Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade resurser till rättsväsendet.
Motiv för mitt förslag
Rättsväsendets mål är att tillförsäkra den enskilde rättssäkerhet och rätts-
trygghet. Rättssäkerheten kräver likformighet och förutsägbarhet i
rättskipning och myndighetsutövning. Den enskilde måste kunna lita på
lagstiftningen och på myndigheterna. Med rättstrygghet avses människors
skydd i förhållande till andra för liv, hälsa, integritet och egendom. Den
uppnås främst genom en effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande
verksamhet och genom att respekten för lag och rätt upprätthålls.
Målsättningen med brottsbekämpningen måste vara att öka de enskilda
människornas rättstrygghet, att bryta den negativa brottsutvecklingen och att
förbättra uppklarningsprocenten.
I ett rättssamhälle måste den enskilde medborgaren kunna känna trygghet i
sitt eget hem och på gator och torg. Intrång och övergrepp från såväl enskilda
som det allmänna måste förhindras och beivras.
De kraftiga nedskärningar inom polisområdet som skett har medfört
negativa effekter för polisverksamheten och därmed också för rättstryggheten.
Rättsväsendet har under årtionden varit utsatt för stora besparingar från
statsmakternas sida. Under åren 1991-994 blev det en förändring. Nya
tjänster inrättades, domstolarna fick eget budgetansvar till den del man inte
haft tidigare. Efter 1994 har de höjda anslagen skurits ned år för år, ibland
med höga procenttal. De nya tjänsterna försvann. Polisen och domstolarna
drabbades extra hårt.
1998 krävde staten genom Domstolsverket ytterligare besparingar på cirka
tio procent inom domstolsväsendet på tre års tid. Detta står i direkt strid med
rättsväsendets mål.
Dagligen kan vi läsa i tidningarna, höra i radio och se i TV hur otillräckligt
vårt rättsväsende är. Antalet poliser i tjänst har nu decimerats i en omfattning
som innebär att lag och ordning inte kan upprätthållas på ett tillfredsställande
sätt. Affärsidkare och medborgare säger på fullt allvar att det är meningslöst
att ringa polisen eller att anmäla brott som begås.
Stölder, rån och misshandel är numera vanligt och sker ofta helt öppet.
Förövarna vet att polisens resurser är otillräckliga. Stöldligor härjar, kvinnor
påcyklas medvetet och "någon" tar hand om väskan. I Norrbotten har det
senaste året brotten anmälda och oanmälda ökat i en omfattning som inte är
försvarbar om rättstryggheten skall upprätthållas.
Polismyndigheterna i Norrbotten har fått vidkännas kraftiga nedskärningar
av personalresurserna under hela 90-talet. Det finns kommuner där antalet
poliser har minskats med 50 procent.
I våra kommuner känner människor sig i dag otrygga, och osäkerheten
breder ut sig om vi verkligen kan lita på rättsstaten. Poliser finns inte
tillgängliga när de behövs, bl.a. beroende på de långa avstånden.
Organisationen blir oklar då den ständigt måste omgrupperas beroende på
dels de ekonomiska kraven som ställs på myndigheten att hålla budgeten, dels
på sjukfrånvaro där inga ersättare finns.
Förutom att det operativa arbetet blir lidande blir också utredningsarbetet
av mindre omfattning. Bland de erfarna polismännen finns en hög
utredningskompetens som inom en snar framtid behöver ersättas då de närmar
sig pensionsåldern.
Enligt vår grundlag är en av statens viktigaste uppgifter att värna
medborgarnas rättstrygghet. Riksdag och regering måste ta sitt ansvar för att
lag och ordning skall kunna upprätthållas. Vidare måste poliserna få ökade
befogenheter.