1 Ett starkare rättsväsende
1.1 Sammanfattning
Regeringens övergripande och långsiktiga mål för rättsväsendet för år 2001 är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet, och verksamheten skall bedrivas ur ett medborgarperspektiv. Målen för domstolsväsendet anges till att avgöra mål och ärenden effektivt.
Medborgarperspektivet medför, enligt regeringen, att det alltid är nyttan för den enskilde medborgaren som skall stå i fokus. Förutom detta medborgarperspektiv skall rättsväsendets verksamhet bedrivas ur ett helhetsperspektiv, vilket ställer krav på en långtgående samverkan mellan rättsväsendets myndigheter.
Regeringen räknar upp ett antal områden som skall prioriteras för att möjliggöra att det övergripande målet kan uppnås. Hit hör en fortsatt modernisering av rättsväsendet, ett tydligare långsiktigt problemorienterat arbetssätt inom polisen, ett ökat antal poliser, bättre förutsättningar för bekämpningen av miljöbrottsligheten och den uttalade målsättningen att fler brott skall klaras upp. Vidare betonar regeringen att rättsväsendet skall verka för etnisk och kulturell mångfald i arbetslivet och samtliga myndigheter skall upprätta handlingsplaner för detta.
Regeringen konstaterar att det ekonomiska läget inom rättsväsendet varit stabilt under 1999. Men stabiliteten inom politikområdet uppnås till viss del genom anslagssparandet och under innevarande år kommer även anslagskrediten att utnyttjas av bland annat polisen. Trots förstärkningar på tilläggsbudget kommer polisen att bygga upp en skuld motsvarande 400 miljoner kronor, som alltså får tas av anslagskrediten.
Som Moderata samlingspartiet tidigare framhållit i flera olika samman- hang är det inte det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten och öka människors trygghet som skiljer moderat och socialdemokratisk kriminalpolitik åt. En absolut förutsättning för att målet skall kunna uppnås är emellertid att rättsväsendet kan fullgöra sina uppgifter och tillgodose medborgarnas berättigade krav på rättstrygghet och rättssäkerhet.
I takt med att rättsväsendet i vårt land uppvisar allt tydligare tecken på att befinna sig i djup kris har människors tilltro till statsmakternas förmåga att upprätthålla lag och ordning successivt försvagats. Människor som drabbas av brott kan inte längre lita på att brotten utreds och klaras upp. Än mindre kan de räkna med att gärningsmannen grips och får ta sitt straff, och det oavsett om gärningsmannen är känd eller inte. I en rad olika avseenden får medborgarnas behov av rättstrygghet och rättssäkerhet stå tillbaka därför att de rättsvårdande myndigheterna inte längre klarar av att fullgöra sina uppgifter på ett godtagbart sätt. En bidragande orsak till den negativa utvecklingen är myndigheternas, inte minst polisväsendets, uppdämda behov av personalförstärkning, kompetensutveckling och vidareutbildning.
1.2 Moderata samlingspartiets budgetförslag jämfört med regeringens
För Moderata samlingspartiet är det en prioriterad uppgift att återupprätta medborgarnas förtroende för rättsstaten, varför vi tillför rättsväsendet drygt 2,7 miljarder kronor utöver regeringens förslag de kommande tre åren. Samtidigt skärper vi kraven på resultatuppföljning och gott ledarskap inom rättsväsendet.
Tabell 1: (2001 förändring 2002 förändring 2003 förändring )
I tabellen redovisas regeringens ekonomiska ram för rättsväsendet för 2001-2003 och Moderata samlingspartiets ökning i förhållande till regeringens ramförslag.
2 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av poliser och civil personal.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att öka polisens effektivitet genom att öka tillgången till expertis och specialistkompetens.
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om hur polisutbildningen kan utvecklas och reformeras på lång sikt i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uniformerade poliser.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av information och utbildning av chefer i det nya arbetstidsavtalet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre förutsättningar vid förhör med barn.
7. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde 4:1 Polisorganisationen för budgetåret 2001 895 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 13 193 318 000 kr.
8. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde 4:3 Åklagarorganisationen för budgetåret 2001 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 744 777 000 kr.
9. Riksdagen avslår i enlighet med vad i motionen anförs regeringens begäran om bemyndigande att närmare ange detaljer och tidsfrister för de obligatoriska momenten i domarbanan.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en övergripande plan för reformarbetet av dom- stolsväsendet.
11. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde 4:5 Domstolsväsendet m.m. för budgetåret 2001 80 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 3 595 117 000 kr.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att meningsfull kriminalvård, farlighetsbedömningar etc. förutsätter tillräckliga resurser.
13. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde 4:6 Kriminalvården för budgetåret 2001 29 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 217 078 000 kr.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om narkotikafria anstalter.
15. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde 4:8 Rättsmedicinalverket för budgetåret 2001 5 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 194 386 000 kr.
16. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till utgiftsområde 3:1 Kronofogdemyndigheten för budgetåret 2001 30 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 1 331 669 000 kr.
3 Polisorganisationen
3.1 Behovet av poliser
Sedan regeringsskiftet 1994 har antalet poliser blivit färre, något som nu även regeringen medger. Det är inte bara ett minskat antal poliser som är problematiskt, även den allt högre medelåldern börjar nu göra sig påmind i högre sjukfrånvaro och begränsningar i tjänstbarheten. Utan en ökad nyrekrytering av poliser blir det omöjligt att fullfölja närpolisreformen och att utveckla det problemorienterade arbetssättet. Regeringen framhåller också att det behövs både fler poliser och icke-polisutbildad personal för att kunna förbättra utredningsverksamheten och utöka det internationella samarbetet.
Enligt vår mening är det djupt beklagligt att regeringen under en lång rad av år tillåtit polisbristen att utvecklas till det akuta läge vi nu upplever, där det i dag inte finns några nya poliser att ta till. Vi delar Rikspolisstyrelsens uppfattning att med de krav som ställs på polisväsendet från statsmakternas sida krävs att antalet poliser uppgår till minst 19.000, dvs. en ökning med lite knappt 3.000.
Med vår satsning, med nästan två miljarder till polisen de kommande tre åren, ges polismyndigheterna ekonomiska förutsättningar att inleda en snabb rekrytering av civil personal för att bl. a. förstärka utredningsverksamheten. För att säkerställa antalet poliser på längre sikt måste polisen ges ekonomiska förutsättningar att även finansiera utbildning och rekrytering av fler poliser för att kunna täcka framtida behov. Parallellt med att poliskårens storlek säkras krävs nytänkande vad gäller valet av åtgärder som skall undanröja nuvarande hinder som försvårar ett effektivt utnyttjande av polisens resurser.
3.2 Ökad effektivitet
Ett typexempel på oacceptabelt slöseri med polisiära resurser är att poliser kan tvingas avsätta dagar för att skriva ut förhörsprotokoll. Detta resursslöseri skulle enkelt kunna avhjälpas dels genom att en rad administrativa rutiner sågs över och moderniserades, dels genom att polisens IT-stöd snabbare uppgraderades. Bland annat måste varje bil få tillgång till en uppkopplad dator. Frågan om bl.a. IT-stödet och annan utrustning för den enskilde polismannen tas upp i motion 2000/01:Ju236 Effektiv och stark polis.
Ett sätt att höja effektiviteten i såväl polisens som åklagarnas brotts- utredande verksamhet är att ge dessa tillgång till avancerad expertis och specialistkompetens utifrån. Med vårt budgetalternativ får både åklagarna och polisen möjlighet att avsätta särskilda resurser till det. Våra satsningar på Rättsmedicinalverket skall även ses ur det perspektivet.
3.3 Polisutbildningen
Av budgetpropositionen framgår att Umeåfilialen till Polishögskolan kommer att starta undervisning fr.o.m. höstterminen år 2000. Rekryteringen av poliser till norra Sverige kommer härigenom att förbättras. Enligt regeringen är det nödvändigt att bedriva polisutbildning på ytterligare orter. Det är välkommet att samma regering som för några år sedan lade ner all utbildning av poliser, nu inser behovet av polisutbildning vid tre eller fler orter.
Vi välkomnar denna utveckling och vill i sammanhanget särskilt framhålla vår tidigare framförda ståndpunkt att polisutbildningens geografiska placering även kan innebära att fler kvinnor lockas av polisyrket om det finns möjlighet att genomgå polisutbildning även utanför Stockholm. Det sedan länge fastlagda målet om att öka andelen kvinnor och andelen män/kvinnor med invandrarbakgrund måste framhållas än tydligare i kommande ansökningsförfarande. En bidragande orsak till att denna målsättning ännu inte har fått tydligt genomslag i poliskåren är att regeringen kort tid efter det att målsättningen lades fast faktiskt stoppade antagningen till polisutbildningen. Men med en polishögskola där grundutbildningen nu åter är igång har vi naturligtvis betydligt bättre möjligheter att säkra att landet på sikt får en poliskår som bättre avspeglar landets befolkningsstruktur.
Kanske finns det också skäl att överväga om polisutbildningen bör vara öppen även för elever som inte avser att arbeta som poliser men där polisutbildningen framstår som ett alternativ även för andra yrkesval. Det kan också vara av intresse att diskutera om hela landet behöver poliser med exakt samma polisutbildning eller om det finns geografiska variationer som bäst tillgodoses genom möjlighet till varierad utbildning. Även det nuvarande huvudmannaansvaret för polisutbildningen kan vara av intresse att få närmare belyst i ett vidare sammanhang. Vi upprepar därför kravet att tillsätta en särskild utredning för att studera hur svensk polisutbildning kan utvecklas och reformeras på lång sikt.
3.4 Polisens arbetstider m.m.
Under tidigare år har problemen med polisens arbetstider diskuterats. Men sedan januari i år har ett nytt arbetstidsavtal träffats mellan polisförbundet och Rikspolisstyrelsen. Som Riksrevisonsverket framhåller i sin senaste rapport om polisen (RRV2000:9, Fortsatt utveckling av Polisen - en uppföljande granskning) ger avtalet betydligt bättre förutsättningar att ta till vara verksamhetsintresset.
Men som också påpekas av RRV leder inte ett nytt avtal automatiskt till att detta verksamhetsintresse stärks. Avgörande är att chefer på alla nivåer utnyttjar de möjligheter avtalet erbjuder. Här kan framhållas betydelsen av att cheferna ges tillräcklig information och utbildning om avtalet, men även att krav ställs på en aktiv tillämpning av avtalet.
Ett syfte med det nya avtalet är att polisens arbetstid skall föreläggas så att en större del av arbetstiden är förlagd till tider när polisen behövs mest. Fler poliser på gator och torg ökar polisens tillgänglighet för människor som har tips om brott, händelser och misstänkta personer. Tips av olika slag underlättar inte bara polisens brottsutredande arbete utan har också stor betydelse för polisens brottsförebyggande arbete.
När människor upplever att de kan vara till nytta i polisens arbete skapas dessutom ett viktigt incitament för människor att engagera sig och ta ansvar för att ordningen i deras bostadsområde upprätthålls. Till syvende och sist är det bara tillsammans med ansvarskännande och engagerade medborgare som polisen på allvar kan komma till rätta med vardagsbrottsligheten.
Även om vi sålunda måste bli bättre på att uppmuntra och stimulera människors engagemang och ansvarstagande för att t.ex. upprätthålla ordningen där vi bor, innebär inte det att poliser kan ersättas med medborgare. Mot den bakgrunden ser vi mycket allvarligt på att människor, med uttalat stöd från bl.a. dåvarande justitieministern, uppmanats att bistå polisen med nattliga spaningsrundor m.m. Genom att uppmuntra människor att närmast agera gratispolis i för dem helt okända situationer och för vilka de inte har tillräcklig erfarenhet, dvs. i situationer som faller utanför såväl grannsam- verkansprojekt som "morsor och farsor på stan"-vandringar, riskerar vi både onödigt våld och medborgargarden. För att motverka en sådan utveckling krävs att ansvaret för att tillgodose medborgarnas berättigade krav på lag och ordning ytterst alltid måste åvila polisen och de övriga rättsvårdande myndigheterna.
3.5 Uniformerade poliser - en brottsförebyggande resurs
Samtidigt som närpoliser i dag tvingas avsätta värdefull arbetstid till administrativa uppgifter i stället för att arbeta brottsförebyggande ute bland folk har rikspolischefen sedan några år avskaffat uniformstvånget för poliser. Mot bakgrund av den besvärliga personalsituation som polisväsendet i stort befinner sig i är det enligt vår mening angeläget att poliser tjänstgör i uniform, när detta inte är omöjligt på grund av uppdrag som kräver civil klädsel. Härigenom skulle en viktig polisiär resurs tas till vara då uniformerade poliser har både en brottsavhållande och trygghetsskapande effekt.
3.6 Polisen behöver bättre förutsättningar vid förhör med barn
För de poliser som har till uppgift att förhöra barn uppstår inte sällan motsättningar mellan det förhållandet att det kan behövas gott om tid när barn skall förhöras och 17 § förundersökningskungörelsen, som föreskriver att barn endast bör förhöras vid ett tillfälle, såvida det inte med hänsyn till den som förhörs är lämpligare att hålla flera förhör. Oavsett om barnet är offer eller förövare är det nödvändigt att barnet får den tid och de tillfällen som behövs för att kunna berätta allt barnet vet. Precis som vuxna kan barn behöva höras vid flera förhörstillfällen för att kunna ge en heltäckande bild av vad som har hänt. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att det i dag finns betydligt större kunskap om hur barn bör behandlas i förhörssituationer anser vi att 17 § förundersökningskungörelsen snarast bör ges en ny formulering som ger polisen möjlighet att hålla flera förhör även med barn i syfte att nå så goda utredningsresultat som möjligt.
3.7 Moderata samlingspartiets budgetförslag avseende polisorganisationen
Regeringens resurstilldelning för polisen har tyvärr kännetecknats av en ryckighet, som inte har befrämjat ett långsiktigt uppbyggande av polisverksamheten. Regeringens tidigare knappa anslag är orsaken till att polisverksamheten idag bedrivs på kredit. För att bl.a. säkerställa poliskårens framtida storlek, genom en jämn och stabil antagningsnivå till polisutbildningen, och utrusta polisväsendet med den kompetens, metodutveckling och teknik som behövs för att kunna möta framtidens skärpta krav på effektivitet i brottsbekämpningen, föreslår Moderata samlingspartiet, utöver regeringens förslag, att polisväsendets ekonomiska ram höjs med 895 miljoner kronor år 2001, med 625 miljoner kronor för 2002 och med 639 miljoner för 2003. Offensiva satsningar skall göras på att rekrytera nya personalgrupper och på modernt teknikstöd, samtidigt som den uniformerade personalen skall öka i den takt polisutbildningens kapacitet medger.
Härigenom fortsätter vi en konsekvent politik där en stabil resursökning över tiden bl.a. kan leda till att polisens anslagskredit inte behöver tas i anspråk. Det är inte rimligt att regeringen driver så väsentliga samhällsfunktioner som polisverksamheten genom att låna av framtida anslag.
4 Åklagarväsendet
4.1 En förstärkt åklagarorganisation
Åklagarna och polisen har den gemensamma uppgiften att ansvara för samhällets brottsbekämpning. Polis- och åklagarväsendet har till uppgift att förverkliga de kriminalpolitiska målen. Polisen skall arbeta brottsförebyggande, gripa in och tillrättaföra. När brott föreligger skall polisen inleda utredningsarbete. Utredande polisverksamhet syftar till att klargöra frågor som genom åklagaren skall leda till lagföring. Åklagarna förfogar över den straffprocessuella tvångsapparat som inte kräver domstols medverkan.
Vår ambition är att skapa en åklagarorganisation med högre grad av effektivitet. Detta förutsätter både metodutveckling och en tillräckligt stor åklagarkår. Vidare är ett tydliggörande av åklagarens roll som förundersökningsledare i brottmål av central betydelse. I en tid då utredningsarbetet präglas av en alltmer komplicerad brottslighet på såväl nationell som internationell nivå måste tyngdpunkten ligga på den juridiska kompetensen. Enbart juridisk kompetens räcker emellertid inte vid utredning om avancerad brottslighet utan åklagarna bör ha rätt och skyldighet att anlita "civil" expertis, dvs. advokater eller andra jurister som har kunskaper i t.ex. skatterätt, miljörätt och associationsrätt, som åklagare - eller specialutbildade ekopoliser - normalt inte besitter i tillräcklig omfattning. Den förstärkning, utöver regeringens förslag, som vi föreslår beträffande åklagarväsendet kommande år skall ses mot bl.a. den bakgrunden.
En ökad belastning på åklagarväsendet är vidare att vänta med de förstärkningar vi gör på polisväsendet. Brottsutvecklingen kommer också att bidra till en ökad efterfrågan på åklagarväsendets tjänster. Samtidigt blir brottsutredningarna alltmer komplicerade och svårutredda. För att kunna möta den ökade tillströmningen av brottsutredningar på ett godtagbart sätt bör åklagarväsendet förstärkas med såväl fler åklagare som med nödvändig IT-, metod- och kompetensutveckling.
4.2 Moderata samlingspartiets budgetförslag avseende åklagarväsendet
Även om regeringens budgetförstärkning avseende åklagarväsendet inne- varande år och för år 2000 är välkommen är den enligt vår uppfattning inte tillräcklig. Vi bedömer att åklagarväsendet är i behov av ytterligare resursförstärkning åren 2001 och 2002 varför vi föreslår att anslaget höjs med ytterligare 15 miljoner kronor, dvs. en höjning med 30 miljoner kronor inklusive regeringens 15 miljoner kronor. För året därpå ligger vi på samma nivå som regeringen, dvs. en förstärkning på 30 miljoner kronor år 2003.
5 Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndigheten (EBM) inrättades 1998, något som vi gick emot. I stället för att bygga upp en ny resurskrävande myndighet förordade vi en vidareutveckling av den organisationsform för samverkan mellan berörda myndigheter som den borgerliga regeringen lade grunden till och som, innan den avvecklades, visade tydliga tecken på att bli en effektiv kraft mot ekobrottsligheten. Allt fler ekobrott klarades upp. En annan allvarlig invändning mot EBM var att myndigheten kunde antas ta resurser från annan brottsbekämpning, en farhåga som dessvärre besannades.
Det hade varit naturligare att utveckla den borgerliga regeringens organisationsform för samverkan mellan myndigheterna än att tillskapa en helt ny myndighet. Men när nu EBM har kommit igång skall den befintliga organisationen göras så effektiv som möjligt för att kunna möta den alltmer kvalificerade ekobrottsligheten, som inte sällan kan ha inslag av även annan brottslighet som vålds-, narkotika- och miljöbrott. Utvecklingen inom den IT- relaterade brottsligheten ställer höga krav på vidarutbildning av ekobrottsutredarna. I detta sammanhang vill vi särskilt understryka vikten av att ekoutbildningen vid Polishögskolan säkras. Den ekonomiska brottsligheten kan även ges större utrymme inom ramen för den ordinarie juristutbildningen. Vidare måste det finnas resurser att köpa in särskild spets- kompetens, som myndigheten kan behöva vid särskilt kvalificerad brottslighet.
Mot denna bakgrund kan vi ställa oss bakom de av regeringen föreslagna förstärkningarna av EBM med 10 miljoner kr från och med 2001.
6 Domstolsväsendet
6.1 Domstolsadministrationen
Domstolsväsendet har en central roll i den demokratiska rättsstaten. Till skillnad från polis- och åklagarväsendet är domstolarnas uppgifter inte begränsade till att medverka i arbetet med att uppfylla samhällets kriminalpolitiska mål. Domstolarna utgör rättsväsendets viktigaste grund- pelare och är ytterst den enskilde medborgarens rättssäkerhetsgaranti.
Jämfört med övriga förvaltningsmyndigheter intar domstolarna en särställning eftersom domarnas oberoende och självständighet skyddas av grundlagen. Detta innebär att domstolarna inte kan instrueras eller styras på samma sätt som övriga myndigheter.
På senare tid har häftig kritik framförts från domarhåll mot Domstols- verket. Exempelvis torde det vara helt unikt att Högsta domstolens ordförande hamnat i öppen konflikt med Domstolsverkets generaldirektör. Konflikten vittnar om en djupgående förtroendekris mellan domstolarna och verket, och med hänsyn till domstolarnas och domarnas konstitutionella ställning i den svenska rättsordningen anser vi att frågan om Domstolsverkets funktion och ställning i förhållande till domstolarna bör bli föremål för förnyade överväganden. I kommittémotion 2000/01:Ju415 beskriver vi utförligt hur vi anser att den framtida domstolsadministrationen bör utformas.
I detta sammanhang skall även vårt förslag om ett nytt tillsättningsråd nämnas. Vårt förslag om att instifta ett sådant råd skall ses mot bakgrund av behovet av att förändra rekryteringsprocessen till domartjänsterna. I avvaktan på att en sådan reformering kommer till stånd har vi inget att erinra mot regeringens föreslagna förändring av tjänsteförslagsnämnden. Men vi motsätter oss att regeringen ges befogenhet att besluta om de obligatoriska delarna i domarbanan. Motiven till detta redovisar vi i nyss nämnda kommittémotion.
6.2 Domstolarnas yttre organisation
I förslaget till budget anmäler regeringen nu ytterligare sammanläggningar av tingsrätter. Det rör sig om tingsrätterna i nordvästra Skåne, tingsrätterna i Dalarnas län, Falköpings och Skövdes tingsrätter samt Simrishamns och Ystads tingsrätt.
Vi har vid ett flertal tillfällen begärt att regeringen skall redovisa en övergripande plan, förslagsvis en principproposition, för de avsedda reformerna. Vi har även redovisat vilka utgångspunkter vi anser regeringen bör ha i utformandet av en sådan plan. Någon plan har ännu inte lagts på riksdagens bord. Såväl medborgarna som domstolspersonalen har därmed ingen möjlighet att sätta in de nu föreslagna förändringarna i ett sammanhang. Ingen vet något om regeringens övergripande vision för hur Sveriges framtida dom- stolsväsende slutligt skall organiseras.
Med hänvisning till kommittémotion 2000/01:Ju415 Återupprätta domstolarna, och våra väl kända invändningar mot formerna för de pågående nedläggningarna av tingsrätter, kan vi inte ställa oss bakom de nu föreslagna förändringarna.
6.3 Rättssäkerhet kräver rimliga arbetsförhållanden
Domstolarnas verksamhet är lagreglerad vilket innebär att domstolarna varken styr över hur många mål de får eller över sina arbetsformer, utan det gör lagstiftaren. Detta innebär att domstolarna måste förses med de resurser som krävs för att domstolarna skall kunna efterleva nuvarande regler, alternativt måste nuvarande regler ändras.
På underbemannade domstolar hinner man i dag inte med att döma av ärendena i rimlig takt, och det trots att människors rätt att få sin sak prövad inom skälig tid har tydliggjorts och bekräftats i svensk rätt genom införlivandet av Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (artikel 6).
Inte nog med att dömandet drar ut på tiden. När domen väl avkunnats riskerar den att inte hålla tillräckligt hög kvalitet. Domaren hinner helt enkelt inte med att utveckla domskälen, vilket är särskilt allvarligt eftersom det är genom dessa som domstolens ställningstagande i målet förklaras. Vidare är det genom domskälen som parterna skall få vägledning huruvida ett överklagande av domen kan vara framgångsrikt eller inte.
Sist men inte minst har noggrant preciserade domskäl den viktiga funktionen att tvinga domaren att själv pröva hållfastheten i domstolens resonemang. Sammanfattningsvis måste konstateras att den stora arbetsbelastningen på domarna riskerar att få ytterst allvarliga konsekvenser för människors rättssäkerhet.
6.4 Moderata samlingspartiets budgetförslag avseende domstolsväsendet
Resterande resurstillskott skall användas till att driva vidare det omfattande reformarbetet som pågår inom domstolsväsendet.
Med hänsyn till domstolarnas redan i dag stora arbetsbörda bör budgeten för domstolarna i stället utformas så att domstolarna kan bedriva arbetet på nuvarande villkor fram till dess att reformeringen av domstolsväsendet är slutligt genomfört.
Mot denna bakgrund föreslår vi att domstolsväsendet utöver regeringens resursökning förstärks med ytterligare 80 miljoner kronor för åren 2001- 2003. Vidare skall den dömande verksamheten tillföras ytterligare 10 miljoner kronor genom att Domstolsverkets verksamhet dras ner. I avvaktan på en ny domstolsadministration som vi föreslår i motion 2000/01:Ju415 av Gun Hellsvik m.fl (m), bör Domstolsverkets verksamhetsmål vad gäller exempelvis reformarbetet inom domstolsväsendet begränsas.
7 Kriminalvården
7.1 Meningsfull kriminalvård förutsätter tillräckliga resurser
En stram kriminalpolitik som inriktas på att motverka brott och upprätta brottsoffren står inte i motsats till att låta en fängelsevistelse användas för att rehabilitera eller behandla missbrukande eller sjuka intagna. Den hindrar inte heller kriminalvården från att bedriva verkningsfull vård mot missbruk eller att erbjuda de intagna nödvändig rehabilitering och utbildning. Tvärtom är det snarare av central betydelse för den framtida brottsutvecklingen att kriminalvården kan användas på just det sättet.
En absolut förutsättning för att tiden i fängelse skall kunna utnyttjas på bästa sätt för de intagna är att kriminalvården har resurser som möjliggör att tiden kan användas på ett meningsfullt sätt. Framgångsrik vård och rehabilitering under tiden den dömde avtjänar sitt straff är A och O för våra möjligheter att få bukt med återfallsbrottsligheten.
Krisen inom kriminalvården speglas väl i den rapport som Brottsförebyggande rådet presenterade den 3 oktober i år. Undersökningen visade bland annat att hälften av de intagna helt saknade individuella behandlingsplaner, drygt en tredjedel saknade bostad vid tiden för frigivningen och tre fjärdedelar saknade arbete. Rapporten visar på behovet av ökade resurser för påverkansverksamheten inom kriminalvården.
Det handlar också om att tillföra de resurser som krävs för att kunna höja den fysiska säkerheten vid anstalterna. Ett allt grövre klientel, bestående av bl.a. medlemmar i vissa mc-gäng och andra kriminella ligor, ställer ökade krav på säkerheten inom murarna. Vidare måste det till ökade insatser mot narkotika och annat drogmissbruk inom anstalterna. Inte minst handlar det om att säkerställa att det finns ett tillräckligt antal anstaltsplatser till följd av avskaffandet av den obligatoriska halvtidsfrigivningen. I detta sammanhang måste även utvecklingen i riktning mot allt fler långtidsdömda vägas in.
För att kunna tillgodose allmänhetens skyddsbehov på ett godtagbart sätt måste kriminalvården få tillgång till kvalificerad personal som inför permissioner, frigångar och frigivningar kan göra högkvalitativa farlighetsbedömningar av de intagna och analysera riskerna för återfallsbenägenhet m.m. Både en utvecklad programverksamhet för de intagna och kraven på bättre farlighetsbedömning kräver omfattande utbildningsinsatser för kriminalvårdens personal. Endast på så sätt kan en hög kvalitet på kriminalvården säkerställas.
7.2 Narkotikafria anstalter
Kriminalvårdsstyrelsen beräknar att ungefär hälften, d.v.s. ungefär 5.000, av de fångar som togs in förra året var narkotikamissbrukare.
Då kriminalvårdens insatser mot narkotikan på anstalterna är helt avgörande såväl för arbetet med att minska förekomsten av våld och hot på anstalterna som för de intagnas möjligheter att under verkställigheten förbereda sig för att efter avtjänat straff leva ett hederligt liv är vår föreslagna resursförstärkning delvis avsedd att möjliggöra en intensifierad narkotikabekämpning på anstalterna.
I dag framstår behovet att komma till rätta med narkotikaflödet inom anstalterna som uppenbart akut, vilket ställer krav på snabba åtgärder. En första utgångspunkt måste vara att kriminalvården i högre utsträckning kan garantera att personer utan missbruksproblem får avtjäna straffet på en särskild anstalt där enbart personer utan missbruksproblem är placerade. En sådan ordning förutsätter också att intagna som inte sköter sig omgående flyttas till en annan anstalt.
En annan åtgärd, som vi föreslagit upprepade gånger, som skulle vara effektiv mot försök att smuggla in narkotika till anstalterna vore att inrätta besöksrum med en glasruta mellan den intagne och besökaren. En sådan ordning skulle dessutom kunna vara till stor hjälp för besökaren, som sannolikt skulle slippa från fortsatta påtryckningar om att försöka smuggla in narkotika.
Vidare måste provtagningarna och visitationerna öka fram till dess att narkotikasituationen är tillfredsställande. Vi förordar också en ökad användning av narkotikahundar inom kriminalvården.
Mot bakgrund av de ökade narkotikaproblemen inom anstalterna finns det också skäl att överväga om inte skyldigheten att medverka i aktiviteter, som t.ex. arbetsplikt, bör utvidgas till att även omfatta programverksamhet rörande exempelvis missbruksproblem. I det sammanhanget bör även övervägas att införa en skyldighet att delta i programverksamhet avseende konfliktlösning utan våld.
Regeringen bör skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag i denna riktning.
7.3 Moderata samlingspartiets budgetförslag avseende domstolsväsendet
Av Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag för kriminalvården år 2001 framgår att man behöver ökade resurser för att kunna leva upp till regeringens och riksdagens uttalade krav på kriminalvården. Bland annat påpekas att ökade insatser mot narkotikan förutsätter ökade programinsatser och mer omfattande och tidskrävande visitationer, vilket innebär ökad belastning på personalen. Vidare framhålls att senare års ökade våldstendenser inom den slutna kriminalvården kräver ytterligare byggnadsinvesteringar för att kunna placera de intagna i mindre grupper. För att kunna förebygga att våld uppstår mellan de intagna krävs dessutom att personalen i större utsträckning kan vistas bland de intagna, vilket också ställer krav på ökade resurser. För att förhindra överbeläggning bör vidare Kriminalvårdsstyrelsens behov av ett utökat antal anstaltsplatser tillgodoses fullt ut. Regeringens anslag är härvidlag inte tillräckliga och vi föreslår därför att ytterligare 29 miljoner kr tillförs anslagsområdet för 2001, samt 144 miljoner kronor tillförs för vartdera åren 2002 och 2003.
Sammanfattningsvis kan vi bara konstatera att om det svenska rättsväsendet skall kunna möta kraven på en säker, modern och human kriminalvård behöver kriminalvården tillföras tillräckliga resurser, vilket regeringen inte gör. Av Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag framstår behoven de närmaste tre åren som mycket stora. Det är mot den bakgrunden våra stora satsningar skall ses.
8 Rättsmedicinalverket
Rättsmedicinalverket har en viktig roll att fylla i det svenska rättsväsendet. Dess kunskapsintensiva verksamhet tillför viktig spetskompetens som berikar även de övriga myndigheterna inom politikområdet. Domstolarnas efterfrågan av rättspsykiatriska undersökningar har ökat kraftigt innevarande år, vilket fått till följd att väntetiderna förlängts. Moderata samlingspartiet gör bl.a. följande bedömning av Rättsmedicinalverkets framtida resursbehov.
Kommunerna har fortsatt svårt att ta ansvar för s.k. färdigbehandlade psykiskt sjuka. Resultatet har blivit att psykiskt sjuka som är i behov av vård numera lever ute i samhället utan tillgång till den vård som de skulle behöva. Vår bedömning från tidigare år kvarstår, att vi kan utgå från att psykiskt sjuka även framdeles kommer att begå brott i avsaknad av vård.
Rättsmedicinalverket har flera viktiga funktioner när det gäller psykiskt sjuka brottslingar, särskilt gäller det vid utarbetandet av metoder för farlighetsbedömningar och riskanalyser som bör komma till användning även vid övriga myndigheter med betydelse för kriminalpolitiken.
Verkets kompetens bör alltså komma till användning i högre utsträckning och arbetsbelastningen kan därför förväntas öka ytterligare. Vi föreslår att den ekonomiska ramen höjs med 5 miljoner kronor utöver regeringens förslag fr.o.m. år 2001.
Stockholm den 5 oktober 2000
Gun Hellsvik (m)
Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)
Jeppe Johnsson (m)
Anita Sidén (m)
Cecilia Magnusson (m)
Karin Enström (m)
Lars Björkman (m)