Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en stärkt ställning för brottsoffer.
Motiv för mitt förslag
Vissa förbättringar har gjorts under senare år vad gäller stödet till
brottsoffer. Det är ändå ingen tvekan om att de som drabbas av brott
alltför ofta lämnas utan hjälp och stöd. Redan de som drabbas av
lägenhets- eller villainbrott kan fara väldigt illa. De känner sig med all rätt
kränkta och ofta förstörs eller försvinner oersättliga minnessaker. Det är
inte ovanligt att de som drabbats av inbrott ibland inte orkar bo kvar utan
måste flytta. Många bär också med sig minnet av inbrottet hela sitt liv.
Ännu värre är det naturligtvis för dem som drabbas av våld och som utsätts
för hot och förföljelse. Många utsatta kvinnor får leva i stor oro som närmast
kan betecknas som en mardröm. När det gäller stöd till brottsoffer så
innefattar den delen många olika bitar. Det gäller bl a stöd i olika former åt
brottsoffer, skydd för utsatta kvinnor, besöksförbud, samverkan mellan
myndigheter i kampen mot våldsbrott och utbildning för myndighetspersonal
som kommer i kontakt med brottsoffer.
Förenta nationerna har också i en deklaration om brottsoffer fastslagit
grundläggande principer. Dessa avser rätten till ersättning från
gärningsmannen, rätten till ersättning från staten, rätten till erforderlig
materiell, medicinsk, psykologisk och social hjälp samt rätten till den egna
processen. I deklarationen understryks vidare att brottsoffer skall behandlas
med medkänsla och respekt samt skyddas av rättsordningen. Ett brottsoffer
bör snabbt och enkelt kunna få gottgörelse. Brottsoffer skall få information
om sina rättigheter och få det stöd de behöver under rättsprocessen.
Frågan är om vi i Sverige lever upp till denna deklaration från år 1985? Vi
är duktiga här i landet på att utreda olika åtgärder till skydd för brottsoffer
men det dröjer betydligt längre att komma till handling. Många av de förslag
som Brottsofferutredningen har kommit fram till bör givetvis genomföras
omgående. Tyvärr har det visat sig att man vill utreda ytterligare vissa frågor
samtidigt som man hänvisar till att utredningens förslag måste beredas vidare
innan insatser kan göras.
En prioriterad fråga måste vara att förstärka skyddet för utsatta kvinnor.
Det bör snarast genomföras en skärpning av straffet för misshandel och
införande av obligatorisk häktning vid grova brott mot kvinnor. Det är också
av största vikt att hotade kvinnor har tillgång till trygghetspaket och larm.
Detta skall självklart gälla även hotade vittnen som måste ha rätt till sådan
utrustning. Hotade personer skall självklart inte tvingas stå i kö för att få
skyddsutrustning. Även annat skydd såsom hundar och livvakt bör finnas
tillgängligt för den som har behov av det.
Resurserna med stödpersoner för brottsoffer måste utökas. Det bör också
införas strängare kriterier för frigivning av våldsbrottslingar. Detta är bara
några åtgärder som snabbt bör genomföras. Jag är övertygad om att
förståelsen för att brottsoffer far illa och behöver ett utökat stöd och skydd
av
samhället har ett stort stöd hos allmänheten. Frågan återkommer ständigt: Hur
många brottsoffer skall ytterligare fara illa innan de får stöd och en utökad
hjälp av samhället?