Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att
utreda förutsättningarna för att ersätta livstidsstraffet med tidsbestämda
straff.
Livstidsstraff i svenskt rättsväsende
I det svenska rättsväsendet anses en av de grundläggande principerna vara
att de straff som döms ut då ett brott har begåtts skall vara rättvisa och
förutsägbara (vilket också är en förutsättning för att preventionstanken
skall ha någon grund). En annan grundprincip är
maktfördelningsprincipen, det vill säga att domstolarna är den dömande
makten frikopplad från den lagstiftande och verkställande makten.
Vänsterpartiet anser att detta är två av de viktigaste grundstenarna för att
garantera rättssäkerheten i systemet och vi är övertygade om att detta är en
uppfattning som delas av de flesta. Detta till trots kan inte det strängaste
straffet som kan utdömas enligt svensk rätt, nämligen livstidsstraffet, sägas
omfattas av dessa grundstenar. Livstidsstraffet bygger i sin nuvarande form
på att regeringen (den verkställande makten) är den instans som slutligen,
genom nådeinstitutet, bestämmer strafftidens längd.
Detta gör att principen om att påföljdssystemet skall vara rättvist bryts då
nådeinstitutet bygger helt på individuell prövning och visar på stora
variationer i tillämpning. Förutsägbarheten existerar inte med denna modell
eftersom möjligheten att beräkna när man kan få nåd och därmed få straffet
tidsbestämt inte existerar.
Principen om att domstolarna skall vara den dömande makten och därmed
frikopplade från den verkställande existerar inte med den konstruktion som
livstidsstraffet har i dag.
Antalet dömda till livstidsstraff har ökat kraftigt och benådningspraxis har
drastiskt förändrats under den senaste tioårsperioden. Detta har inneburit att
strafftidens egentliga längd har ökat väsentligt. De längre strafftiderna kan
antas bero på dels en förskjutning i den allmänna debatten, dels på den
brottsutveckling som finns i samhället i dag.
Under åren 1995-1996 fick 20 personer sitt straff av nåd tidsbestämt. För
dessa fastställdes strafftiden till mellan 14 och 23 år. Det finns i dag 99
livstidsdömda personer inskrivna på svenska fängelser av vilka sex har fått
sina straff tidsbestämda, dvs. de har beviljats nåd. Tiden som bestämts för
dessa personers straff är 23, 20, 20, 19, 18 respektive 18 år.
Grova brott skall enligt Vänsterpartiet straffas i enlighet med det
straffvärde brottet anses ha. Detta innebär givetvis att straffskalorna vid
avskaffandet av livstidsstraffet måste ses över. Vi anser dock det vara orimligt
att de som dömts för brott för så många år sedan får sin strafftid påverkad av
händelser helt utanför deras kontroll. Grova och uppmärksammade brott som
begåtts av andra försvårar livstidsdömdas möjlighet till nåd trots att det inte
har med deras brott att göra.
Politiska vindar påverkar livstidsstraffet, det kan man tydligt se genom att
följa debatten och läsa program och motioner inom detta område. Vid
skiftande majoriteter kan synen på livstidsstraffet och tillämpningen av
nådeinstitutet förändras. Detta strider helt mot de grundprinciper som vårt
rättsväsende vilar på. Straffmätningen riskerar att bli en politisk fråga.
Således bör en utredning snarast tillsättas för att utreda ett avskaffande av
livstidsstraffet i enlighet med det ovan anförda.