Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetet för att motverka sexuellt utnyttjande av barn.
Motivering
Artikel 34 i FN-konventionen om barnets rättigheter säger att
konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt
utnyttjande och sexuella övergrepp. Trots det förekommer det dagligen
sexuella övergrepp på barn. Det går att identifiera tre huvudområden för
sexuella övergrepp nämligen barnsexturism, vuxnas sexuella utnyttjande
av barn och barnpornografi.
Barnsexturism har i flera år varit en växande industri. Asien och
Latinamerika har varit utsatta regioner. Barnsexturister från bl.a. USA och
Europa har under årens lopp bidragit till att utsätta barn för sexuella
övergrepp för att tillfredsställa sina egna sexuella drifter. Barn som tvingas
in
i sexhandeln får livslånga fysiska och psykiska skador. Det sker en stigande
dödlighet där aids är den största orsaken.
Pedofiler är sexuellt intresserade av barn från noll år till puberteten. Den
pedofila kriminaliteten är internationell och välorganiserad. Många pedofiler
dokumenterar sina övergrepp och sprider bilder och videoinspelningar via
Internet och andra kanaler.
Barnpornografi är en stor industri och det beräknas att det under 1993-94
fanns 250 miljoner barnpornografiska videofilmer. Internet har starkt bidragit
till att spridningen har ökat.
Dessa tre områden hör samman och det krävs målmedvetna och samlade
resurser för att motverka pedofiler och barnsexindustrin. I barnkonventionens
artikel 34 står det också att konventionsstaterna särskilt skall vidta alla
lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra att
barn utnyttjas sexuellt. Inför den kommande uppföljningen i den nationella
handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering behövs det särskilt
påpekas vikten av nedanstående punkter.
- Ökade polisiära resurser nationellt och internationellt för att bekämpa
barnsexhandeln och barnpornografi, som också sprids på Internet.
- En harmonisering av den internationella lagstiftningen på området.
- Arbets- och uppdragsgivare inom barnomsorg, skola,
frivilligorganisationer eller andra sektorer som arbetar med barn borde
kunna få rätt att begära polisintyg av platssökande som bevisar att de ej
tidigare dömts för övergrepp mot barn.
- Registrerade uppgifter om sexuella förbrytelser mot barn borde inte tas
bort efter preskriberingstidens utgång.
- Researrangörer borde uppmanas att motverka barnsexturism genom
produktmärkning av sin verksamhet bl.a. genom redovisning av avtal med
hotell och andra underleverantörer.
- Ökade utbildningsresurser inom polis- och andra delar av rättsväsendet för
att öka kunskap om sexuella övergrepp mot barn.
- En motkraft i samhället för barns och ungdomars välbefinnande och
självförtroende
På Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn år
2001 i Tokio bör Sverige agera kraftfullt och liksom i Östersjöstaternas
råd, försöka initiera samverkan i frågor som rör utsatta barn i området.
Sverige bör även fortsättningsvis agera inom EU för fortsatt arbete vad
beträffar åtgärder för att bekämpa barnsexturism.
Samhället måste med kraft och beslutsamhet på olika sätt och i olika
sammanhang motverka att barn utsätts för sexuell exploatering i någon form.
Frivilligorganisationernas insatser inom detta område är vidare
utomordentligt viktiga.