Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om så kallad straffrabatt.
Motiv för vårt förslag
Vid besök på olika närpolisområden har problemet med s.k. straffrabatt
framförts. Det gäller när en person grips, misstänkt t.ex. för ett antal
inbrott och stölder. Vid förhör ges vissa erkännanden och utredning
påbörjas. Denna utredning följs av åtal och rättegång. Det har nu gått en
längre tid mellan gripandet och rättegången. Rättegången ger som resultat
att personen döms till ett fängelsestraff.
Det kan nu dröja innan personen får avtjäna sitt straff. Under denna period,
från att personen greps tills fängelsestraffet påbörjas, har ofta en lång tid
gått,
ibland sex månader, ibland längre. Den dömde har under hela denna period
under frihet begått nya brott. Alla dessa brott kommer, vilket den dömde vet,
inte att tillföras det straff han ska avtjäna. Brotten under denna period blir
ofta
avskrivna. I och med att detta är känt bland kriminella så ökar t.o.m. ibland
brottsaktiviteten under väntan på avtjänande av straff.
Detta kan inte accepteras. Alla brott oavsett när de begås måste bedömas
efter samma straffskala. Visserligen kan man diskutera om det är rimligt att
addera många brott av ringare grad så att de tillsammans kanske ger en
påföljd som är hårdare än en grov kriminell handling. Samtidigt är ett brotts
påföljd inte bara ett straff för en handling, det visar även att allmänheten och
samhället inte tolererar den brottsliga verksamheten, oavsett när det sker eller
vem som utför brottet.
Detta problem påverkar och belastar polisväsendets arbete. Polisen får
naturligtvis göra det arbete som krävs för att undersöka och försöka få fram
bevis kring de nya brott som begås. Detta trots att även de är medvetna om att
detta arbete inte leder till något resultat vad gäller påföljd.
För att ändra på detta problem måste väntetiderna för att avtjäna ett
fängelsestraff förkortas och den s.k. straffrabatten bör inte tillämpas.