1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om allmänhetens tillgång till polis och lokala tingsrätter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att föräldrarnas ansvar för barnen bör understrykas
genom information om föräldrarnas skadeståndsansvar.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag vad gäller rätten att
begära hjälp av polis eller socialtjänst att få hem sina barn, som utan lov
vistas på stan eller i andra olämpliga miljöer nattetid i enlighet med vad
som anförs i motionen.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag vad gäller polisens
rätt att registrera brottsmisstänkta ungdomar under 15 år, i enlighet med
vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag vad gäller
möjligheten att drogtesta också ungdomar under 15 år vid misstanke om
drogpåverkan, i enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ungdomar under 18 år som begått allvarliga brott skall
kunna dömas till ett särskilt frihetsberövande ungdomsstraff på
kriminalvårdshem för unga.
7. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att införa ett villkorat
frihetsberövande straff, i enlighet med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att kunna döma unga
brottslingar till ett s.k. weekendfängelsestraff, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
lagstiftningen som innebär att straffet utmäts på samma sätt för alla
brottslingar över 18 år, i enlighet med vad som i motionen anförs.
10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
lagstiftningen som innebär att straffmyndighetsåldern sänks till 13 år, i
enlighet med vad som i motionen anförs.
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
lagstiftningen som ökar möjligheterna att anhålla ungdomar mellan 15
och 18 år, i enlighet med vad som i motionen anförs.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om skolans arbete mot mobbning.1
13.
1 Yrkande 12 hänvisat till UbU.
Stoppa ungdomsbrottsligheten
Det finns all anledning att ta problemen med ungdomsbrottsligheten på
allvar. De flesta unga begår naturligtvis inte brott. Däremot är unga
människor överrepresenterade både som offer och förövare vad gäller
våld. Oron för våld är stor bland många unga människor och bland
föräldrar som är bekymrade för att deras barn skall råka illa ut. Det är en
fråga som berör de flesta.
Huvuddelen av alla brott begås av unga människor, drogmissbrukare och
återfallsbrottslingar. Enligt BRÅ finns en mindre grupp unga killar som man
redan tidigt kan förutse kommer att utgöra nästa generations grova
vanebrottslingar. Det ligger i både deras och samhällets intresse att den
brottsliga karriären avbryts så tidigt som möjligt.
En del poliser varnar för att om alkohol och droger skulle nå in i
ungdomsgrupper som i dag inte missbrukar, men ändå är starkt
överrepresenterade i våld och annan brottslighet, så skulle följderna bli
explosiva.
Tidiga reaktioner
I dag saknas tillräckliga stöd- och sanktionsmöjligheter för att möta unga
brottslingar. Socialtjänsten räcker inte till för att möta unga som utvecklat
allvarliga kriminella beteenden. När unga människor upplever att
ingenting händer när de begår sina första brott tolkas detta som att den
som tiger samtycker. Ett slags tyst acceptans för brott. Om den första
reaktionen uteblir riskerar brottsliga beteenden att sätta sig och brotten
fortgå. Det är särskilt viktigt att unga brottslingar möts av tidiga och
tydliga reaktioner.
I dag fungerar det inte så, snarare tvärtom. En ung människa kan samla på
sig ett mycket stort brottsregister innan samhällets reaktion kommer. Då är
det ofta för sent. Detta är också nonchalant mot brottsoffren som lider en gång
till när den som betett sig illa mot dem slipper undan. Dagens eftergivenhet är
en signal till människor som råkat ut för brott, eller fruktar att de skall göra
det, att rättssäkerheten inte tas på allvar av landets politiker.
Var femte 14-åring i Örebro begick enligt tidningsuppgifter brott under
1998. Örebropolisens åtta ungdomsutredare redovisade 1474 brott till
åklagare under året.
Normlöshet och avsaknad av moral, tillsammans med behov av spänning
och snabb behovstillfredsställelse ligger bakom brottsligheten. Många av
ungdomarna saknar kontakt med vuxna de känner respekt för. Enligt
uppgifter i Expressen har 75 procent av de ungdomar polisen kommer i
kontakt med läs- och skrivsvårigheter.
En viktig aspekt på människors trygghet är närheten till polis och det
övriga rättsväsendet. Polisen har de senaste åren utarmats, vilket märkts
tydligt inte minst i glesbygden. Det är inte längre en självklarhet att polisen
kommer snabbt när man ringer för att be dem avstyra begynnande bråk,
stoppa situationer som urartat eller gripa den som gett sig på någon annan.
Skulden för detta ligger inte hos polisen, som saknar både medarbetare i
tillräckligt antal och ekonomiska resurser för verksamheten. Det är ett
politiskt ansvar.
Också åklagarverksamheten har de senaste åren haft problem då
kanslipersonal avvecklats.
Det är angeläget för allmänhetens förtroende för rättsväsendet att också
små orter får ha kvar sina tingsrätter i framtiden. Sammantaget ger
polisbristen och det hot som upplevs mot lokala domstolar en känsla av att
rättsväsendet överger inte minst mindre städer och glesbygd. Det är en
olycklig utveckling. Det måste markeras att tingsrätter på mindre orter behövs
också fortsättningsvis.
Mobbning våldets moder
Våldsbenägenhet märks ofta tidigt i skolan. Det är i skolan som samhället
tidigast kan sätta gränser när någon ger sig på andra. Undfallenhet och
passivitet ger problem både på kort och lång sikt. Samtidigt är det i unga
år som samhället kan hjälpa ungdomar som hamnat på glid rätt igen.
Alltför ofta försöker skolan hantera våld internt, men det sänder fel
signaler. Det får inte finnas skilda rättssystem i samhället. Trots detta
anmäls inte de flesta våldsbrott som begås i skolan av skolan själv. I
stället är det föräldrar och barn som polisanmäler våldet.
Skolans arbete mot våld och mobbning måste intensifieras. Polisen menar
att mobbning är ett första tecken på att en person håller på att komma på glid.
Man bedömer att risken för kriminalitet och drogmissbruk är "betydligt
förhöjd" för de som mobbar andra i skolan.
Ungdomsvåldet hänger samman med mobbning. De som mobbar andra är
överrepresenterade i våld på fritiden.
Polisen berättar om att det ibland förekommer rena torpedverksamheten på
landets skolor. Elever från andra skolor skickas in på en skola för att märka
en elev, eller göra upp räkningen. Såväl elever som lärare kan ha svårt att
freda sig från detta.
Det finns en påfallande kunskapsbrist i skolan om vilka beteenden som är
brottsliga, enligt polisen. Misshandel och olaga hot är just misshandel och
olaga hot också när det äger rum i skolan. Skolan skall kunna stänga av elever
efter skolvåld.
Föräldrarnas ansvar
Ansvaret för barnens fostran och normer ligger på föräldrarna. Att
föräldrar är ansvariga för sina barns agerande markeras också i lagen.
Sedan 1994 kan föräldrar bli skadeståndsskyldiga om de brister i tillsyn
av sina barn och något går snett. Skadeståndsansvaret är dock inte så väl
känt i dag.
Föräldrarnas möjlighet att kontrollera var barnen är och vad de gör bör
stärkas genom en rätt att be polis eller socialtjänst om hjälp att hämta hem
barn från stan, när de vistats där utan föräldrarnas tillåtelse. Polisen har i
dag
rätt att omhänderta minderåriga med stöd av 12 § i polislagen.
Många föräldrar kan ha svårt att rå på en aggressiv tonåring, som är på väg
att hamna snett och som vägrar att följa föräldrarnas regler. Inte minst när det
gäller ungdomar på glid kunde rätten att begära hjälp vara ena sidan av det
mynt där andra sidan är att föräldrars skadeståndsansvar markeras.
Bättre bild av brottsligheten
För att polisen skall kunna forma en bättre bild av ungdomsbrottsligheten
och en gripen persons bakgrund måste även ungdomar under 15 år och
som är skäligen misstänkta för brott, kunna registreras. I dag är många
unga "blanka" i polisens ögon, när någonting allvarligt inträffar. Detta
trots att den unge kan ha en lång rad olagliga gärningar på sitt samvete.
När polisen misstänker att en ung människa knarkat måste man få rätt att ta
blod- och urinprov - också när den misstänkte är under 15 år. Ingen vinner på
att problemen döljs. Tvärtom, ju tidigare drogproblem upptäcks, desto
tidigare kan hjälp ges.
Sänk straffmyndighetsåldern
Dagens straffmyndighetsålder är 15 år. Det innebär att en person som inte
fyllt 15 år, och som begått brott, inte kan dömas till påföljd. Däremot kan
sociala åtgärder vidtagas enligt socialtjänstlagen och lagen med särskilda
bestämmelser om vård av unga.
Allt mer tyder på att denna straffmyndighetsålder är för hög. Inte minst är
det många enskilda polisers bedömning. Ungdomsbrottsligheten - också
mycket allvarlig sådan - har flyttat ner i åldrarna. Det verkar som om allt fler
blir drivna i brott allt tidigare.
Det finns också en risk att gängens 15-åringar skickar fram 13-14-åringar
för att begå brott, i full vetskap om att dessa klarar sig bättre om de åker
fast.
När var femte 14-åring begick brott under 1998 har vi ett allvarligt problem
att lösa.
En straffmyndighetsålder på 13 år vore rimligare, med tanke på hur
ungdomsbrottsligheten har utvecklats.
Kriminalvårdshem för unga under 18 år
Innan ungdomar fyllt 18 år får fängelsestraff bara dömas ut om det finns
synnerliga skäl för detta. Det förekommer endast i sällsynta fall.
Påföljden blir i stället sluten ungdomsvård.
Den restriktiva synen på möjligheten anhållande av ungdomar mellan 15
och 18 år bör ses över. Det är viktigt att den första och omedelbara reaktionen
vid brott är tydlig. För många kan ett anhållande vara avskräckande nog för
att förhindra fortsatt brottslighet.
Det förekommer dock alltför ofta att unga människor begår brott som är så
allvarliga att fängelse inte kan undvikas.
Ungdomar under 18 år som begått allvarliga brott skall kunna dömas till
ett särskilt ungdomsstraff på ett kriminalvårdshem för unga. Därigenom kan
kontakt med äldre, erfarna brottslingar undvikas. Det frihetsberövande straffet
skall vara tidsbestämt av domstol. Vård inom socialtjänsten kan därmed
avskaffas i berörd del. De som är över 18 år är myndiga och bör bedömas på
samma villkor som vuxna.
Slopad straffrabatt för myndiga
Gärningens art och inte gärningsmannens ålder måste vara det som styr
påföljden vid brott. Vid 18 års ålder är man myndig med alla de
rättigheter och skyldigheter detta för med sig. Man kan rösta, är valbar till
riksdagen och kan teoretiskt också arbeta i domstol. Likväl betraktas inte
myndighetsåldern som en avgörande gräns vid straffmätning i dag. Den
som begår brott före 21 års ålder särbehandlas och bedöms inte fullt ut
behöva ta ansvar för de brott man begått. Detta kan endast tolkas som att
myndighetsåldern är för låg eller som att åldersgränserna vid
straffmätning bör förändras.
I dag skall största restriktivitet gälla för dömande till fängelsestraff när den
berörda brottslingen är mellan 18 och 21 år. Fängelse får bara bli påföljden
ifall det med hänsyn till brottets straffvärde eller annars finns "särskilda
skäl".
För brottslingar över 18 men under 21 år skall alltså förövarens ålder
beaktas särskilt när straffet mäts ut. Då kan straffet bli lindrigare än vad
brottet normalt skulle resultera i. Livstids fängelse får inte utdömas för den
som begått brott före 21-årsdagen.
En 18-åring är därmed valbar till riksdagen för att kunna lagstifta om
straffet för mord, men anses inte vuxen nog att få samma straff som en äldre
medbrottsling. Detta är inte rimligt. Det bör vara handlingens art och inte
gärningsmannens ålder som styr straffet vid grova brott. Därmed bör straffet
utmätas på samma sätt för alla brottslingar över 18 år. Ålder bör inte i sig
kunna vara ett skäl för ett mildare straff, för myndiga brottslingar. Riksdagen
bör uppdra åt regeringen att återkomma med förslag till lagändringar som
säkerställer detta.
Alternativa påföljder
En påföljd som kan ha särskild relevans för unga brottslingar är villkorligt
fängelsestraff. Det går till så, att när en ung människa döms till
skyddstillsyn fastställer domstolen samtidigt ett villkorligt
frihetsberövande straff, anpassat efter brottets beskaffenhet.
Straffet följer brottslingen under en bestämd tid, men verkställs inte.
Fängelsetiden kan dock förlängas om ny skyddstillsyn utdöms. Om och när
den villkorligt utdömda fängelsetiden överstiger en viss sammanlagd längd
måste tiden dock avtjänas i sin helhet. Om den unge brottslingen skärper sig i
tid slipper han fängelse - om han fortsätter begå brott måste han avtjäna hela
det sammanlagda straffet.
I USA har man använt en metod kallad "Scared straight", grovt översatt:
skrämd på rätt väg. Unga människor har fått tillbringa någon dag i fängelse,
där internerna visar dem hur svårt det är att sitta inne och pekat ut den väg
som väntar ungdomarna om de inte lägger om kursen.
En variant av det villkorade fängelsestraffet kan därför vara att
skyddstillsynen föregås av ett kortare frihetsberövande straff, som en föraning
om vad som kan komma. Genom ett förbättrat beteende kan fängelse
undvikas och det frihetsberövande straffet förblir villkorat.
Det bör vara möjligt att döma ungdomar till s.k. weekendfängelser, dvs.
korta frihetsberövande straff som skall stämma till eftertanke.
Den som hamnar på glid måste möta tidiga och tydliga reaktioner och en
konsekvent attityd från skola, socialtjänst, polis och andra berörda
myndigheter.