Motion till riksdagen
2000/01:Ju807
av Persson, Siw (fp)

Regler för domarjäv


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av rättegångsbalkens regler om domarjäv.
Motivering
Reglerna om domarjäv återfinns i 4 kap. 13-15 §§ rättegångsbalken.
Förutom självklara jävsbestämmelser - t.ex. när domaren själv är part i
målet, närstående med någon part, tidigare har tagit befattning med målet
- återfinns i 13 § första stycket 10 en bestämmelse om s.k. delikatessjäv.
Stadgandet lyder "Domare är jävig att handlägga mål om eljest särskild
omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans
opartiskhet i målet."
I prövning av jävsfråga får inte domaren delta med mindre rätten inte är
domför utan honom och annan domare inte utan tidsutdräkt kan ersätta
honom. Vid anmälan om jäv mot en domare bedöms och avgörs den alltså i
första instans i praktiken genom prövning och beslut av en annan domare -
rådman eller lagman - i domarens egen domstol eller från en närliggande
domsaga som har utsetts till uppgiften av hovrätten.
Allt oftare uppfattar anmälaren och allmänheten detta förfarande som en
inbyggd risk för kollegial lojalitetssituation, dvs. en form av ny
"jävssituation" med brist på, eller helt avsaknad av, förtroende för den
jävsprövandes objektivitet.
Rättens beslut över jävsfrågan är oftast inte motiverat. Enligt min mening
är det olyckligt. Förtroendet för domstolen måste vara orubbligt och det
särskilt när frågan om delikatessjäv uppkommit. Tyvärr är det så att inte
heller hovrätten motiverar sina avslag på överklaganden av beslut där
underrätten prövat jävsfrågan.
Enligt lagen ska jävsanmälan behandlas skyndsamt. Trots detta händer det
att slutligt avgörande av anmälan kan dröja långt mer än ett år. Detta är
orimligt eftersom sakfrågan i målet vilar i avvaktan på att jävsfrågan avgjorts.
Det måste naturligtvis vara så att det i sådana fall ska kunna gå att utse en
annan handläggare av sakfrågan i det aktuella fallet.
Något som inte uppmärksammats tillräckligt, men som generellt tillämpas,
är att, utöver vad som sägs i punkt 3, den anmälda men från anmälningarna
"frikända" domaren upptar eller återupptar handläggningen eller deltagandet i
handläggningen av målet med den aktuella sakfrågan.
Detta blir för bägge parter ett både stötande och belastande förfarande.
Förtroendet mellan parterna är ju rimligen helt borta efter vad som inträffat.
Därför anser jag att det ur rättssäkerhetssynpunkt är bäst att en annan domare
utses.
Ett särskilt problem vad avser domarjäv är i de fall samtliga domare vid en
tingsrätt anmäls för jäv.
Jävssituationen i våra domstolar och konsekvenserna av detta har
diskuterats alldeles för lite. Enligt min mening bör en översyn komma till
stånd av reglerna om jäv. En sådan översyn bör ha som mål att skapa ett
regelsystem som både tillvaratar parternas berättigade intresse av att målen
avgörs med koncentration på själva huvudsaken och utan onödig tidsutdräkt,
men också möjliggör högsta möjliga tillit och tilltro till domstolarnas
ojävighet.

Stockholm den 27 september 2000
Siw Persson (fp)