Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändringar i lagstiftningen för skydd av utsatta kvinnor.
Motivet för vårt förslag
Med all rätt har stor uppmärksamhet på senare tid riktats mot fall av
misshandel mot kvinnor i allmänhet och småbarnsmammor i synnerhet. I
vissa fall har kvinnor till och med misshandlats till döds av sina före detta
män. Händelserna har som sagt väckt berättigad uppmärksamhet i
massmedia och illustrerar en tyvärr alltför vanlig företeelse; män som
förnedrar, hotar, misshandlar och, i förekommande fall, dödar närstående
kvinnor.
Bakom rubrikerna om hot och misshandel döljer sig djupa mänskliga
tragedier där många inblandade farit väldigt illa, många gånger under lång tid.
Inte sällan är barn inblandade i traumatiska händelser där kvinnan
misshandlas framför ögonen på dem. Upprinnelsen till misshandel och hot om
misshandel varierar, men det avgörande måste vara hur samhället reagerar
och tar ställning i frågan om skyddet av den utsatta kvinnan. Dagens situation
där brottsoffret har en oacceptabel rättsställning måste förändras. Det kan inte
vara rimligt att det blir den utsatta kvinnan som ständigt måste anpassa sig,
flytta, byta identitet och så vidare, medan gärningsmannen åtnjuter ett
starkare rättsskydd.
Misshandel i hemmet utan vittnen innebär inte bara en svår kränkning,
utan även svårigheter i bevisföringen. När den utsatta kvinnan slutligen tar
mod till sig och utsätter sig för ännu större fara genom att göra en
polisanmälan, startar den verkliga prövotiden. Blir kvinnan tagen på allvar?
Sätter polisväsendet in tillräckliga resurser för att snabbt komma till
undsättning och fortsättningsvis hindra ny misshandel? Svaret är tyvärr ofta
nej. Inte sällan tillåts mannen bo kvar i bostaden och kvinnan tvingas söka sig
till en skyddad miljö i annan stad. Förövaren får förtur före brottsoffret. Vid
polisanmälan bör regeln vara att mannen åläggs ett obligatoriskt besöksförbud
som medför omedelbar häktning och påföljd om det inte efterlevs. Ett första
missbruk av besöksförbud bör således leda till fängelse med en maximal
påföljd som är väsentligt högre än dagens ett år.
Vidare bör efterlevnaden av ett besöksförbud kunna kontrolleras med
teknisk apparatur, fotboja eller annan modern elektronik. Tekniken skall vara
så utformad att överträdelse omedelbart registreras och möjliggör polisåtgärd.
En konstaterad misshandel som lett till påföljd måste följas upp med ett
långvarigt besöksförbud, där brott mot besöksförbudet åtföljs av en stigande
straffskala där påföljden alltid är frihetsberövande. Våldsbrott mot närstående
kvinnor är ett stort problem med stora dystra mörkertal. Här behövs en
förändrad syn hos hela det stödjande rättssamhället som måste ta utsatta
kvinnors problem på allvar och reagera med effektiva förändringar i
lagstiftningen. Alltmedan en segdragen översyn av
besöksförbudslagstiftningen pågår i Justitiedepartementet misshandlas och
hotas kvinnor dagligen. Rättsskyddet för kvinnor måste stärkas nu.