Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om barnet som brottsoffer.
Motivering
Varje år sätter BRIS (Barnets rätt i samhället) samman en rapport om de
samtal som inkommit till "barnens hjälptelefon". Granskningen är
noggrann. För att komma med i ämnesstatistiken krävs att man tydligt kan
notera vad samtalet handlar om.
En tredjedel av alla samtal handlar om barn som är eller varit brottsoffer.
De har varit utsatta för fysisk misshandel, sexuella övergrepp, mobbning
m.m. Men barnet räknas inte som brottsoffer trots vetskapen om hur
betydelsefullt det är. Barnet självt måste ses som eget brottsoffer och inte
bara
nämnas då det i sammanhanget förekommer brott mot vuxna i dess
omedelbara närhet, som t.ex. kvinnofridsbrott.
"BRIS konstaterar inledningsvis att utredningen har mycket allvarliga
brister ur ett barnperspektiv. Barns situation som brottsoffer behandlas
genomgående inte alls och barns särskilda behov som både direkta och
indirekta brottsoffer finns inte redovisade. Utredningen redogör inte heller för
vad som hittills har gjorts för barn som brottsoffer och vad som i framtiden
bör göras på detta område" skrev BRIS i ett remissvar på
Brottsofferutredningen 1998.
Varje dag möter vi i media nya exempel på brott som barn utsatts för.
Trots detta blir det svårt att finna dem i statistiken - exempelvis när det
gäller
BRÅ och sexualbrotten mot barn. För att tillerkänna barnen samma rätt och
värde är en sådan förändring av största betydelse även för deras
självläkningsprocess.