Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lösning av
problemet med ersättning till brottsoffer.
Motivering
Under senare år har brottsoffrens situation uppmärksammats på olika sätt.
Inte minst genom ett antal motioner som visat på att det fortfarande finns
brister i myndigheternas bedömning av brottsoffrens ersättningskrav.
Under 1990-talet gjordes flera utredningar som ledde till förbättringar för
dem som åsamkats skada vid brott.
Ett inslag beträffande ersättningar till brottsoffer är att
Brottsoffermyndigheten kan ompröva skadestånd som fastställts i tingsrätt
och/eller hovrätt. Ett exempel på det är en man som blev knivskuren och
motparten dömdes för försök till dråp. Hovrätten för Västra Sverige
tillerkände den knivskurne ett skadestånd om 35.000 kr, 5.000 kr för sveda
och värk och 30.000 kr för kränkning.
Sedermera prövade Brottsoffermyndigheten beslutet och jämkade
skadeståndet för sveda och värk till 2.500 kr samt avslog helt skadeståndet för
kränkning, eftersom "Brottsoffermyndigheten inte finner visat att NN har
utsatts för en sådan allvarlig kränkning av sin personliga integritet att
ersättning kan lämnas".
Det totala skadeståndet sänktes alltså från 35.000 kr till 2.500 kr, vilket
efter avdrag för självrisk om 1.000 kr innebar att brottsoffret fick 1.500 kr.
Det är tveksamt om det stärker tilltron till rättssystemet med så disparata
bedömningar och att dessutom en myndighet har till uppgift att pröva det
skadestånd domstolen fastställer. Detta förfaringssätt bör utredas med målet
att bedömningarna blir mer likartade.
Även när en målsägande blir tilldömd ersättning, är det alltför ofta mycket
svårt att få ut den av gärningsmannen. Inte nog med att en målsägande får gå
igenom utredningar och rättegångar. Målsäganden blir sedan förmodligen
tvungen att ta hjälp av advokater och kronofogde för att få ut ersättningen och
även det kostar tid, kraft och pengar. Detta problem måstes lösas för att
upprätthålla respekten för vårt rättssystem och för att medborgarna skall
känna trygghet i samhället.