologer, polis i samarbete med kvinnojourens
representant. Gruppens främsta uppgift skulle vara att utreda på vilket sätt
barn kommer till skada i samband med pappors misshandel av mammor.
Barnens psykiska hälsa är i farozonen om de inte får hjälp att komma igen de
traumatiska upplevelser det är att se sin mamma bli misshandlad.