Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om höjning av vitesbeloppet när vittnen uteblir från
domstolsförhandling.
Motivering
Enligt uppgifter från domstolarna är det idag vanligt att både vittnen och
tilltalade uteblir när man blivit kallade till förhandlingar i t.ex. tingsrätt.
Detta är naturligtvis helt oacceptabelt och innebär dessutom att de
nämndemän som kallats till målet har åkt till sitt uppdrag i onödan.
Konsekvensen av att ta tjänstledigt från sin anställning för att utföra sitt
uppdrag som nämndeman för att bara konstatera att förhandlingen blir
uppskjuten kan bli dels att nämndemannen själv ser negativt på
uppdraget, dels att acceptansen för tjänstledigheten blir mindre hos både
arbetsgivare och arbetskamrater.
Om det är den tilltalade som uteblir från förhandlingen genomför man
förhandlingen ändå om det är möjligt. Det är det ibland men inte alltid. Är det
ett vittne som uteblir utdöms ett vite utifrån principen "att det skall kosta
att
utebli". I normalfallet kallas det därefter till förnyad förhandling med en
höjning av vitet om vittnet återigen uteblir. I speciella fall beslutar man om
hämtning av vittnet.
Det är inte alltid helt enkelt att finna människor som är beredda att åta sig
ett uppdrag som nämndeman. Framförallt unga människor är svåra att
engagera trots att det vore högst önskvärt att fler unga utsågs till nämndemän.
Jag tror det är förödande både ur rättslig synvinkel men också ur
rekryteringssynpunkt att missförhållandet växer med att vittnen och tilltalade
uteblir. Tidigare har det gjorts bedömningar att ett ökat vitesbelopp inte
skulle
betyda att färre personer uteblir när de blivit kallade till förhandlingar. Jag
tror inte att denna bedömning längre är giltig. Om problemet är växande
måste samhället reagera och i detta fall ser jag endast lösningen i ett högre
vitesbelopp.