Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en
haverikommission bör inrättas med syfte att undersöka myndigheters
agerande i samband med att barn eller kvinnor omkommer till följd av
brott.
Hur skall samhällets skydd för kvinnor och
barn kunna förbättras?
När flygplan eller fartyg havererar tillsätts en haverikommission bland
annat för att utreda vad som hänt och därutav dra eventuella lärdomar, för
att sådana händelser skall kunna undvikas i framtiden. Ett liknande
förfarande bör inrättas när barn och kvinnor utsatts för våld med dödlig
utgång.
Samhället har till uppgift att skydda utsatta människor. Varje mord på
utsatta kvinnor och barn är ett misslyckande i denna strävan. Regeringen har i
regleringsbrev ålagt olika myndigheter att samverka sinsemellan. Någon
tillsyn av hur denna samverkan fungerar i realiteten finns dock inte. Vid
våldsbrott mot kvinnor och barn är det mycket vanligt att olika myndigheter
har varit inkopplade innan brottsoffret bragts om livet. Till exempel har ofta
sociala myndigheter, sjukvården, polismyndigheter och
kriminalvårdsmyndigheter för att nämna några varit inblandade. Det är
angeläget att ta reda på hur inblandade myndigheter handlagt ett ärende som
slutat så tragiskt.
Vi använder oss fortlöpande av termen haverikommission i brist på
adekvat och existerande benämning för den funktion som motionärerna
önskar se. Denna haverikommission skall arbeta parallellt med
polisutredningen. Haverikommissionen skall utreda huruvida myndigheter
varit inblandade i förloppet. Har så varit fallet skall haverikommissionen
finna ut om myndigheternas arbete och samarbete varit tillfyllest eller om de
kunnat agera på annat sätt. I de fall haverikommissionen finner brister eller
rena felaktigheter i verksamheten är detta en väsentlig erfarenhet som kan
förbättra myndigheternas stödjande arbete. I haverikommissionens arbete
skall också ligga att informera om de erfarenheter som dragits. Detta kan göra
att man kan undvika framtida mord.
Huvudsyftet med en haverikommission för barn och kvinnor som mördats
är att förbättra, utveckla och stimulera samarbetet mellan myndigheter.
Haverikommissionen bör vara professionellt sammansatt med en mångfald
experter, till exempel specialister på socialt arbete, polisiärt arbete,
rättsmedicin och nödvändiga områden inom barnsjukvård. Denna expertgrupp
kan också vara en resurs vid komplicerade dödsfall runt om i landet. Ett
exempel på hur en haverikommission i den form som motioneras om kan vara
till hjälp är vid de tillfällen då barn omkommer. Det är få rättsmedicinare som
frekvent obducerar barn och därför saknar de flesta ingående kunskap på detta
område. De kan då få hjälp av denna grupp i sitt svåra arbete att fastställa
dödsorsaken.
Därtill finns utländska erfarenheter på detta område som kan tjäna som en
förebild för den av oss föreslagna haverikommissionen.