Motion till riksdagen
2000/01:Ju709
av Eriksson, Ingvar (m)

Stärkt skydd mot grova våldsbrott


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att spåra och effektivt beivra all kriminell hantering av vapen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kontrollen vid våra gränser förstärks i syfte att förhindra
illegal vapeninförsel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ökning av polisens personella och materiella resurser.
Motiv för vårt förslag
I dagspressen kan man praktiskt taget dagligen läsa om det ökade antalet
våldsbrott vid vilka eldhandvapen, automatvapen och sprängmedel av
skilda slag använts. Människor skadas svårt, inte sällan livshotande.
Särskilt utsatta är naturligtvis polispersonal, tullpersonal och personal
som i sin yrkesutövning har till uppgift att ansvara för och skydda
enskilda människor, värdefull och attraktiv egendom liksom att svara för
lag och ordning i samhället. Polismorden under förra sommaren i
Malexander, liksom andra grova överfall mot polis på olika håll i Sverige,
vittnar om hur allvarlig situationen fortfarande är.
Det är inte ovanligt att de vapen som använts har tillgripits antingen vid
inbrott hos privatpersoner eller i militära förråd. Ett inte oväsentligt antal
vapen förs också årligen in illegalt från utlandet. Kontrollen måste ytterligare
förstärkas i syfte att hindra illegal införsel av vapen.
För att skydda medborgarna och inte minst polis- och bevakningspersonal
måste krafttag tas mot denna kriminella hantering av vapen. De ökade grova
våldsbrotten som nu alltmer brett ut sig måste mötas med kraft och med större
målmedvetenhet från samhällets sida. Det måste vara en prioriterad uppgift
att spåra och beivra olovlig vapenhantering. Likaså måste polisen ges ökade
personella och materiella resurser att effektivt bekämpa denna brottslighet.
Utvecklingen, inte minst under de senaste åren, visar att detta är nödvändigt
om rättssamhället skall kunna bestå.
Vi har en obehaglig känsla av att då man i förra årets betänkande,
1999/2000:JuU1, kring dessa frågor talat om att prioriteringarna
omformuleras också därigenom verkar uppgiven. Resursbrist och möjligheter
att klara de i motionen nämnda behoven, liksom andra inom det
kriminalpolitiska området, går uppenbarligen inte att uppnå för närvarande.
Vi hänvisar till det moderata budgetförslaget vad gäller resurstillskott för
området.

Stockholm den 2 oktober 2000
Ingvar Eriksson (m)
Leif Carlson (m)