Centerpartiet anser att en av de viktigaste uppgifterna för samhället är att
minska brottsligheten och därigenom öka människors trygghet och
livskvalitet. Brottsutvecklingen kan dock inte enbart stävjas genom
traditionella åtgärder inom rättsväsendets ram, utan även det
brottsförebyggande arbetet måste förstärkas. Engagemanget från
allmänheten och de ideella organisationerna bör bättre tas tillvara.
Samordningen och samarbetet mellan myndigheter, enskilda medborgare
och olika organisationer måste utvecklas. Även samordningen inom de
olika rättsmyndigheterna måste klart förbättras.
Normbildningen i samhället spelar en avgörande roll för att förhindra brott.
Det är främst i familjen som barn ges värderingar och normer som de följer
hela livet. Familjepolitiken måste utgå från barnens rätt att känna trygghet
under uppväxten, och samhället måste naturligtvis erbjuda familjerna stöd i
detta arbete. Individen har ett stort behov av såväl trygghet och bekräftelse
som av frihet för att kunna förverkliga sina inneboende möjligheter. Det är
viktigt för en persons självrespekt och inre trygghet att få bekräftelse ifrån
andra och att få känna att man betyder något. Tryggheten under barndomen är
ofta avgörande för barnets framtid. Alla människor måste också ha möjlighet
att påverka sina egna liv. Ofrihet och otrygghet leder ofta till frustration,
aggression och förtvivlan, vilket i sin tur kan leda en person in på den
kriminella banan. Skolan och föreningslivet har ett viktigt ansvar för barns
och ungdomars normbildning. Våld, nedsättande ord och andra former av
misskötsel får aldrig tolereras i skolan eller föreningslivet.
Målen att öka rättsväsendets förmåga och effektivitet, när det gäller att
förebygga och bekämpa brott av olika slag, kräver ett ökat antal poliser. Det
behövs därför fler utbildningsplatser för polisen. Polisväsendet har självklart
en huvudroll i arbetet för att motverka våldstendenser i samhället. För att
detta skall vara möjligt är det en förutsättning att det finns tillgång till
polis
under dygnets alla timmar i varje kommun och i de stora städerna i varje
stadsdel. De civilanställda är väsentliga för att polisens arbetsuppgifter skall
kunna renodlas. Deras antal inom polisen bör öka. Närpolisen är nödvändig
eftersom den möjliggör att polisens arbete i högre grad kan utformas efter
lokala behov och förutsättningar. För att närpolisverksamheten skall bli
lyckosam krävs det att det finns poliser på tjänsterna, vilket borde vara en
självklarhet.
Inom kriminalvården måste den viktigaste uppgiften vara att se till att
internerna inte återfaller i brott utan ges förutsättningar att skapa sig ett
laglydigt liv efter frigivningen. Arbete, utbildning, arbetsträning och social
färdighetsträning skall därför erbjudas de intagna. Det måste även ges
möjlighet att utveckla det personliga ansvaret. Den programverksamhet som
idag riktas till interner har visat sig ge goda resultat och skall därför
prioriteras. Att behandlingsinstanserna för psykiskt sjuka, sexualförbrytare
och drogmissbrukare upprätthålls på en hög nivå är av utomordentligt stor
vikt.
2 Innehållsförteckning
3
4 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka normbildningen inom familjen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka normbildningen inom det civila samhället.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förhindra brott mot kvinnor.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kraftfulla åtgärder mot brott riktade mot barn.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skydda minoriteter mot brott.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett fast och konsekvent agerande mot ungdomsbrottslighet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om preventiva åtgärder mot knarkproblem bland yngre.1
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en strängare lagteknisk syn på militära vapenstölder införs.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförts angående antagningen till polisutbildningen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om effektivare resursanvändning inom polisväsendet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av ett ökat antal civilanställda inom polisen.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kvalitetssäkra polisens brottsutredningsverksamhet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inriktningen av närpolisens verksamhet.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att beslut som rör förändringar av domstolsorganisationen
skall fattas av riksdagen.
15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en parlamentarisk
kommitté för att utreda förslaget om att lägga ned Domstolsverket och
decentralisera ut dess verksamhet.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av notariemeriteringssystemet.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kriminalvården.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utveckling av kriminalvårdens programverksamhet.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbättra narkotikasituationen inom kriminalvården.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av livstidsstraff och införande av ett tidsbestämt
maximistraff vid sidan om.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om livet efter fängelsevistelsen.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om gemensamma ärendehanteringssystem.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förkorta handläggningstiderna.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utökad samverkan mellan rättsväsendets myndigheter.
25.
1 Yrkande 7 hänvisat till SoU.
5 Inledning
Det öppna samhället innebär ett samhälle där individen får växa sig stark.
Det är ett samhälle som präglas av mångfald och bejakande av olikheter
mellan människor. Samhället måste ge utrymme för en mängd olika
uppfattningar och intressen.
En av samhällets hörnstenar är att garantera människors säkerhet och
trygghet. För att leva upp till detta måste människor kunna skyddas mot
övergrepp av olika slag. Samhället får aldrig acceptera att den enskildes rätts-
trygghet och rättssäkerhet urholkas.
Riksdagen har fastställt att rättsväsendets övergripande mål ska vara att
tillgodose den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. Det kriminalpolitiska
mål riksdagen fastställt innebär att vi ska minska brottsligheten och öka
människors trygghet. Dessa mål är naturligtvis också utgångspunkter av
fundamental betydelse i Centerpartiets arbete med dessa frågor.
Centerpartiet har tidigare krävt inrättandet av en rättighetslista för
medborgarna, i syfte att stärka den enskilda människan och de civila
organisationernas ställning gentemot det offentliga. Riksdagen har ännu inte
prövat möjligheten att, inledningsvis gentemot statliga myndigheter och
förvaltning, inrätta en medborgarnas rättighetslista.
En liknande rättighetslista för rättsväsendet skulle kunna vara ett medel för
att garantera medborgarna den rättstrygghet de har rätt till. Rättighetslistan
bör innehålla krav på att dröjsmål inte får förkomma utan giltiga skäl oavsett
om det handlar om en polisutryckning eller om handläggningstider.
Människors förtroende för rättsväsendet bygger på att det fungerar snabbt,
förutsägbart och konsekvent samt att det finns nära tillgängligt. Det är därför
av centralt intresse att i möjligaste mån hålla nere handläggningstiderna. Inom
rättsväsendet gäller det överhuvudtaget att korta ner tiden från brottsanmälan
till kriminalvårdspåföljd. Listan bör också innehålla krav på vänligt och
korrekt bemötande från myndigheters företrädare. Det bemötande människor
får är avgörande för förtroendet för myndighetsutövandet och för den egna
känslan av rättssäkerhet. Likaså krävs att medborgarna visar
myndighetspersoner som t ex poliser respekt.
6 Normbildning
Varje samhällssystem bygger på en normbildning som reglerar rätt och fel
i umgänget mellan människor. Såväl skrivna som oskrivna regler är
viktiga för ett samhälles funktion och påverkar dess utformning. Denna
normbildning spelar en avgörande roll för att förhindra brott. Vålds- och
brottsutvecklingen kan inte enbart stävjas genom traditionella åtgärder
inom rättsväsendets ram, dvs ingripanden och reaktioner på redan
begångna brott, utan även det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras
och förstärkas. En modern familjepolitik, som utgår från barns rätt att
känna trygghet under uppväxten, måste förenas med en samhällelig dialog
om normer och värderingar samt om familjens ansvar för de värderingar
man förmedlar till barnen. Samhället måste naturligtvis erbjuda familjerna
stöd i detta arbete.
6.1 Familjen
Det viktigaste ansvaret för barns normbildning och därigenom den
grundläggande brottsförebyggande verksamheten ligger hos familjen. Det
är främst i familjen som barn ges de värderingar och normer som de
därefter följer hela livet. Det är familjen och den närmaste omgivningen
som kan hjälpa till att avhålla barn och ungdomar från att begå brott eller
då brott redan begåtts kan hjälpa till att sätta gränser och reda ut orsakerna
till brottet. Barn behöver vuxenkontakt för att kunna utvecklas till trygga
individer och de föräldrar som i olika skeden inte orkar eller förmår ge
sina barn denna trygghet måste erbjudas stöd av samhället.
Såväl barn som vuxna har ett behov av trygghet. All erfarenhet visar att
den uppväxande individen behöver ett visst mått av trygghet för att utvecklas
till en stark, trygg och empatisk människa. Det går inte att blunda för att
graden av trygghet och kärlek i familjen ofta har en avgörande betydelse för
ett barns framtida utveckling. Barn som inte kan känna en trygg förankring i
relationen till sina föräldrar eller till andra personer i sin omgivning får
livslånga skador i sin egen förmåga till kärlek, empati och respekt för andra
människor.
Det finns ett omvänt förhållande mellan den tillgång till trygghet som ett
barn har och behovet av trygghet som vuxen. Medan otrygga barn ofta växer
upp till vuxna med stort behov av trygghet och rädsla för förändringar, växer
trygga barn vanligen upp till frihetsbejakande individer som själva formar
sina liv och har stor förmåga att bejaka förändringar. Trygghet i barndomen är
således ett grundvillkor för att kunna bejaka friheten i vuxen ålder. Vad som
ovan anförts om att stärka normbildningen inom familjen bör ges regeringen
till känna.
6.2 Det civila samhället
Även skola och barnomsorg har ett stort normbildningsansvar.
Diskussionen om rätt och fel måste börja tidigt. Våld samt ett sexualiserat
och nedsättande språk måste med kraft motverkas både inom och utanför
skolans väggar. Skolans personal har goda möjligheter att följa barns och
ungdomars utveckling. De kan tidigt upptäcka sociala problem och
begynnande kriminella tendenser.
Det utvecklade svenska föreningslivet har också stor betydelse för
normbildningen. Genom att barn och ungdomar deltar i föreningsverksamhet
lär de sig att respektera demokratiska värderingar. Föreningslivet skapar
också möjligheter till meningsfulla fritidssysselsättningar, vilket är av vikt
för
att barn inte ska känna utanförskap i samhället. Det är därför viktigt att
föreningslivet välkomnar alla barn, oavsett föräldrarnas inkomster eller
insatser i övrigt.
Engagemanget från allmänheten och de ideella organisationerna måste tas
tillvara. Samordningen och samarbetet mellan myndigheter, enskilda och
olika organisationer måste därför stärkas och utvecklas. En viktig del i att öka
tryggheten i samhället är att etablera lokala trygghetsråd i varje kommun.
Dessa finnas numera i allt fler kommuner som ett brett samarbetsorgan
mellan olika myndigheter och frivilligorganisationer och påvisar goda
resultat.
I det brottsförebyggande arbetet bör alla goda krafter samverka. Polisen är
beroende av att människor har sina "ögon och öron öppna". Det finns dock en
gräns för hur långt medborgarnas och allmänhetens engagemang skall sträcka
sig. Människor skall inte tvingas ta lagen i egna händer och utföra uppgifter
som egentligen ankommer enbart på polisen, för att känna trygghet. Därför är
medborgargarden aldrig en framkomlig eller önskvärd väg för att säkra
tryggheten. Polisen måste därmed vara lyhörd för och ta människors oro och
frustration på allvar. Vad som ovan anförts om att stärka normbildningen
inom det civila samhället bör ges regeringen till känna.
7 Brottsbekämpning och brottsofferhänsyn
Brottsoffrens situation måste uppmärksammas ytterligare. Hänsynen till
offrens berättigade krav på skydd mot gärningsmannen måste alltid
prioriteras. De som utsätts för brott eller är nära berörda av brott får ofta
men för livet. Tyvärr har samhället hittills inte alltid ansett sig ha råd att
hjälpa och stödja brottsoffren.
7.1 Brott mot kvinnor
Varje år anmäler 20 000 kvinnor misshandel i Sverige. Därutöver finns ett
stort mörkertal. Kvinnor som hotats eller utsatts för våldsbrott har rätt att
tas på största allvar. Endast var femte anmälan leder dock till åtal. Polis,
åklagare, socialtjänst samt hälso- och sjukvården brister fortfarande i
rutiner och hantering av ärendena. Kampen mot våldet mot kvinnor måste
genomsyra polisens och åklagarnas arbete. Jouråklagare som dygnet runt
kan stötta och ge hjälp till polispatrullerna kan vara ett sådant inslag.
Samarbetet mellan myndigheterna bör fördjupas och handläggningen bli
effektivare.
Den anmälda brottsligheten är inte alltid identisk med den faktiska
brottsligheten. Den faktiska brottsligheten är okänd eftersom alla brott inte
kommer till polisens kännedom. Brottsförebyggande rådet pekar på att det,
för anmälningsbenägenheten när gäller våldsbrott, kan vara av betydelse om
offret och gärningsmannen känner varandra. Enligt BRÅ anmäls endast en
fjärdedel av alla våldsbrott. Mörkertalet när det gäller våld mot kvinnor är
sannolikt betydligt högre.
1998 förändrades lagen så att den tar hänsyn till det upprepade och
systematiska i vissa mäns beteende genom införandet av kvinnofridsbrottet.
Effekterna bör kontinuerligt följas upp och man bör fortlöpande ta ställning
till om lagen är tillräcklig.
Att förhindra våld mot kvinnor och barn måste bli en prioriterad fråga i
hela samhället, inte minst inom polisorganisationen. Organisation och rutiner
bör anpassas till detta synsätt. Det behövs exempelvis tydliga rutiner för
tidigt
beslut om förundersökning och en aktiv förundersökningsledning. Även
informationen inom polisen måste förbättras. I dag är det t ex inte självklart
att närpolisen i området där kvinnan bor blir informerad om misshandeln.
Lagen om besöksförbud, som Centerpartiet medverkat till, är ett viktigt
skydd för kvinnor som hotas, förföljs eller trakasseras. Besöksförbudet skall
förebygga hotfulla och farliga situationer och ge polisen möjlighet att
omedelbart ingripa i en situation som upplevs som hotande eller skrämmande
för dem som förbudet avser att skydda.
Kriminalvårdens arbete skall fokuseras på att förhindra återfall, och
rehabiliteringsarbetet bör därför ytterligare förbättras. Även
permissionssystemet bör förbättras i brottsförebyggande syfte. Polis,
kriminalvård och sociala myndigheter måste arbeta gemensamt för att skydda
kvinnan och eventuella barn i familjen.
I situationer där kvinnor utsätts för våld drabbas också barn. Våld som
förvandlar kvinnors och barns trygghet till en tillvaro i skräck och som
inskränker kvinnors frihet måste bekämpas betydligt mer effektivt.
Samhällets mål måste vara en "nollvision" för våld mot kvinnor och barn. För
att uppnå detta krävs omfattande åtgärder. Alla samhällets aktörer måste
inventera vilka möjligheter som finns och samverka kring dessa för att öka
kvinnors trygghet och förebygga brott. Det är samtidigt viktigt att understryka
att allt inte kan lösas på politisk väg. Det civila samhället har en nyckelroll
för
att komma tillrätta med kvinnomisshandeln. När familjemedlemmen, grannen
eller arbetskamraten höjer handen måste omgivningen reagera.
Att skyddsåtgärder till stöd för misshandlade, hotade och förföljda kvinnor
innebär inskränkningar i deras rörelsefrihet förtjänar särskild uppmärksamhet.
Istället borde det naturliga vara att åtgärderna tog sikte på att begränsa
gärningsmannens rörelse- och handlingsfrihet.
Centerpartiet har tidigare i riksdagen krävt att möjligheten att framtvinga
efterlevnad av besöksförbud med elektronisk övervakning ska utredas, något
som regeringen nu också gör. Lagen om besöksförbud bör emellertid ändras
även i andra delar. Nu ses varje överträdelse som ett nytt brott, vilket innebär
att varje överträdelse av besöksförbudet måste polisanmälas och en utredning
av det nya brottet komma till stånd. Istället borde varje ny överträdelse per
automatik betraktas som ett brott och utgöra grund för häktning. Fara för att
den misstänkte återfaller i brottslighet, som är en av häktningsgrunderna, är ju
då "dokumenterad". Vad som ovan anförts om att förhindra brott mot kvinnor
bör ges regeringen till känna.
7.2 Brott mot barn
"Man glömmer det aldrig liksom. Hur det känns och så. Hur...hur jävla
rädd man kan vara medan man ligger och väntar. Väntan är nästan värre
än själva stryket." Citatet är hämtat från "Kim Novak badade aldrig i
Genesarets sjö" av Håkan Nesser.
FN:s barnkonvention, som Sverige ratificerade 1990, uttrycker ett tydligt
barnperspektiv där barnets bästa alltid skall sättas i främsta rummet. Här
framkommer med all tydlighet barnets rätt till skydd mot misshandel. Detta
måste en modern rättsstat som Sverige leva upp till. Tyvärr är det inte alltid
så.
Varje händelse som kan benämnas som familjevåld där barn förekommer
bör leda till kraftfulla åtgärder. Som omedelbar åtgärd skall åklagaren fatta
ett
interimistiskt beslut om besöksförbud, vilket ger den utsatta parten, nästan
alltid kvinnan, rätt att byta lås i ytterdörrarna till bostaden utan att hon
riskerar att åtalas för egenmäktigt förfarande. Dessutom möjliggör
besöksförbudet omedelbar häktning vid eventuell överträdelse.
Handläggningstiderna i barnmisshandelsfall måste förkortas. Dagens fem
månader är ej acceptabelt, vilket också kommittén mot barnmisshandel är
inne på.
Barn som upplever familjevåld skall betraktas som brottsoffer under
brottsrubriceringen grov psykisk barnmisshandel och därmed dels ha tillgång
till en skadeståndsersättning för kränkning, dels till ersättning för sveda och
värk. Vad som ovan anförts om kraftfulla åtgärder mot brott riktade mot barn
bör ges regeringen till känna.
7.3 Brott mot minoriteter
Var fjärde homosexuell uppger att han eller hon utsatts för brott på grund
av sin sexuella läggning. Den vanligaste typen av brott är hotelser,
trakasserier och våld. Polisen och rättsväsendet i övrigt måste få ökade
kunskaper om homosexualitet genom förbättrade utbildningsinsatser. I det
lokala brottsförebyggande arbetet bör samarbete mellan polis och
bi/homosexuellas organisationer ske för att effektivt hindra brott. En
utredning som för närvarande pågår ser över rasistisk och homofobisk
brottslighet och kommer att lämna förslag till hur lagstiftningen till skydd
för dessa utsatta grupper kan stärkas. Vad som ovan anförts om att skydda
minoriteter mot brott bör ges regeringen till känna.
7.4 Brott mot vittnen
Ett väl fungerande rättssystem förutsätter att en process får fortgå ostörd.
Centerpartiet ser med stort allvar på händelser de senaste åren då vittnen
har dragit tillbaka sina vittnesmål under hot eller press utifrån.
Brottsligheten i Sverige har förändrats dels genom en ökad organiserad
brottslighet, bl.a. från de forna kommunistländerna, dels genom att olika
mc-gäng har etablerat sig i Sverige. Detta har lett till att hot och press
gentemot målsägande och vittnen har ökat. Vittnenas ställning som en
vital del av rättsväsendet måste tryggas genom att skyddet för målsägande
och vittnen förbättras.
Centerpartiet anser att det finns skäl att förstärka skyddet för vittnen och
målsägare utöver vad Brottsofferutredningen föreslagit. Vittnen bör i ökad
omfattning ges stödpersoner, som kan hjälpa till såväl under en
förundersökningsprocess som under själva domstolsförhandlingarna. Det
finns vidare skäl att se över om domstolarnas tillträdeskontroll bör skärpas
och i vilken mån domstolarnas utformning påverkar vittnenas situation. Det är
inte acceptabelt att vittnen eller målsägande inför en förhandling tvingas sitta
i samma rum som den åtalade.
En ytterligare skärpning av straffet för övergrepp i rättssak, utöver vad
som gjordes 1997, är påkallad. Normalpåföljden för detta bör alltid vara
fängelse. Då övergreppen sker systematiskt, såsom kan vara fallet då vittnen
mot organiserad brottslighet hörs, bör brottet alltid bedömas som grovt.
Riksdagen har inte enbart lyssnat utan också anslutit sig till Centerpartiets
ståndpunkt i denna fråga.
7.5 Brottsofferhänsyn
Brottsoffer har även ett stort behov av information, såväl i samband med
att de drabbas av brottet som information om vad som händer efter
polisanmälan. En lagändring från 1994 ålade polisen skyldigheten att
informera den drabbade om vart denne kan vända sig för att få hjälp.
Trots det fungerar detta inte tillfredsställande. Kunskapen och
medvetenheten om brottsoffers situation måste få större uppmärksamhet
inom rättsväsendet och i högre grad påverka rättsväsendets prioriteringar.
8 Ungdomsbrottslighet
Många ungdomar bryter någon gång mot lagen. Det är dock viktigt att
erinra sig att de allra flesta ungdomar inte fortsätter med brottslig
verksamhet eller fastnar i en brottsbana. Huvuddelen av de ungdomar som
begår brott kommer inte att bli kriminella som vuxna. Det finns dock ett
fåtal unga som behöver tydligare signaler från samhällets sida för att
förstå att de överträtt lagen och att de är inne på fel spår. Därför anser
Centerpartiet att samhällets reaktion på ungdomsbrott måste präglas av
snabbhet och ett fast och konsekvent agerande.
Under 1999 pågick en försöksverksamhet med medling i Sverige. Medling
är ett möte där gärningsman och brottsoffer träffas tillsammans med en
opartisk medlare. Målet med medling är att ge tillfälle för ungdomar och
deras brottsoffer att gemensamt reflektera över det som hänt och hur det
påverkat dem. Brottsoffret får stöd, upprättelse och en möjlighet att bearbeta
följderna av brottet. Den unge gärningsmannen får möjlighet att ta ansvar för
sina handlingar och ställa till rätta efter sitt brott. Centerpartiet ställer
sig
positivt till denna verksamhet och anser att den bör fortsätta.
Centerpartiet ser med stor oro på de ökande ungdomsrånen framför allt i
storstadsområdena. En utveckling där allt fler unga med våld eller hot om
våld rånar andra unga är mycket oroväckande.
Första gången ett brott upptäcks, kan ofta en tillrättavisning av polis eller
åklagare vara tillräcklig. I detta ingår att krav skall ställas på att den unge
bidrar till att ställa till rätta saker efter sig och gottgör den skada den
brottsliga gärningen orsakat. Om den brottsliga verksamheten fortsätter krävs
dock ett kraftfullare ingripande och skarpare reaktioner. Barn och ungdomar
skall inte gång på gång kunna ertappas med brottslig verksamhet utan att
riskera ingripande och påföljder. Vad som ovan anförts om fast och
konsekvent agerande mot ungdomsbrottslighet bör ges regeringen till känna.
8.1 Knarkproblem bland yngre
Insatser som syftar till att minska efterfrågan på narkotika är av
avgörande betydelse för den framtida drogutvecklingen. Det finns idag
stora problem, främst brister i information och kunskapsspridning. De
metoder som har effekt används i alltför liten utsträckning. Vidare så
saknas det kunskap och resurser att nå utsatta barn och ungdomar.
Skolan bedöms utgöra den viktigaste arenan för drogprevention eftersom
det här finns möjlighet att nå alla kategorier av ungdomar. I skolan finns
också de bästa förutsättningarna att tidigt observera avvikande beteende och
vidta åtgärder. De viktigaste förutsättningarna för ett framgångsrikt preventivt
arbete måste vara att arbetet präglas av flexibilitet, långsiktighet och
struktur
samt att insatserna utgår från ett socialt helhetsperspektiv. Vad som ovan
anförts om preventiva åtgärder mot knarkproblem bland yngre bör ges
regeringen till känna.
9 Organiserad brottslighet
Under senare år har den organiserade brottsligheten tilltagit i Sverige.
Sprängdåd, bilbomber, mord under avrättningsliknande former,
skottlossning med automatvapen etc är några brott som under det senaste
åren drabbat poliser, åklagare och vittnen. Samhället måste axla ett stort
ansvar för att stötta och skydda dem som utsätts för och drabbas av den
organiserade brottsligheten och de kriminella mc-gängen. Samtidigt
måste polisens metoder att effektivisera brottsbekämpningen mot just
dessa grupper förbättras. Det gäller t ex att utöka möjligheterna till
skarpare spaning med bland annat elektronisk avlyssning och
kameraövervakning.
Centerpartiet ser också med största oro på den ökade nynazism som visat
sig i vårt land. Det är av stor vikt att både samhället och enskilda individer
visar sin avsky mot nazismen. Brott som relateras till denna grupp måste
betecknas som synnerligen allvarliga. Organisationer som Exit, som erbjuder
före detta nazister ett alternativ, måste få ökat stöd. Exit hjälper bl a till
med
att ordna arbete eller studier och ett nytt socialt nätverk för människor som
hamnat snett och dragits till nazismen. Därför är det glädjande att regeringen
tillskjuter mer pengar till just Exits verksamhet.
Det kan antas att det idag finns ett större antal illegala vapen ute i vårt
samhälle än någonsin tidigare. Vanligt sprängmedel är vanligt förekommande
i den kriminella världen. Det är idag alldeles för lätt att stjäla sprängmedel
från t ex byggbolag. När det gäller stölder av militära vapen så sker dessa ofta
i brottsförberedande syfte. Vid stölder av militära vapen är uppsåtet ofta
grövre än vid stölder av enstaka jaktvapen. Därför anser Centerpartiet att det
för samhället finns anledning att se strängare på tillgrepp av militära vapen
och ammunition än vad som är fallet idag. Det är därmed lämpligt att en
strängare lagteknisk syn på militära vapenstölder införs, dvs att detta ska
beaktas i straffvärdesbedömningen eller i påföljdsvalet. Detta bör ges
regeringen till känna.
10 Tryggt boende
En SIFO-undersökning som presenterats tidigare i år i tidningen Vår
bostad visar att det finns en stor otrygghet i våra bostadsområden. Många
av de tusen intervjuade kände rädsla för inbrott, överfall, våldtäkt och
andra kriminella handlingar i den egna hemmiljön. Det är framförallt
unga kvinnor som känner stor otrygghet. Var tredje kvinna under 30 år
säger sig ha varit rädd eller otrygg där han eller hon bor. Det är dessutom
de mest personkränkande brotten som man är rädd för som exempelvis
överfall, våldtäkt och inbrott.
Tidigare har man trott att det framförallt är äldre människor som är rädda
och otrygga. Undersökningen visar emellertid att ju yngre vi är, desto mer
otrygga känner vi oss där vi bor. I åldersgruppen 15-19-åringar hade drygt 20
procent känt sig rädda och otrygga i sitt bostadsområde, medan det i
åldersgruppen över 65 år bara var hälften så många som någon gång varit
rädda. De problem undersökningen pekar på är oroväckande. Om vi inte kan
känna oss trygga i vårt boende, hur ska vi då kunna utveckla en harmoni i
samhällslivet i övrigt? Det är vardagstillvaron som formar oss som
människor.
Eftersom det ofta är kvinnor och unga människor som känner oro eller
rädsla i boendet är det viktigt att se detta som en utgångspunkt i arbetet med
att skapa tryggare boendemiljöer. Kommunerna bör i sin planeringsprocess
systematiskt gå igenom alla åtgärder som kan genomföras för att kvinnor och
ungdomar ska känna trygghet där de bor. Ett första steg kan vara att lyssna på
vad kvinnorna och ungdomarna har att säga om var och när de känner sig
otrygga. Åtgärderna kan handla om utformningen av den fysiska miljön eller
om att kvinnor och ungdomar som känner sig utsatta lätt kan få den hjälp och
det stöd de behöver. Framför allt handlar det dock om att föra ut diskussionen
om kvinnofrid och ungdomsfrid på skolor, arbetsplatser och i
bostadsområdena. Kvinnofrid och ungdomsfrid bör vara en del av det dagliga
samtalet.
Ett viktigt förebyggande arbete är att planera bostadsområden som
motverkar kriminalitet. Sterila, storskaliga och anonyma bostadsmiljöer
fungerar som katalysatorer för vandalism och skadegörelse i alla former. Vi är
övertygade om att det går att skapa ökad trygghet i bostadsområden om man
planerar varma och välkomnande miljöer. Det går att göra mycket för att
förvandla anonyma och sterila gårdar och gator till levande och trygga
miljöer. Det är viktigt att de boende själva får möjlighet att föreslå
förändringar och medverka i genomförandet. Centerpartiet anser att
brottsförebyggande aspekter alltid bör tas med i såväl planeringen av
bostadsområden som samhällsplanering i övrigt. Yrkande på denna punkt
finns i vår bostadsmotion.
11 Motverka segregation
Det finns idag segregerade områden i Sverige med stor arbetslöshet och
omfattande sociala problem, vilket ofta leder till ett ökat utanförskap och i
förlängningen till en ökad kriminalitet. I sådana områden tappar
människor lätt framtidstron och tilltron till samhällets förmåga och vilja
att avhjälpa problemen. I ett läge där tilltron till samhället går förlorad
finns uppenbara risker att grupper skapar egna normsystem som inte är
förenliga med det övriga samhällets normer och lagar. Det är främst i
sådana miljöer som gängbildningar, drogproblem och grov kriminalitet
kan få fäste bland ungdomar.
Det finns två viktiga skäl till ökad brottslighet. Det är dels det ökande
antalet tillfällen till brott i samhället, dels bristande social kontroll.
Därför
krävs ett omfattande arbete med att öka både självkontrollen och den sociala
kontrollen. Detta arbete kan inte enbart skötas av de rättsvårdande
institutionerna. Det är ytterst en fråga om allas ansvar, välfärd och
fördelningspolitik.
Den förda invandrarpolitiken har i stor utsträckning riktat sig till
invandrare som grupp och inte som enskilda individer med olika bakgrund
och förutsättningar. Det har bidragit till att invandrarskap förknippats med
"annorlundaskap". Invandrarpolitiken, tillsammans med den särskilda
administration som byggts upp för att genomföra den, har kommit att på ett
olyckligt sätt förstärka en uppdelning av befolkningen i "vi" och "dom".
Politiken har således motverkat sitt eget syfte och medverkat till att skapa det
utanförskap många invandrare och deras barn upplever i det svenska
samhället. Politiken har i flera fall hindrat människor att komma in på
arbetsmarknaden och ta en aktiv del i samhällsarbetet.
Alla människor är olika och har olika förutsättningar. Centerpartiet anser
att alla människor därför måste ges likvärdiga möjligheter men också att alla
ska ta sin del av ansvaret för det gemensamma och för sina nära. Det är det
som utmärker ett humanistiskt samhälle. Avgörande är att människor känner
att de har kraft att förändra. Om människor däremot känner hopplöshet och
har minimal möjlighet att påverka sin egen situation förtvinar samhället.
Strävan i gemenskapen måste vara att människor känner sig behövda,
accepterade och att de fyller en funktion i samhället. Då motsvarande yrkande
finns i Centerpartiets integritetsmotion avstår vi från ett yrkande här.
12 Polisväsendet
12.1 Blåljus såväl i förorten som på landsbygden
Polisens bemanning stämmer inte alltid överens med behoven av
polisresurser. Många gånger finns det t ex enbart en rörlig polispatrull i
vissa län på helger och kvällar. De operativa ledningsfunktionerna
centraliseras och minskas i alla län. Detta är oacceptabelt. Polisväsendet
behöver på många håll ett tydligare och effektivare ledarskap. Dessutom
krävs en betydligt bättre målstyrning än vad som är fallet idag.
Ledningsansvaret för cheferna i de olika polisdistrikten måste tydliggöras.
Detta gäller även för Rikspolisstyrelsen.
För att inte riskera att många poliser slutar bör det finnas möjlighet att
avancera inom polisyrket. De poliser som på ett föredömligt sätt visar resultat
inom sitt område måste få en ärlig chans att bli befordrade.
Med regeringens politik kommer antalet poliser i framtiden att minska
ytterligare från dagens nivå. Till detta kommer att rekryteringsbehovet på sikt
påverkas av den relativt höga medelåldern och en förväntad ökad rörlighet
bland främst yngre poliser. Rekryteringen av poliser bör därför öka väsentligt.
Kapaciteten på polisutbildningen i Sörentorp bör därför utnyttjas till fullo,
och det bör även inrättas polisutbildning på andra orter i landet som
exempelvis skett i Umeå i samarbete med universitetet.
För närvarande sköts antagningen till polisutbildningen av
Rikspolisstyrelsen och Pliktverket. Det vore naturligt om Polishögskolan blev
mer delaktig i denna process, framförallt i den avslutande delen när
svenskprovet, de fysiska proven och psykologsamtalen är avklarade. Det vore
värdefullt om det även deltog någon som inte är polis i de avslutande
samtalen. Därför anser vi att antagningsförfarandet till polisutbildningen bör
bli föremål för översyn. Detta bör ges regeringen till känna.
I dag ser vi fortfarande problem med hur polismyndighetens resurser
fördelas över landet samt hur organisationen fungerar. Det finns i dag på flera
håll brister i resursanvändningen då schemalagd arbetstid inte stämmer
överens med behoven samt då vakanta tjänster inte kan tillsättas. Andelen
tjänstgörande poliser under helgnätterna har minskat. Detta är mycket
uppseendeväckande eftersom Rikspolisstyrelsens arbetsgrupp mot våld
rekommenderar att varje polismyndighet med rationell personalplanering bör
kunna se till att 15-16% av poliserna tjänstgör under helgnätterna.
Centerpartiet anser att polisen måste jobba på de tider som de bäst behövs och
att detta innefattar att ett tillräckligt antal poliser måste tjänstgöra
kvälls-,
natt- och helgtid.
Polisväsendet måste vara flexibelt och snabbt kunna möta en ny situation
på lokal nivå. Statsmakterna har att kontinuerligt följa denna utveckling och
vid behov ingripa för att se till att polisorganisationen fungerar optimalt. För
att detta skall vara möjligt är det en förutsättning att det finns tillgång till
polis
under dygnets alla timmar i varje kommun och, i de stora städerna, i varje
stadsdel. Storstäderna och andra områden med omfattande och kvalificerad
brottslighet kräver, enligt Riksdagens revisorer, större
utryckningsorganisation och mer kvalificerade brottsutredningar. För att möta
glesbygdens speciella problem med långa avstånd är det av vikt att det vid
fördelningen av polisresurser inom landet även tas hänsyn till glesbygdens
problematik. Vad som anförts om effektivare resursanvändning inom
polisväsendet bör ges regeringen till känna.
Polisens arbetsuppgifter bör renodlas på så sätt att polisen kan ägna sig åt
det man är bra på, dvs att sköta de polisiära uppgifterna, medan civilanställda
ägnar sig åt att sköta den dagliga praktiska och administrativa delen av
polisens arbete. Ett ökat antal civilanställda inom polisen bör därför
eftersträvas. Vad som ovan anförts om ett ökat antal civilanställda inom
polisen bör ges regeringen till känna.
Det har visat sig att kvaliteten på brottsutredningarna försämrats under
1990-talet. Det är därför angeläget att polisen ständigt följer upp och
utvecklar brottsutredningsverksamheten. Det behövs fler utredare inom
polisen. Idag är medelåldern oroväckande hög bland utredarna.
Erfarenheterna från de modeller för kvalitetssäkring av brottsutredningar som
finns bör i högre utsträckning tas tillvara och spridas inom polisen. Ett annat
viktigt led i att kvalitetssäkra brottsutredningar och slå vakt om
rättssäkerheten är att utveckla förhörstekniken och förhörsmetodiken. Vad
som ovan anförts om att kvalitetssäkra polisens brottsutredningsverksamhet
bör ges regeringen till känna.
12.2 Närpolisen
Närpolisreformen och polisens förändrade ledningsorganisation har
skapat förutsättningar för ett mer lokalt utformat polisväsende.
Centerpartiet välkomnar en sådan decentraliserad orientering, eftersom
det bland annat möjliggör att polisens arbete i högre grad kan utformas
efter lokala behov och förutsättningar samt då möjligheterna för polisen
att förebygga och förhindra brott ökar.
Närpoliserna måste vara synliga och därmed vara ute i samhället så mycket
som möjligt inom sitt närpolisområde. Det är därför angeläget att inte
närpolisernas tid upptas av för mycket inre tjänst. En annan angelägen åtgärd
för att stärka närpolisreformens genomslag är att begränsa närpolisens ansvar
för utryckningsverksamhet. En av intentionerna bakom närpolisreformen var
att närpolisen skulle ha ett begränsat utryckningsansvar, för att planerade
aktiviteter skulle kunna genomföras på ett effektivt sätt. Erfarenheterna från
idag visar emellertid att närpolisen ofta får rycka in och förstärka
utryckningen. Detta bidrar till att många närpolistjänster inte är besatta,
vilket
i förlängningen innebär att förutsättningarna för närpolisreformen allvarligt
rubbas.
Centerpartiet konstaterar att närpolisen och dess problemorienterade
arbetssätt spelar en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet av flera skäl.
Det problemorienterade arbetssättet innebär bland annat att
närpolisverksamheten skall bedrivas i samverkan med dem som bor och
verkar i området samt att de poliser som är verksamma i närpolisområdet
skall arbeta mot brotts- och trygghetsrelaterade mål, där varje polis tilldelas
ett personligt ansvarsområde (geografiskt eller funktionellt). Arbetssättet
innebär vidare att arbetet skall inriktas mot vardagsbrottsligheten inom
närpolisområdet, mot de där förekommande ordningsproblemen samt i
synnerhet mot vålds- och narkotikabrott. Ungdomsbrotten skall så långt som
möjligt handhas av närpolisen. Riksdagens revisorer konstaterar i sin rapport
att det är nödvändigt att alla poliser, oavsett arbetsuppgifter och ålder,
utbildas i det problemorienterade arbetssättet. Den information och utbildning
som hittills givits har inte varit tillräcklig. Vad som ovan anförts om
inriktningen av närpolisens verksamhet bör ges regeringen till känna.
13 Åklagarväsendet
Åklagarväsendets uppgift är att garantera den enskilde rättssäkerhet och
rättstrygghet och att se till att den som begår brott lagförs.
Åklagarväsendet har tagit sig igenom omorganisationen på ett
föredömligt sätt. Man har analyserat problemen, vidtagit åtgärder och
kommit framåt. Detta gäller också i allra högsta grad det sätt på vilket
man tacklat den för några år sedan bekymmersamma
rekryteringssituationen. Utvecklingen inom rättsväsendet leder mot allt
mer komplicerade mål. Organisationen bör därför även fortsättningsvis
ges förutsättningar att utvecklas.
14 Domstolsväsendet
Rättsväsendets uppdragsgivare är landets medborgare. Deras krav på
domstolsväsendet är att detta är organiserat så att det kan avgöra mål och
ärenden rättsenligt och snabbt samt vara lättillgängligt för
uppdragsgivarna dvs medborgarna. Detta är kärnan i det s k
medborgarperspektivet på domstolsväsendet som också bör vara den
primära och yttersta utgångspunkten för alla reformer av
domstolsorganisationen.
Utifrån detta medborgarperspektiv är det enligt Centerpartiet av avgörande
betydelse att slå vakt om närheten och tillgängligheten till hela rättsväsendet,
inklusive domstolarna. Genom ett väl utbyggt nät av tingsrätter kan onödiga
resor och tidsspillan undvikas. Detta är viktigt också för rättssäkerheten. Ett
mer centraliserat domstolsväsende riskerar att redan alltför långa
handläggningstider blir än längre, med konsekvenser t.ex. för vittnesmålens
trovärdighet när lång tid gått.
Tingsrätternas lokala förankring har århundradenas hävd och stor
betydelse för rättsskipningens anseende och genomslagskraft bland
medborgarna. Medborgarnas förtroende och respekt för domstolarnas
avgöranden ökar med vetskapen om att det är lokalt verksamma domare och
nämndemän som deltar i den dömande verksamheten. Den lokala
förankringen har ett betydande värde för rättsskipningen, inte minst med
hänsyn till den person- och ortskännedom som sådana domstolar besitter. I ett
mera centraliserat domstolsväsende riskerar man att äventyra detta vitala
inslag i vår rättsskipning.
Vi är beredda att ta ansvar för att reformera och modernisera
domstolsväsendet, men förändringarna måste ske under riksdagens
överinseende. Förändringarna måste också ta fasta på det goda i dagens
struktur; där en självklar utgångspunkt för oss är en fortsatt decentraliserad
organisation. Centerpartiet har motionerat i denna fråga tidigare i år och pekat
på vikten av att större organisationsförändringar får en bred politisk
förankring. En konsekvens av detta är att förändringar av antalet tingsrätter
skall bestämmas genom beslut av riksdagen. Detta bör ges regeringen till
känna.
Arbetsbelastningen i hovrätterna och de allmänna förvaltningsdomstolarna
(länsrätterna, kammarrätterna och Regeringsrätten) inger oro. Hovrätternas
genomsnittliga förhandlingstid har ökat och i likhet med tingsrätterna har
tvistemålens genomströmningstider ökat. Detta trots att åtgärder som
begränsat flödet av mål till hovrätterna redan för några år sedan vidtagits.
Arbetssituationen är allvarlig eftersom den leder till att personalen känner sig
oerhört pressad. De långa handläggningstiderna går också ut över enskilda
personer, vars skatte- och socialförsäkringsärenden drar ut på flera år.
Rättssäkerheten riskerar att naggas i kanten.
Domstolarnas oberoende ställning är av största vikt vilket gör det tveksamt
att låta Domstolsverket bli allt för stort. Istället bör ansvaret läggas ut på
domstolarna. Domstolsverksamheten måste fungera klanderfritt eftersom
denna verksamhet är demokratins ryggrad. Här kan det således vara aktuellt
med en decentralisering av det nuvarande Domstolsverket. Regeringen bör
tillsätta en utredning för att utreda en nedläggning av Domstolsverket och
decentralisering av dess verksamhet.
14.1 Nämndemannaväsendet
Varje människa har rätt att dömas av jämlikar. Nämndemännen är därmed
en mycket viktig del i det svenska domstolsväsendet. Nämndemännen
bidrar också till att rättskipningen står i samklang med det allmänna
rättsmedvetandet. För att detta ska vara sant krävs emellertid att
nämndemännen som grupp är representativa för samhället som helhet,
vilket inte är fallet i dag då nämndemännen företrädelsevis är äldre och få
har invandrarbakgrund. Det är ett ansvar för de politiska partierna att
förändra denna bild. Centerpartiet har i sitt integrationsprogram beskrivit
åtgärder för att konkret påbörja en sådan förändring.
De nuvarande ersättningsreglerna leder till att nämndemannauppdragen i
alltför liten utsträckning går till yrkesverksamma personer. För att nå en mer
allsidigt sammansatt nämndemannakår kommer detta att ses över tack vare
krav från Centerpartiet.
För att ha rätt att tjänstgöra som nämndeman i en domstol krävs svenskt
medborgarskap. Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att utestänga
en stor andel av Sveriges befolkning från dessa uppdrag. Samma krav som
ställs vid rätten att rösta i kommunalvalen borde gälla även här. Centerpartiet
har krävt detta i sin integrationsmotion.
14.2 Notarietjänstgöringen
Justitieutskottet har uttalat att det är angeläget att, med bibehållande av
kvalitetskraven, så många jurister som möjligt bereds tillfälle till
notarietjänstgöring. Högskoleverket (HSV) håller för närvarande på att
utvärdera utbildningar med juridisk inriktning. Utvärderingen skall bland
annat belysa frågor om den på juristprogrammen utbredda betygshetsen
för att möjliggöra notarietjänstgöring. I dag antas ca 30 % av studenterna
till notarietjänstgöring och urvalskriterierna hänför sig enbart till
studiemeriter, vilket skapar en betygshets. Regeringen bör följa upp
HSV:s rapport och göra en översyn av notariemeriteringssystemet och
beakta bland annat systemets dimensionering och antagningskriterier.
Detta bör ges regeringen till känna.
15 Kriminalvården
Kriminalvårdens uppgifter är att verkställa påföljderna skyddstillsyn och
fängelse, ansvara för övervakning av villkorligt frigivna, bestämma
föreskrifter om samhällstjänst, utföra personutredningar, ansvara för
häktesverksamheten samt att handha transporter av personer som skall
avvisas eller utvisas från Sverige.
Antalet som sitter i häkte i väntan på anstaltsplacering har ökat stadigt.
Även antalet unga i häktet har ökat, vilket har medför speciella problem,
eftersom dessa inte kan hållas skilda från äldre häktade som i flera fall
dessutom är återfallsförbrytare. JO har vid flera tillfällen prövat ärenden om
långa väntetider i landets häkten och rekommenderat att väntetiden inte bör
överstiga en vecka. Tyvärr efterlevs inte JO:s rekommendation i praktiken
utan många tvingas vänta länge. Detta förhållande är oacceptabelt, även om
problemet kan förväntas lösas på sikt genom att fler anstaltsplatser öppnas
och det interna datafördelningssystemet förbättras.
Mot bakgrund av att 60 % av dem som dömdes till fängelse 1997 tidigare
hade suttit inne minst en gång måste målsättningen med kriminalvårdens
verksamhet vara att de intagna inte ska återfalla i brott. För att uppnå detta
mål krävs ett batteri av åtgärder. En utgångspunkt måste vara att den intagne
direkt när verkställigheten påbörjas får möjlighet att förbereda "livet utanför
murarna": en laglydig tillvaro utanför anstalten. De intagna måste få alla
möjligheter till att utveckla det personliga ansvaret.
Behovet av grundläggande utbildning och arbetslivserfarenhet hos de
intagna är omfattande. Endast var fjärde intern har fullföljt sina
grundskolestudier medan 14 % har s k anpassad skolgång som högsta
utbildning. Arbete och andra sysselsättningsformer som utbildning,
undervisning, arbetsträning och social färdighetsträning måste därför erbjudas
de intagna. Såväl de teoretiska som de praktiska momenten i utbildningen
måste förbättras. Att förbättra de intagnas förutsättningar i dessa avseenden är
avgörande för att minimera risken för återfall i brott.
En särskild problematik är de psykiskt stördas situation inom
kriminalvården. Idag kan vård utebli p.g.a. av olika läkares bedömningar, att
hemlandstingen inte anser sig kunna betala specialistvård för särskilt
vårdkrävande eller att rätt sjukvårdsinrättning, p.g.a. platsbrist, inte kan ta
emot fler vårdbehövande.
Om det finns särskilda skäl kan en intagen i enlighet med 34 § lagen om
kriminalvård i anstalt, medges att vistas utanför anstalten under lämplig tid
för att bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans
anpassning i samhället. Idag händer det att anstalter säger nej till ansökningar
från de intagna att få behandling enligt 34 § med hänvisning till det
ekonomiska läget. Detta är inte acceptabelt.
Under verkställighetstiden måste särskild hänsyn tas till den enskilde
internens behov, situation och förutsättningar. Många har ett föräldraansvar
och det är viktigt att kontakten med anhöriga inte bryts under fängelsetiden.
Inte minst för barnens skull är det viktigt att kontakterna upprätthålls och att
umgänget kan ske under så "normala" former som möjligt. Ett led i detta är
att anskaffa ytterligare besökslägenheter. Kvinnor med barn inom
anstaltsmiljön är också en situation som kräver särskild uppmärksamhet. Vad
som ovan anförts om kriminalvården bör ges regeringen till känna.
15.1 Programverksamhet
En viktig del i att undvika återfall i brottslighet är att ge de intagna stöd
och hjälp samt att erbjuda behandling. Brotts- och missbruksrelaterade
program finns vid anstalter, häkten och inom frivården. Dessa program är
emellertid resurskrävande eftersom de förutsätter kompetent personal som
dels kan handleda annan personal som leder program, dels kan utveckla
kvalificerade behandlingsprogram.
Att behandlingsinsatserna för psykiska problem, drogmissbruk och andra
problem som de intagna har upprätthålls på en hög nivå är av utomordentlig
vikt. Programverksamhetens innehåll måste utformas efter de dömdas
enskilda behov. Individuella vårdplaner är ett måste. För att
programverksamheten ska vara framgångsrik krävs dock tillgång till
kompetent och engagerad personal, inte minst psykologer och
psykoterapeuter. Vad som ovan sagts om en utveckling av kriminalvårdens
programverksamhet bör ges regeringen till känna.
15.2 Narkotikafritt
Många anstalter rapporterar att de har dagliga problem med narkotika.
Omfattningen av kontrollåtgärder, som exempelvis urinprovstagningar
och grundliga visitationer på anstalter och häkten, har minskat. De senaste
åren har andelen nyintagna narkotikamissbrukare ökat och en viktig
uppgift under tiden de avtjänar sitt straff är att försöka få dem fria från sitt
beroende.
Att narkotika förekommer på anstalterna skapar problem och bidrar t ex till
ökad oro på anstalterna och våld mellan de intagna. Inte minst för att den
enskilde ska kunna bli fri från sitt missbruk och leva ett icke kriminellt liv
efter frigivningen, är det av vikt att anstalterna och häktena hålls narkotika-
fria. För att åstadkomma detta kan t ex narkotikahundar användas för att
stoppa insmugglingen till och hanteringen av droger i anstalter och häkten. En
annan åtgärd är att differentiera de intagna så att de som är motiverade att
komma ur sitt narkotikamissbruk placeras bland andra narkotikafria.
Differentiering kan även i övrigt vara ett effektivt instrument för att motverka
oönskade gängbildningar. Vad som ovan sagts om att förbättra narkotikasitua-
tionen inom kriminalvården bör ges regeringen till känna.
15.3 Rättspsykiatrisk vård
Få döms idag till rättspsykiatrisk vård. Av alla utdömda påföljder årligen,
ca 70 000, är endast ca 300, eller mindre än en halv procent, domar till
rättspsykiatrisk vård. Även om man använder ett mera rättvist mått och
bara studerar de grova brottslingar, som kan komma ifråga för dom till
rättspsykiatrisk vård, där påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter,
blir siffran bara ca 0,4 procent. Utvecklingen under senare år tyder inte på
att antalet rättspsykiatriska undersökningar eller antalet domar till
rättspsykiatrisk vård kommer att öka.
Våldet tycks minska bland dem som får psykiatrisk vård, medan det
däremot kvarstår eller ökar bland dem som döms till fängelse. När det gäller
den rättspsykiatriska vården så är det av stor vikt att patienten sätts i
centrum
och att en kontaktperson följer patienten under hela behandlingsperioden. Det
pågår idag en utredning som behandlar hur psykiskt störda lagöverträdare
skall hanteras.
15.4 Påföljdssystemet
Påföljder fyller en funktion både för att återanpassa brottslingar till ett
laglydigt liv och för att avskräcka och markera samhällets
avståndstagande från brotten och återupprätta brottsoffret. Båda
perspektiven bör vägas samman då påföljder och kriminalvård diskuteras.
Samtidigt som en reform som den nu påbörjade är välkommen och bidrar
till ett bättre fungerande påföljdssystem är det viktigt att den rehabiliterande
funktionen inte kommer i skymundan. Som en del av alla påföljder ska vård
och återsocialisering med inriktning mot ett liv som laglydig
samhällsmedborgare ingå. Det kan finnas skäl att se över hur detta återspeglas
i den faktiska verksamheten.
I dag döms fler förstagångsförbrytare än tidigare till långa fängelsestraff.
Den vårdande aspekten bör vägas in, särskilt då förstagångsförbrytare döms
till fängelsestraff. Möjligheten för dem att återgå till ett normalt liv efter
fängelsestraffet ökar därmed.
Centerpartiet medverkade i riksdagen till att införa elektronisk
övervakning, fotboja, som ny påföljd. Försöken har visat sig vara
framgångsrika och bör kunna utökas till att omfatta fler lindriga brott, samt
slutfasen av verkställigheten av längre frihetsberövanden då en
återanpassning till samhället pågår. Vi har medverkat till att samhällstjänst nu
kan utdömas till ungdomar i hela landet. Framförallt för unga lagöverträdare
bör dock påföljdssystemet utvecklas ytterligare, t.ex. genom utökad
användning av medling, där förövare och brottsoffer möts och kommer
överens om en lämplig gottgörelse för brottet, eller genom att återställa
verkan av brottet.
Att utvidga möjligheten att döma till tidsbestämda fängelsestraff genom att
införa ett tidsbestämt straffmaximum, vid sidan av livstidsstraffet, vore
möjligen värt att överväga. Ett annat alternativ vore att överflytta
nådeinstitutet, dvs omvandlingen till tidsbestämt straff, för alla brott utom
brott mot rikets säkerhet till domstolarna. En översyn av livstidsstraffet är
därmed påkallad. Detta bör ges regeringen till känna.
15.5 Livet efter fängelsevistelsen
Hälften av de intagna är arbetslösa när de friges från anstalten. Vidare är
var femte bostadslös. Till detta kommer att kommunernas benägenhet att
bekosta vård och behandling för drogmissbruk på senare år drastiskt
sjunkit. De intagna har således ofta stora svårigheter när de friges. Här
krävs att berörda myndigheter tar sitt ansvar och samverkar för att hitta
bra lösningar.
Samarbetet med Arbetsmarknadsinstitutet fungerar bra. Bostadssituationen
är ett huvudansvar för de sociala myndigheterna. Detta är en viktig
komponent i det att den intagne vid frigivningen ska ha en ordnad tillvaro
med försörjning, boende och sysselsättning. Kommer man tillbaka till en
kaotisk eller i övrigt osäker tillvaro ökar återfallsrisken. Därmed krävs
förberedelser inför frigivningen.
Ett effektivt samarbete mellan kriminalvården, socialtjänsten,
arbetsmarknadsmyndigheterna och hälso- och sjukvården är nödvändigt för
att goda förutsättningar för den intagne att återanpassa sig till ett liv utan
kriminalitet vid frigivningen ska skapas. Vad som ovan anförts angående en
förbättrad utslussningssituation bör ges regeringen till känna.
16 Samordning inom rättsväsendet
Datoriserade ärendehanteringssystem inom rättsväsendet har inneburit
effektivitets- och rationaliseringsvinster. Att en ökad samverkan inom en
myndighet kommer till stånd är angeläget, men det är minst lika angeläget
att öka samverkan mellan myndigheterna. Att inte hela rättsväsendet har
samma diarie- och ärendehanteringssystem, eller i vart fall system som
sinsemellan är kompatibla, är därför bekymmersamt. Från och med 1999
kan åtminstone polisens och åklagarnas system kommunicera
elektroniskt. Möjligheterna att utöka det till att omfatta även andra inom
rättsväsendet borde undersökas närmare. Det skulle kunna ske inom
ramen för det pågående samarbetet om gemensam
informationsförsörjning mellan rättsväsendets myndighetschefer. Vad
som ovan sagts om gemensamma ärendehanteringssystem för
rättsväsendet bör ges regeringen till känna.
En effektiv och framgångsrik brottsbekämpning förutsätter korta
handläggningstider. Tyvärr är situationen i dag en annan. Ett ärendes gång
genom rättsväsendet tar lång tid och skapar problem för alla berörda.
Brottsoffer och misstänkta påverkas negativt av att få sväva i ovisshet och
vänta länge på beslut om åtal och på dom. Undersökningar ger vid handen att
brottsoffer som får vänta länge på att den rättsliga processen slutförs har
svårare att lägga traumatiska upplevelser bakom sig. Ibland tar det så lång tid
att få en skadeståndsfråga prövad att anspråket hinner preskriberas. Värdet av
vittnesmålen sjunker ju längre tiden går, vilket riskerar kvaliteten i
förundersökningsmaterialet och i förlängningen hela domstolsprocessen.
Långa handläggningstider hos åklagarna leder till att ärenden blir mer
arbetskrävande. Nya brottsmisstankar kan uppkomma under tiden. De som
begått brott och som tillhör kategorin återfallsförbrytare fortsätter att begå
nya
brott under tiden som brottsutredningen av tidigare brott pågår. Som en följd
av detta undermineras medborgarnas tilltro till att samhället och rättsväsendet
verkligen klarar av att förhindra och beivra brott. Dessa förhållanden är
självfallet oacceptabla. Handläggningstidernas längd är en viktig
rättssäkerhetsfråga som statsmakterna kontinuerligt måste följa. Vad som
ovan anförts om att förkorta handläggningstiderna bör ges regeringen till
känna.
Polis, åklagare, domstol och kriminalvård bör samverka mer med syftet att
drastiskt korta ned genomströmningstiderna för vissa brott, bland annat enkla
misshandelsfall och tillgreppsbrott. För att främja samarbetet mellan olika
delar av rättsväsendet kan en åtgärd vara att genomföra gemensamma
kompetenshöjande satsningar. Sådana utbildnings- och
vidareutbildningstillfällen är utomordentligt viktiga för att påverka
prioriteringarna och öka medvetenheten och kunskapen. Möjligheterna till
ökad samverkan mellan de olika verksamheterna inom rättsväsendet borde
prövas i högre utsträckning. En sådan samverkan vore eftersträvansvärd t ex
inom administration, lokalutnyttjande m.m. Vad som ovan sagts om vidgad
samverkan mellan rättsväsendets aktörer bör ges regeringen till känna.
Det krävs ett brett samarbete mellan myndigheterna inom rättsväsendet
och för detta krävs ett väl fungerande tekniskt stöd. Tiden bör vara så kort
som möjligt mellan brott och straff och korta handläggningstider hos
domstolar och andra myndigheter är ett måste.
17 Effektiv miljöbrottsbekämpning
De flesta miljöbrott som begås idag begås inte därför att man vill skada
miljön, utan för att man därigenom kan minska sina kostnader. Brotten
föregås därför ofta av kalkyler där kostnaderna för eventuellt straff vägs
mot vinsten av att bryta mot reglerna. Det är därför mycket viktigt att de
straffrättsliga sanktionerna fungerar och att det ska vara kännbart att
överträda reglerna. Samhällets budskap måste otvetydigt vara att brott
mot miljöreglerna aldrig ska löna sig.
Straffvärdet om ett brott enligt 29 kap miljöbalken skett med uppsåt eller
av oaktsamhet skiljer sig på ett anmärkningsvärt sätt från annan generell
straffrättslig lagstiftning. Där anses nämligen straffvärdet högre om brottet
skett uppsåtligt än om det skett oaktsamt. Så är emellertid inte fallet med
miljöbalken. Centerpartiet kan inte se någon anledning till varför
miljöbalkens regler ska avvika i detta avseende och förordar därför att en
översyn av detta görs.
Ett hinder för en effektiv miljöbrottsbekämpning är rekvisitet "ringa brott"
i 29 kap 11 §. Begreppet är inte definierat och orsakar en onödig osäkerhet
vid bedömningen av vad som är straffbart, vilket ofta resulterar i att åtal
läggs
ned. Reglerna i 20 kap rättegångsbalken vad avser åtalsunderlåtelse torde vara
tillräckliga. Därför bör rekvisitet avlägsnas ur balken.
Miljösanktionsavgifterna ligger på alltför låga nivåer, vilket bidrar till att
företag kallt räknar med att bryta mot reglerna och betala avgifterna om de
blir upptäckta. Denna ordning är inte tillständig. Antingen får man höja den
högsta miljösanktionsavgiften eller överväga om det överhuvudtaget är
nödvändigt med ett takbelopp. Centerpartiet förordar den förstnämnda
lösningen. Centerpartiet har redan tidigare framfört ovanstående krav,
gällande effektiv miljöbrottsbekämpning, i riksdagen men något beslut är
ännu inte fattat.
18 Ökad internationalisering
Samhället blir alltmer komplext och sammansatt. Behoven av
specialisering och kompetenshöjning gör sig allt starkare gällande inom
olika samhällssektorer. Den ökade internationaliseringen sätter tydliga
avtryck även på rättsväsendets vidkommande. Ett öppet och gränslöst
Europa innebär att även kriminaliteten rör sig alltmer över gränserna. Den
svenska rättsbildningen och rättstillämpningen har också successivt
anpassat sig efter EU-rätten, i och med att Sverige sedan några år är
bundet av Europarådets konvention om de mänskliga fri- och
rättigheterna och till följd av medlemskapet i Europeiska unionen.
EU-medlemskapet har även resulterat i ett ökat samarbete mellan
rättsväsendena i olika länder på olika områden. Den s k tredje pelaren i EU,
samarbetet i inrikesrättsliga frågor, är under utveckling och Sverige har tagit
en ledande roll för att lyfta upp brottsförebyggande arbete som ett viktigt
samarbetsområde på den europeiska agendan.
Alla dessa utvecklingstendenser har inneburit att stora delar av
rättsväsendet på senare år genomgått kraftiga omorganisationer och
strukturförändringar för att moderniseras och anpassas till att klara av den nya
tidens förutsättningar, behov och krav. Omorganisationerna har i flera fall
skett parallellt med kraftiga besparingar, vilket tagit tid och kraft i anspråk.
Handeln med människor har vuxit explosionsartat de senaste åren och allt
fler kvinnor och barn säljs till prostitution och sexhandel. Sverige skall i
alla
internationella sammanhang verka för att stoppa handeln med kvinnor och
barn, stödja offren och införa hårdare sanktioner mot dem som handlar med
kvinnor och barn.