Regeringens övergripande och långsiktiga mål för rättsväsendet för år
2001 är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet för
kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors
trygghet, och verksamheten skall bedrivas ur ett medborgarperspektiv.
Målen för domstolsväsendet anges till att avgöra mål och ärenden
effektivt.
Medborgarperspektivet medför, enligt regeringen, att det alltid är nyttan
för den enskilde medborgaren som skall stå i fokus. Förutom detta
medborgarperspektiv skall rättsväsendets verksamhet bedrivas ur ett
helhetsperspektiv, vilket ställer krav på en långtgående samverkan mellan
rättsväsendets myndigheter.
Regeringen räknar upp ett antal områden som skall prioriteras för att
möjliggöra att det övergripande målet kan uppnås. Hit hör en fortsatt
modernisering av rättsväsendet, ett tydligare långsiktigt problemorienterat
arbetssätt inom polisen, ett ökat antal poliser, bättre förutsättningar för
bekämpningen av miljöbrottsligheten och den uttalade målsättningen att fler
brott skall klaras upp. Vidare betonar regeringen att rättsväsendet skall verka
för etnisk och kulturell mångfald i arbetslivet och samtliga myndigheter skall
upprätta handlingsplaner för detta.
Regeringen konstaterar att det ekonomiska läget inom rättsväsendet varit
stabilt under 1999. Men stabiliteten inom politikområdet uppnås till viss del
genom anslagssparandet och under innevarande år kommer även
anslagskrediten att utnyttjas av bland annat polisen. Trots förstärkningar på
tilläggsbudget kommer polisen att bygga upp en skuld motsvarande 400
miljoner kronor, som alltså får tas av anslagskrediten.
Som Moderata samlingspartiet tidigare framhållit i flera olika samman-
hang är det inte det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten och öka
människors trygghet som skiljer moderat och socialdemokratisk
kriminalpolitik åt. En absolut förutsättning för att målet skall kunna uppnås är
emellertid att rättsväsendet kan fullgöra sina uppgifter och tillgodose
medborgarnas berättigade krav på rättstrygghet och rättssäkerhet.
I takt med att rättsväsendet i vårt land uppvisar allt tydligare tecken på att
befinna sig i djup kris har människors tilltro till statsmakternas förmåga att
upprätthålla lag och ordning successivt försvagats. Människor som drabbas av
brott kan inte längre lita på att brotten utreds och klaras upp. Än mindre kan
de räkna med att gärningsmannen grips och får ta sitt straff, och det oavsett
om gärningsmannen är känd eller inte. I en rad olika avseenden får
medborgarnas behov av rättstrygghet och rättssäkerhet stå tillbaka därför att
de rättsvårdande myndigheterna inte längre klarar av att fullgöra sina
uppgifter på ett godtagbart sätt. En bidragande orsak till den negativa
utvecklingen är myndigheternas, inte minst polisväsendets, uppdämda behov
av personalförstärkning, kompetensutveckling och vidareutbildning.
1.2 Moderata samlingspartiets budgetförslag jämfört
med regeringens
För Moderata samlingspartiet är det en prioriterad uppgift att återupprätta
medborgarnas förtroende för rättsstaten, varför vi tillför rättsväsendet
drygt 2,7 miljarder kronor utöver regeringens förslag de kommande tre
åren. Samtidigt skärper vi kraven på resultatuppföljning och gott
ledarskap inom rättsväsendet.
I tabellen redovisas regeringens ekonomiska ram för rättsväsendet för
2001-2003 och Moderata samlingspartiets ökning i förhållande till
regeringens ramförslag.
2 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av poliser och civil personal.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att öka polisens effektivitet genom att öka
tillgången till expertis och specialistkompetens.
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om hur
polisutbildningen kan utvecklas och reformeras på lång sikt i enlighet
med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om uniformerade poliser.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av information och utbildning av chefer i det nya
arbetstidsavtalet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bättre förutsättningar vid förhör med barn.
7. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde
4:1 Polisorganisationen för budgetåret 2001 895 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 13 193 318 000 kr.
8. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde
4:3 Åklagarorganisationen för budgetåret 2001 15 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 744 777 000 kr.
9. Riksdagen avslår i enlighet med vad i motionen anförs regeringens
begäran om bemyndigande att närmare ange detaljer och tidsfrister för de
obligatoriska momenten i domarbanan.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en övergripande plan för reformarbetet av dom-
stolsväsendet.
11. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde
4:5 Domstolsväsendet m.m. för budgetåret 2001 80 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslagit eller således 3 595 117 000 kr.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att meningsfull kriminalvård, farlighetsbedömningar etc.
förutsätter tillräckliga resurser.
13. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde
4:6 Kriminalvården för budgetåret 2001 29 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 4 217 078 000 kr.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om narkotikafria anstalter.
15. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde
4:8 Rättsmedicinalverket för budgetåret 2001 5 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 194 386 000 kr.
16. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde
3:1 Kronofogdemyndigheten för budgetåret 2001 30 000 000 kr mindre
än vad regeringen föreslagit eller således 1 331 669 000 kr.
3 Polisorganisationen
3.1 Behovet av poliser
Sedan regeringsskiftet 1994 har antalet poliser blivit färre, något som nu
även regeringen medger. Det är inte bara ett minskat antal poliser som är
problematiskt, även den allt högre medelåldern börjar nu göra sig påmind
i högre sjukfrånvaro och begränsningar i tjänstbarheten. Utan en ökad
nyrekrytering av poliser blir det omöjligt att fullfölja närpolisreformen
och att utveckla det problemorienterade arbetssättet. Regeringen
framhåller också att det behövs både fler poliser och icke-polisutbildad
personal för att kunna förbättra utredningsverksamheten och utöka det
internationella samarbetet.
Enligt vår mening är det djupt beklagligt att regeringen under en lång rad
av år tillåtit polisbristen att utvecklas till det akuta läge vi nu upplever,
där det
i dag inte finns några nya poliser att ta till. Vi delar Rikspolisstyrelsens
uppfattning att med de krav som ställs på polisväsendet från statsmakternas
sida krävs att antalet poliser uppgår till minst 19.000, dvs. en ökning med lite
knappt 3.000.
Med vår satsning, med nästan två miljarder till polisen de kommande tre
åren, ges polismyndigheterna ekonomiska förutsättningar att inleda en snabb
rekrytering av civil personal för att bl. a. förstärka utredningsverksamheten.
För att säkerställa antalet poliser på längre sikt måste polisen ges ekonomiska
förutsättningar att även finansiera utbildning och rekrytering av fler poliser
för att kunna täcka framtida behov. Parallellt med att poliskårens storlek
säkras krävs nytänkande vad gäller valet av åtgärder som skall undanröja
nuvarande hinder som försvårar ett effektivt utnyttjande av polisens resurser.
3.2 Ökad effektivitet
Ett typexempel på oacceptabelt slöseri med polisiära resurser är att poliser
kan tvingas avsätta dagar för att skriva ut förhörsprotokoll. Detta
resursslöseri skulle enkelt kunna avhjälpas dels genom att en rad
administrativa rutiner sågs över och moderniserades, dels genom att
polisens IT-stöd snabbare uppgraderades. Bland annat måste varje bil få
tillgång till en uppkopplad dator. Frågan om bl.a. IT-stödet och annan
utrustning för den enskilde polismannen tas upp i motion 2000/01:Ju236
Effektiv och stark polis.
Ett sätt att höja effektiviteten i såväl polisens som åklagarnas brotts-
utredande verksamhet är att ge dessa tillgång till avancerad expertis och
specialistkompetens utifrån. Med vårt budgetalternativ får både åklagarna och
polisen möjlighet att avsätta särskilda resurser till det. Våra satsningar på
Rättsmedicinalverket skall även ses ur det perspektivet.
3.3 Polisutbildningen
Av budgetpropositionen framgår att Umeåfilialen till Polishögskolan
kommer att starta undervisning fr.o.m. höstterminen år 2000.
Rekryteringen av poliser till norra Sverige kommer härigenom att
förbättras. Enligt regeringen är det nödvändigt att bedriva polisutbildning
på ytterligare orter. Det är välkommet att samma regering som för några
år sedan lade ner all utbildning av poliser, nu inser behovet av
polisutbildning vid tre eller fler orter.
Vi välkomnar denna utveckling och vill i sammanhanget särskilt framhålla
vår tidigare framförda ståndpunkt att polisutbildningens geografiska placering
även kan innebära att fler kvinnor lockas av polisyrket om det finns möjlighet
att genomgå polisutbildning även utanför Stockholm. Det sedan länge
fastlagda målet om att öka andelen kvinnor och andelen män/kvinnor med
invandrarbakgrund måste framhållas än tydligare i kommande
ansökningsförfarande. En bidragande orsak till att denna målsättning ännu
inte har fått tydligt genomslag i poliskåren är att regeringen kort tid efter
det
att målsättningen lades fast faktiskt stoppade antagningen till
polisutbildningen. Men med en polishögskola där grundutbildningen nu åter
är igång har vi naturligtvis betydligt bättre möjligheter att säkra att landet
på
sikt får en poliskår som bättre avspeglar landets befolkningsstruktur.
Kanske finns det också skäl att överväga om polisutbildningen bör vara
öppen även för elever som inte avser att arbeta som poliser men där
polisutbildningen framstår som ett alternativ även för andra yrkesval. Det kan
också vara av intresse att diskutera om hela landet behöver poliser med exakt
samma polisutbildning eller om det finns geografiska variationer som bäst
tillgodoses genom möjlighet till varierad utbildning. Även det nuvarande
huvudmannaansvaret för polisutbildningen kan vara av intresse att få närmare
belyst i ett vidare sammanhang. Vi upprepar därför kravet att tillsätta en
särskild utredning för att studera hur svensk polisutbildning kan utvecklas och
reformeras på lång sikt.
3.4 Polisens arbetstider m.m.
Under tidigare år har problemen med polisens arbetstider diskuterats.
Men sedan januari i år har ett nytt arbetstidsavtal träffats mellan
polisförbundet och Rikspolisstyrelsen. Som Riksrevisonsverket
framhåller i sin senaste rapport om polisen (RRV2000:9, Fortsatt
utveckling av Polisen - en uppföljande granskning) ger avtalet betydligt
bättre förutsättningar att ta till vara verksamhetsintresset.
Men som också påpekas av RRV leder inte ett nytt avtal automatiskt till att
detta verksamhetsintresse stärks. Avgörande är att chefer på alla nivåer
utnyttjar de möjligheter avtalet erbjuder. Här kan framhållas betydelsen av att
cheferna ges tillräcklig information och utbildning om avtalet, men även att
krav ställs på en aktiv tillämpning av avtalet.
Ett syfte med det nya avtalet är att polisens arbetstid skall föreläggas så att
en större del av arbetstiden är förlagd till tider när polisen behövs mest. Fler
poliser på gator och torg ökar polisens tillgänglighet för människor som har
tips om brott, händelser och misstänkta personer. Tips av olika slag
underlättar inte bara polisens brottsutredande arbete utan har också stor
betydelse för polisens brottsförebyggande arbete.
När människor upplever att de kan vara till nytta i polisens arbete skapas
dessutom ett viktigt incitament för människor att engagera sig och ta ansvar
för att ordningen i deras bostadsområde upprätthålls. Till syvende och sist är
det bara tillsammans med ansvarskännande och engagerade medborgare som
polisen på allvar kan komma till rätta med vardagsbrottsligheten.
Även om vi sålunda måste bli bättre på att uppmuntra och stimulera
människors engagemang och ansvarstagande för att t.ex. upprätthålla
ordningen där vi bor, innebär inte det att poliser kan ersättas med medborgare.
Mot den bakgrunden ser vi mycket allvarligt på att människor, med uttalat
stöd från bl.a. dåvarande justitieministern, uppmanats att bistå polisen med
nattliga spaningsrundor m.m. Genom att uppmuntra människor att närmast
agera gratispolis i för dem helt okända situationer och för vilka de inte har
tillräcklig erfarenhet, dvs. i situationer som faller utanför såväl grannsam-
verkansprojekt som "morsor och farsor på stan"-vandringar, riskerar vi både
onödigt våld och medborgargarden. För att motverka en sådan utveckling
krävs att ansvaret för att tillgodose medborgarnas berättigade krav på lag och
ordning ytterst alltid måste åvila polisen och de övriga rättsvårdande
myndigheterna.
3.5 Uniformerade poliser - en brottsförebyggande
resurs
Samtidigt som närpoliser i dag tvingas avsätta värdefull arbetstid till
administrativa uppgifter i stället för att arbeta brottsförebyggande ute
bland folk har rikspolischefen sedan några år avskaffat uniformstvånget
för poliser. Mot bakgrund av den besvärliga personalsituation som
polisväsendet i stort befinner sig i är det enligt vår mening angeläget att
poliser tjänstgör i uniform, när detta inte är omöjligt på grund av uppdrag
som kräver civil klädsel. Härigenom skulle en viktig polisiär resurs tas till
vara då uniformerade poliser har både en brottsavhållande och
trygghetsskapande effekt.
3.6 Polisen behöver bättre förutsättningar vid förhör
med barn
För de poliser som har till uppgift att förhöra barn uppstår inte sällan
motsättningar mellan det förhållandet att det kan behövas gott om tid när
barn skall förhöras och 17 § förundersökningskungörelsen, som
föreskriver att barn endast bör förhöras vid ett tillfälle, såvida det inte
med hänsyn till den som förhörs är lämpligare att hålla flera förhör.
Oavsett om barnet är offer eller förövare är det nödvändigt att barnet får
den tid och de tillfällen som behövs för att kunna berätta allt barnet vet.
Precis som vuxna kan barn behöva höras vid flera förhörstillfällen för att
kunna ge en heltäckande bild av vad som har hänt. Mot denna bakgrund
och med hänsyn till att det i dag finns betydligt större kunskap om hur
barn bör behandlas i förhörssituationer anser vi att 17 §
förundersökningskungörelsen snarast bör ges en ny formulering som ger
polisen möjlighet att hålla flera förhör även med barn i syfte att nå så
goda utredningsresultat som möjligt.
Regeringens resurstilldelning för polisen har tyvärr kännetecknats av en
ryckighet, som inte har befrämjat ett långsiktigt uppbyggande av
polisverksamheten. Regeringens tidigare knappa anslag är orsaken till att
polisverksamheten idag bedrivs på kredit. För att bl.a. säkerställa
poliskårens framtida storlek, genom en jämn och stabil antagningsnivå till
polisutbildningen, och utrusta polisväsendet med den kompetens,
metodutveckling och teknik som behövs för att kunna möta framtidens
skärpta krav på effektivitet i brottsbekämpningen, föreslår Moderata
samlingspartiet, utöver regeringens förslag, att polisväsendets
ekonomiska ram höjs med 895 miljoner kronor år 2001, med 625 miljoner
kronor för 2002 och med 639 miljoner för 2003. Offensiva satsningar
skall göras på att rekrytera nya personalgrupper och på modernt
teknikstöd, samtidigt som den uniformerade personalen skall öka i den
takt polisutbildningens kapacitet medger.
Härigenom fortsätter vi en konsekvent politik där en stabil resursökning
över tiden bl.a. kan leda till att polisens anslagskredit inte behöver tas i
anspråk. Det är inte rimligt att regeringen driver så väsentliga
samhällsfunktioner som polisverksamheten genom att låna av framtida
anslag.
4 Åklagarväsendet
4.1 En förstärkt åklagarorganisation
Åklagarna och polisen har den gemensamma uppgiften att ansvara för
samhällets brottsbekämpning. Polis- och åklagarväsendet har till uppgift
att förverkliga de kriminalpolitiska målen. Polisen skall arbeta
brottsförebyggande, gripa in och tillrättaföra. När brott föreligger skall
polisen inleda utredningsarbete. Utredande polisverksamhet syftar till att
klargöra frågor som genom åklagaren skall leda till lagföring. Åklagarna
förfogar över den straffprocessuella tvångsapparat som inte kräver
domstols medverkan.
Vår ambition är att skapa en åklagarorganisation med högre grad av
effektivitet. Detta förutsätter både metodutveckling och en tillräckligt stor
åklagarkår. Vidare är ett tydliggörande av åklagarens roll som
förundersökningsledare i brottmål av central betydelse. I en tid då
utredningsarbetet präglas av en alltmer komplicerad brottslighet på såväl
nationell som internationell nivå måste tyngdpunkten ligga på den juridiska
kompetensen. Enbart juridisk kompetens räcker emellertid inte vid utredning
om avancerad brottslighet utan åklagarna bör ha rätt och skyldighet att anlita
"civil" expertis, dvs. advokater eller andra jurister som har kunskaper i t.ex.
skatterätt, miljörätt och associationsrätt, som åklagare - eller
specialutbildade
ekopoliser - normalt inte besitter i tillräcklig omfattning. Den förstärkning,
utöver regeringens förslag, som vi föreslår beträffande åklagarväsendet
kommande år skall ses mot bl.a. den bakgrunden.
En ökad belastning på åklagarväsendet är vidare att vänta med de
förstärkningar vi gör på polisväsendet. Brottsutvecklingen kommer också att
bidra till en ökad efterfrågan på åklagarväsendets tjänster. Samtidigt blir
brottsutredningarna alltmer komplicerade och svårutredda. För att kunna möta
den ökade tillströmningen av brottsutredningar på ett godtagbart sätt bör
åklagarväsendet förstärkas med såväl fler åklagare som med nödvändig IT-,
metod- och kompetensutveckling.
Även om regeringens budgetförstärkning avseende åklagarväsendet inne-
varande år och för år 2000 är välkommen är den enligt vår uppfattning
inte tillräcklig. Vi bedömer att åklagarväsendet är i behov av ytterligare
resursförstärkning åren 2001 och 2002 varför vi föreslår att anslaget höjs
med ytterligare 15 miljoner kronor, dvs. en höjning med 30 miljoner
kronor inklusive regeringens 15 miljoner kronor. För året därpå ligger vi
på samma nivå som regeringen, dvs. en förstärkning på 30 miljoner
kronor år 2003.
5 Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndigheten (EBM) inrättades 1998, något som vi gick emot. I
stället för att bygga upp en ny resurskrävande myndighet förordade vi en
vidareutveckling av den organisationsform för samverkan mellan berörda
myndigheter som den borgerliga regeringen lade grunden till och som,
innan den avvecklades, visade tydliga tecken på att bli en effektiv kraft
mot ekobrottsligheten. Allt fler ekobrott klarades upp. En annan allvarlig
invändning mot EBM var att myndigheten kunde antas ta resurser från
annan brottsbekämpning, en farhåga som dessvärre besannades.
Det hade varit naturligare att utveckla den borgerliga regeringens
organisationsform för samverkan mellan myndigheterna än att tillskapa en
helt ny myndighet. Men när nu EBM har kommit igång skall den befintliga
organisationen göras så effektiv som möjligt för att kunna möta den alltmer
kvalificerade ekobrottsligheten, som inte sällan kan ha inslag av även annan
brottslighet som vålds-, narkotika- och miljöbrott. Utvecklingen inom den IT-
relaterade brottsligheten ställer höga krav på vidarutbildning av
ekobrottsutredarna. I detta sammanhang vill vi särskilt understryka vikten av
att ekoutbildningen vid Polishögskolan säkras. Den ekonomiska
brottsligheten kan även ges större utrymme inom ramen för den ordinarie
juristutbildningen. Vidare måste det finnas resurser att köpa in särskild spets-
kompetens, som myndigheten kan behöva vid särskilt kvalificerad
brottslighet.
Mot denna bakgrund kan vi ställa oss bakom de av regeringen föreslagna
förstärkningarna av EBM med 10 miljoner kr från och med 2001.
6 Domstolsväsendet
6.1 Domstolsadministrationen
Domstolsväsendet har en central roll i den demokratiska rättsstaten. Till
skillnad från polis- och åklagarväsendet är domstolarnas uppgifter inte
begränsade till att medverka i arbetet med att uppfylla samhällets
kriminalpolitiska mål. Domstolarna utgör rättsväsendets viktigaste grund-
pelare och är ytterst den enskilde medborgarens rättssäkerhetsgaranti.
Jämfört med övriga förvaltningsmyndigheter intar domstolarna en
särställning eftersom domarnas oberoende och självständighet skyddas av
grundlagen. Detta innebär att domstolarna inte kan instrueras eller styras på
samma sätt som övriga myndigheter.
På senare tid har häftig kritik framförts från domarhåll mot Domstols-
verket. Exempelvis torde det vara helt unikt att Högsta domstolens ordförande
hamnat i öppen konflikt med Domstolsverkets generaldirektör. Konflikten
vittnar om en djupgående förtroendekris mellan domstolarna och verket, och
med hänsyn till domstolarnas och domarnas konstitutionella ställning i den
svenska rättsordningen anser vi att frågan om Domstolsverkets funktion och
ställning i förhållande till domstolarna bör bli föremål för förnyade
överväganden. I kommittémotion 2000/01:Ju415 beskriver vi utförligt hur vi
anser att den framtida domstolsadministrationen bör utformas.
I detta sammanhang skall även vårt förslag om ett nytt tillsättningsråd
nämnas. Vårt förslag om att instifta ett sådant råd skall ses mot bakgrund av
behovet av att förändra rekryteringsprocessen till domartjänsterna. I avvaktan
på att en sådan reformering kommer till stånd har vi inget att erinra mot
regeringens föreslagna förändring av tjänsteförslagsnämnden. Men vi
motsätter oss att regeringen ges befogenhet att besluta om de obligatoriska
delarna i domarbanan. Motiven till detta redovisar vi i nyss nämnda
kommittémotion.
6.2 Domstolarnas yttre organisation
I förslaget till budget anmäler regeringen nu ytterligare
sammanläggningar av tingsrätter. Det rör sig om tingsrätterna i nordvästra
Skåne, tingsrätterna i Dalarnas län, Falköpings och Skövdes tingsrätter
samt Simrishamns och Ystads tingsrätt.
Vi har vid ett flertal tillfällen begärt att regeringen skall redovisa en
övergripande plan, förslagsvis en principproposition, för de avsedda
reformerna. Vi har även redovisat vilka utgångspunkter vi anser regeringen
bör ha i utformandet av en sådan plan. Någon plan har ännu inte lagts på
riksdagens bord. Såväl medborgarna som domstolspersonalen har därmed
ingen möjlighet att sätta in de nu föreslagna förändringarna i ett sammanhang.
Ingen vet något om regeringens övergripande vision för hur Sveriges framtida
dom-
stolsväsende slutligt skall organiseras.
Med hänvisning till kommittémotion 2000/01:Ju415 Återupprätta
domstolarna, och våra väl kända invändningar mot formerna för de pågående
nedläggningarna av tingsrätter, kan vi inte ställa oss bakom de nu föreslagna
förändringarna.
Domstolarnas verksamhet är lagreglerad vilket innebär att domstolarna
varken styr över hur många mål de får eller över sina arbetsformer, utan
det gör lagstiftaren. Detta innebär att domstolarna måste förses med de
resurser som krävs för att domstolarna skall kunna efterleva nuvarande
regler, alternativt måste nuvarande regler ändras.
På underbemannade domstolar hinner man i dag inte med att döma av
ärendena i rimlig takt, och det trots att människors rätt att få sin sak prövad
inom skälig tid har tydliggjorts och bekräftats i svensk rätt genom
införlivandet av Europakonventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna (artikel 6).
Inte nog med att dömandet drar ut på tiden. När domen väl avkunnats
riskerar den att inte hålla tillräckligt hög kvalitet. Domaren hinner helt
enkelt
inte med att utveckla domskälen, vilket är särskilt allvarligt eftersom det är
genom dessa som domstolens ställningstagande i målet förklaras. Vidare är
det genom domskälen som parterna skall få vägledning huruvida ett
överklagande av domen kan vara framgångsrikt eller inte.
Sist men inte minst har noggrant preciserade domskäl den viktiga
funktionen att tvinga domaren att själv pröva hållfastheten i domstolens
resonemang. Sammanfattningsvis måste konstateras att den stora
arbetsbelastningen på domarna riskerar att få ytterst allvarliga konsekvenser
för människors rättssäkerhet.
Resterande resurstillskott skall användas till att driva vidare det
omfattande reformarbetet som pågår inom domstolsväsendet.
Med hänsyn till domstolarnas redan i dag stora arbetsbörda bör budgeten
för domstolarna i stället utformas så att domstolarna kan bedriva arbetet på
nuvarande villkor fram till dess att reformeringen av domstolsväsendet är
slutligt genomfört.
Mot denna bakgrund föreslår vi att domstolsväsendet utöver regeringens
resursökning förstärks med ytterligare 80 miljoner kronor för åren 2001-
2003. Vidare skall den dömande verksamheten tillföras ytterligare 10
miljoner kronor genom att Domstolsverkets verksamhet dras ner. I avvaktan
på en ny domstolsadministration som vi föreslår i motion 2000/01:Ju415 av
Gun Hellsvik m.fl (m), bör Domstolsverkets verksamhetsmål vad gäller
exempelvis reformarbetet inom domstolsväsendet begränsas.
En stram kriminalpolitik som inriktas på att motverka brott och upprätta
brottsoffren står inte i motsats till att låta en fängelsevistelse användas för
att rehabilitera eller behandla missbrukande eller sjuka intagna. Den
hindrar inte heller kriminalvården från att bedriva verkningsfull vård mot
missbruk eller att erbjuda de intagna nödvändig rehabilitering och
utbildning. Tvärtom är det snarare av central betydelse för den framtida
brottsutvecklingen att kriminalvården kan användas på just det sättet.
En absolut förutsättning för att tiden i fängelse skall kunna utnyttjas på
bästa sätt för de intagna är att kriminalvården har resurser som möjliggör att
tiden kan användas på ett meningsfullt sätt. Framgångsrik vård och
rehabilitering under tiden den dömde avtjänar sitt straff är A och O för våra
möjligheter att få bukt med återfallsbrottsligheten.
Krisen inom kriminalvården speglas väl i den rapport som
Brottsförebyggande rådet presenterade den 3 oktober i år. Undersökningen
visade bland annat att hälften av de intagna helt saknade individuella
behandlingsplaner, drygt en tredjedel saknade bostad vid tiden för
frigivningen och tre fjärdedelar saknade arbete. Rapporten visar på behovet
av ökade resurser för påverkansverksamheten inom kriminalvården.
Det handlar också om att tillföra de resurser som krävs för att kunna höja
den fysiska säkerheten vid anstalterna. Ett allt grövre klientel, bestående av
bl.a. medlemmar i vissa mc-gäng och andra kriminella ligor, ställer ökade
krav på säkerheten inom murarna. Vidare måste det till ökade insatser mot
narkotika och annat drogmissbruk inom anstalterna. Inte minst handlar det om
att säkerställa att det finns ett tillräckligt antal anstaltsplatser till följd
av
avskaffandet av den obligatoriska halvtidsfrigivningen. I detta sammanhang
måste även utvecklingen i riktning mot allt fler långtidsdömda vägas in.
För att kunna tillgodose allmänhetens skyddsbehov på ett godtagbart sätt
måste kriminalvården få tillgång till kvalificerad personal som inför
permissioner, frigångar och frigivningar kan göra högkvalitativa
farlighetsbedömningar av de intagna och analysera riskerna för
återfallsbenägenhet m.m. Både en utvecklad programverksamhet för de
intagna och kraven på bättre farlighetsbedömning kräver omfattande
utbildningsinsatser för kriminalvårdens personal. Endast på så sätt kan en hög
kvalitet på kriminalvården säkerställas.
7.2 Narkotikafria anstalter
Kriminalvårdsstyrelsen beräknar att ungefär hälften, d.v.s. ungefär 5.000,
av de fångar som togs in förra året var narkotikamissbrukare.
Då kriminalvårdens insatser mot narkotikan på anstalterna är helt
avgörande såväl för arbetet med att minska förekomsten av våld och hot på
anstalterna som för de intagnas möjligheter att under verkställigheten
förbereda sig för att efter avtjänat straff leva ett hederligt liv är vår
föreslagna
resursförstärkning delvis avsedd att möjliggöra en intensifierad
narkotikabekämpning på anstalterna.
I dag framstår behovet att komma till rätta med narkotikaflödet inom
anstalterna som uppenbart akut, vilket ställer krav på snabba åtgärder. En
första utgångspunkt måste vara att kriminalvården i högre utsträckning kan
garantera att personer utan missbruksproblem får avtjäna straffet på en
särskild anstalt där enbart personer utan missbruksproblem är placerade. En
sådan ordning förutsätter också att intagna som inte sköter sig omgående
flyttas till en annan anstalt.
En annan åtgärd, som vi föreslagit upprepade gånger, som skulle vara
effektiv mot försök att smuggla in narkotika till anstalterna vore att inrätta
besöksrum med en glasruta mellan den intagne och besökaren. En sådan
ordning skulle dessutom kunna vara till stor hjälp för besökaren, som
sannolikt skulle slippa från fortsatta påtryckningar om att försöka smuggla in
narkotika.
Vidare måste provtagningarna och visitationerna öka fram till dess att
narkotikasituationen är tillfredsställande. Vi förordar också en ökad
användning av narkotikahundar inom kriminalvården.
Mot bakgrund av de ökade narkotikaproblemen inom anstalterna finns det
också skäl att överväga om inte skyldigheten att medverka i aktiviteter, som
t.ex. arbetsplikt, bör utvidgas till att även omfatta programverksamhet rörande
exempelvis missbruksproblem. I det sammanhanget bör även övervägas att
införa en skyldighet att delta i programverksamhet avseende konfliktlösning
utan våld.
Regeringen bör skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag i denna
riktning.
Av Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag för kriminalvården år 2001
framgår att man behöver ökade resurser för att kunna leva upp till
regeringens och riksdagens uttalade krav på kriminalvården. Bland annat
påpekas att ökade insatser mot narkotikan förutsätter ökade
programinsatser och mer omfattande och tidskrävande visitationer, vilket
innebär ökad belastning på personalen. Vidare framhålls att senare års
ökade våldstendenser inom den slutna kriminalvården kräver ytterligare
byggnadsinvesteringar för att kunna placera de intagna i mindre grupper.
För att kunna förebygga att våld uppstår mellan de intagna krävs
dessutom att personalen i större utsträckning kan vistas bland de intagna,
vilket också ställer krav på ökade resurser. För att förhindra
överbeläggning bör vidare Kriminalvårdsstyrelsens behov av ett utökat
antal anstaltsplatser tillgodoses fullt ut. Regeringens anslag är härvidlag
inte tillräckliga och vi föreslår därför att ytterligare 29 miljoner kr tillförs
anslagsområdet för 2001, samt 144 miljoner kronor tillförs för vartdera
åren 2002 och 2003.
Sammanfattningsvis kan vi bara konstatera att om det svenska
rättsväsendet skall kunna möta kraven på en säker, modern och human
kriminalvård behöver kriminalvården tillföras tillräckliga resurser, vilket
regeringen inte gör. Av Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag framstår
behoven de närmaste tre åren som mycket stora. Det är mot den bakgrunden
våra stora satsningar skall ses.
8 Rättsmedicinalverket
Rättsmedicinalverket har en viktig roll att fylla i det svenska
rättsväsendet. Dess kunskapsintensiva verksamhet tillför viktig
spetskompetens som berikar även de övriga myndigheterna inom
politikområdet. Domstolarnas efterfrågan av rättspsykiatriska
undersökningar har ökat kraftigt innevarande år, vilket fått till följd att
väntetiderna förlängts. Moderata samlingspartiet gör bl.a. följande
bedömning av Rättsmedicinalverkets framtida resursbehov.
Kommunerna har fortsatt svårt att ta ansvar för s.k. färdigbehandlade
psykiskt sjuka. Resultatet har blivit att psykiskt sjuka som är i behov av vård
numera lever ute i samhället utan tillgång till den vård som de skulle behöva.
Vår bedömning från tidigare år kvarstår, att vi kan utgå från att psykiskt sjuka
även framdeles kommer att begå brott i avsaknad av vård.
Rättsmedicinalverket har flera viktiga funktioner när det gäller psykiskt
sjuka brottslingar, särskilt gäller det vid utarbetandet av metoder för
farlighetsbedömningar och riskanalyser som bör komma till användning även
vid övriga myndigheter med betydelse för kriminalpolitiken.
Verkets kompetens bör alltså komma till användning i högre utsträckning
och arbetsbelastningen kan därför förväntas öka ytterligare. Vi föreslår att den
ekonomiska ramen höjs med 5 miljoner kronor utöver regeringens förslag
fr.o.m. år 2001.