1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en lagstiftad rättighet att förbjuda den åtalade mannen tillträde
till hemmet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbildning om sexualiserat våld för polisens,
domstolsväsendets, sjukvårdens och de sociala myndigheternas anställda.
Den utsatta kvinnan
Våldet mot kvinnor och flickor är bland de allvarligaste brotten. Våld som
inskränker på kvinnans frihet måste bekämpas mer effektivt. Den
kvinnosyn som kommer till uttryck i våldet mot kvinnor låter sig inte
förenas med samhällets jämställdhetsmål. I ett jämställt samhälle har
kvinnor och män samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom
väsentliga områden i livet. I ett jämställt samhälle utsätts inte kvinnor för
tvång, utnyttjande, våld och sexuella övergrepp. I ett jämställt samhälle
finns inga förövare, som måste uttrycka makt med våld och förtrycka
offer. Fördomar som direkt eller indirekt ger uttryck för uppfattningar om
mäns makt över kvinnor måste bekämpas med kraft, eftersom de utgör
själva grunden för uppkomsten av såväl våld som sexuella brott.
Sverige är ett jämställt samhälle. I teorin har män och kvinnor lika
rättigheter, i teorin är äktenskap lyckliga. I praktiken åtalades 20 104 män
1998 för att ha misshandlat en kvinna. I flera av fallen skedde misshandeln
inom ett förhållande. Till dessa siffror bör man lägga till alla som blir
misshandlade, men som inte vågar anmäla det. Mycket av våldet mot kvinnor
syns alltså inte. Dessa kvinnor lever i ständig rädsla. Hemmet, som borde
erbjuda trygghet för en människa, har för dem blivit en skräckens boning.
Ofta har dessa kvinnor ingen att tala med, ingen som kan lyssna när de
berättar om hur det känns. Ingen som kan stötta dem i deras dagliga liv, ingen
som kan stötta och hjälpa att anmäla mannen som slår dem.
Våld mot kvinnor sker inte företrädesvis på allmän plats eller av en för
dem okänd person. Kvinnor blir oftast misshandlade av en bekant inomhus.
Sextio procent av alla kvinnomord i Sverige utförs av någon kvinnan har en
relation till.
Rätt till hemmet
Den kränkande situation en misshandlad kvinna tvingas leva i förstärks i
viss mån av samhället. Det är kvinnans rätt som blir inskränkt och inte
mannens. Det är viktigt att det svenska samhället kan ge en misshandlad
kvinna det stöd denna så väl behöver. Att bryta sig ur ett våldsamt
förhållande är en långsam och svår process. För att på alla vis underlätta
denna tid för kvinnan är det viktigt att praktiska ting inte ligger som
hinder.
1999 var det 1 285 kvinnor och 952 barn som tvingades fly från en
närstående man. Av dessa var det 64 kvinnor och 32 barn från Örebro län.
Kvinnomisshandel har blivit en av Sveriges största samhällssjukdomar. Det är
hög tid att regeringen tar sitt ansvar och ger dessa kvinnor förutsättningen
till
att ta sig ur sin situation.
När dessa kvinnor väl tar steget ifrån mannen är de oftast tvingade att
lämna hem och ägodelar. Lagen inskränker idag kvinnans rättigheter och ökar
mannens makt över kvinnan. Tiden mellan uppbrott och skilsmässa samt
rättsprocessen däremellan är ofta lång. Under denna tid är det med dagens
lagstiftning i stort sett omöjligt för kvinnan att återvända till hemmet. Även
om hemmet står skrivet på kvinnan ger lagen idag inget utrymme för kvinnan
att kräva att den åtalade mannen lämnar hemmet. Detta medför ofta att den
utsatta kvinnan står utan hem och ägodelar. I många av våra större städer
råder idag bostadsbrist vilket skapar stora komplikationer för de misshandlade
kvinnor som vill lämna sina män. Detta innebär i praktiken att kvinnors frihet
inskränks.
Lagen bör vara så utformad att den ökar den personliga friheten för den
utsatte och minskar den för den åtalade. Detta görs bland annat genom en
lagstadgad rättighet att förbjuda den åtalade mannen tillträde till hemmet.
Kunskap och insikt
Kunskap skapar insikt och insikt skapar förändring. Förståelsen för
kvinnomisshandel är bristande i samhället. Problematiken med att brott
inte anmäls, bl.a. för att den misshandlade kvinnan skuldbeläggs och
skuldbelägger sig själv, måste åtgärdas genom insatser för att öka
kunskapen om sexualiserat våld inom förhållanden. 1995 framgick i SOU
1995:60 att kunskapen om mäns våld mot kvinnor saknades inom
rättsväsendet, sjukvården och de sociala myndigheterna. Samma
myndigheter har i dag, trots detta, fått huvuduppdraget att utreda sin egen
verksamhet och utbilda sig själva. En professionalisering håller på att
utvecklas, där myndigheterna använder sig av egna s k experter.
Kvinnojourernas kunskap faller ofta i glömska när det gäller denna
sortens utbildningar. I USA och Storbritannien är det kvinnojourernas
kunskap som är det centrala. I Sverige är det myndigheternas. Regeringen
bör se över utbildning kring detta för såväl polisens, domstolsväsendets,
sjukvårdens som de sociala myndigheternas anställda. Samhället måste
kunna reagera snabbt och konsekvent mot sexualiserat våld.