Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om advokatverksamhet
Motivering
Enligt 8 kap. 4 § rättegångsbalken skall en advokat i sin verksamhet
redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom och iaktta
god advokatsed. En advokat är skyldig att förtiga vad han får kännedom
om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta.
Enligt 8 kap. 6 § rättegångsbalken utövar Advokatsamfundets styrelse och
disciplinnämnd tillsyn över advokatväsendet. Styrelsen och disciplinnämnden
skall se till att en advokat vid utförande av talan inför domstol och i sin
övriga
verksamhet fyller de plikter som åvilar honom. En advokat är skyldig att
lämna samfundet de uppgifter som behövs för tillsynen. Justitiekanslern får
begära åtgärd hos disciplinnämnden mot en advokat som åsidosätter sin plikt
och hos styrelsen mot den som inte längre är behörig att vara advokat.
Enligt 8 kap 7 § rättegångsbalken skall en advokat som i sin verksamhet
uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt uteslutas ur
Advokatsamfundet. Är omständigheterna mildrande får i stället varning
tilldelas honom. Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat får
varning eller erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen
försvårande får han uteslutas ur samfundet.
Advokatsamfundet kan sägas ha en dubbel funktion. Dels utövar
samfundet verksamhet av offentligrättslig karaktär, dels har man att ta till
vara advokaternas allmänna yrkesintressen. I detta hänseende fungerar
samfundet som ett serviceorgan för ledamöterna i exempelvis frågor om
fortbildning och information. Stadgarna för advokatsamfundet skall fastställas
av regeringen. De reglerar Advokatsamfundets verksamhet och anknyter på
olika sätt till bestämmelserna i 8 kap. rättegångsbalken.
Vad som ligger i begreppet god advokatsed har inte närmare preciserats
vare sig i rättegångsbalken eller i samfundets stadgar. Inom advokatkåren har
det emellertid genom årens lopp utbildats vissa yrkesetiska principer.
En offentlig utredning som antog namnet Advokatkommittén lämnade i
mars 1999 sitt betänkande SOU 1999:31 Tillsyn över advokater m.m. och
föreslog då bland annat att JK:s tillsynsfunktion skulle upphöra och att det
allmännas inflytande över tillsynen i stället skulle förstärkas genom att
ordföranden i disciplinnämnden skulle vara eller ha varit ordinarie domare.
För den allmänna tilltron till rättsväsendet finns det anledning att hålla ett
särskilt vaksamt öga på advokaten som fri företagare i den offentliga rättens
tjänst. De kortfattade bestämmelserna i 8 kap. rättegångsbalken, jämte
Advokatsamfundets regler om "god advokatsed" saknar preciserade
rekommendationer för uppdragets genomförande och ger inga bindande
anvisningar om ansvarspåföljder. Rubriker i pressen som "Ledande
affärsadvokat häktad för skattebrott", "Advokat inblandad i
skalbolagsaffärer", "Advokat medverkade i penningtvätt" och "Advokaten
skrev själv testamentet" har blivit allt vanligare och ett stort antal juridiskt
sakkunniga personer har också konstaterat det allvarliga i denna utveckling,
vilken tyvärr inte avspeglat sig i antalet av Advokatsamfundet fällda
advokater. Det är i dag i juridiska kretsar sålunda ett välkänt faktum att flera
advokater som medverkat i oetiska förfaranden inte uteslutits utan på sin höjd
fått en varning eller erinran. Risken för att rättssystemets aktörer skyddar
varandra när felaktigheter upptäcks är påtaglig.
Över 600 personer framför årligen formella klagomål till
disciplinnämnden, där advokaterna i klar majoritet granskar sig själva. En
enig prövningsavdelning (två advokater och en samhällsrepresentant, som
inte nödvändigtvis måste delta) kan avfärda kritiken utan disciplinnämndens
granskning. Detta sker i ungefär tre av fyra anmälningar. Endast nio procent
av anmälningarna resulterar i disciplinär påföljd, medan Allmänna
Reklamationsnämnden (ARN) ger kunden rätt i ungefär hälften av fallen.
I våra nordiska grannländer Norge och Danmark är ansvarsmedvetandet
gentemot advokatkunden betydligt större än i Sverige. En missnöjd klient kan
i Norge vända sig till ett av sju regionala disciplinråd och därefter till en
centralt offentligt tillsatt nämnd med två kundrepresentanter och två
advokater under ledning av en neutral domare. I Norge beaktas klagomålen i
över 30 procent av fallen, vilket innebär att detta sker mer än tre gånger
oftare
än i Sverige.
I Danmark består tillsynsnämnden av ett ordföranderåd med tre domare
samt sex kundrepresentanter och nio advokater. Denna balans har
uppenbarligen reducerat problemet med den inte helt ovanliga
vänskapskorruptionen. Hela 38 procent av anmälningarna till den danska
tillsynsnämnden (ett genomsnitt för de senaste fem åren) har lett till påföljd.
Det är med andra ord mer än fyra gånger vanligare att advokater prickas i
Danmark än i Sverige.
I Sverige friar vidare domstolarna regelmässigt försumliga advokater från
ansvar. Endast i två fall på över sextio år har Högsta domstolen och
hovrätterna gett någon ledamot av Sveriges Advokatsamfund bakläxa på talan
från missnöjd klient. I motsvarande domstolar i Danmark har ungefär sjuttio
advokater dömts skadeståndsskyldiga bara under de senaste fem åren.
Så suveräna är advokaterna i Sverige att en åklagare inte får åtala en
advokat utan att först fråga Advokatsamfundet vid misstanke om att någon
överträtt förbudet mot rådgivning som kan främja straffbelagda gärningar (lag
1985:345 2).
Advokatkommitténs betänkande innehåller många viktiga förslag som är
ägnade att stärka klienternas ställning i förhållande till de idag alltför
suveräna advokaterna. Förslagen kommer, om de genomförs, sannolikt också
att i väsentliga avseenden stärka det allmänna rättsmedvetandet. Kommitténs
förslag att disciplinnämndens ordförande skall vara eller ha varit domare
föreslår vi förstärks genom ett utökat antal samhälls/kundföreträdare enligt
dansk modell. I sammanhanget kan lämpligen erinras om att läkarna saknar
representation i den Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd som har att pröva
frågor om disciplinansvar för bland andra läkare. En liknande nämnd som
utövar tillsyn över revisorer har också en majoritet av samhällsrepresentanter.
Lika viktigt är att offentlighetsprincipen tillämpas på den disciplinära
verksamheten och att anmälaren får samma rätt att överklaga
disciplinnämndens beslut som i dag tillkommer JK respektive den berörde
advokaten. Vi föreslår att kommitténs förslag om god advokatsed
kompletteras med en regel med en skyldighet att lämna upplysning om
gällande lagstiftning, att avråda klienten från att begå handlingar som strider
mot lagens anda.
En stor del av advokatverksamheten finansieras med skattemedel genom
den rättshjälp som förekommer. Statens kostnader för rättshjälp i olika former
kan beräknas uppgå till cirka 700 miljoner kronor. Dessa kostnader avser
framför allt ersättning till advokater. I detta sammanhang vill vi påpeka att
också advokatarvodena varit föremål för stor uppmärksamhet under senare år.
I Sverige behandlas klagomål på advokaters arvoden genom särskilt
skiljeförfarande. I 40 procent av dessa fall sänktes arvodet det senaste året.
Det måste då också understrykas att skiljenämnden består av advokater, d.v.s.
kollegor till den advokat, vars arvode prövas. Det förekommer till och med att
s.k. stjärnadvokater presenterar sina skyhöga arvoden på handskrivna lappar
utan närmare specifikation. Uppenbarligen föreligger här missförhållanden,
som vi föreslår blir föremål för särskild uppmärksamhet i den proposition om
nya och hårdare regler för utövandet av advokatyrket som regeringen nu utan
ytterligare dröjsmål måste lägga fram.
Mot bakgrund av de uppenbara brister som föreligger i det regelverk som
idag omfattar advokatverksamhet föreslår vi sammanfattningsvis att
Advokatkommitténs förslag snarast möjligt omsätts i en proposition till
riksdagen. Vi föreslår därutöver att de förslag vi framlägger enligt ovan
beaktas i sammanhanget.