Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
utforma förslag om implementering av FN:s tortyrkonvention i svensk
rätt genom tillskapandet av ett särskilt tortyrbrott, samt med uppgift att se
över jurisdiktionsreglerna i tvistemål i enlighet med vad i motionen
anförs.
2 FN-konventionen mot tortyr och annan
grym, omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning
Artikel 4 i konventionen stadgar att "varje konventionsstat skall
säkerställa att alla tortyrhandlingar utgör brott enligt dess strafflag.
Detsamma gäller försök att utöva tortyr samt av någon person vidtagen
handling som utgör medverkan till eller deltagande i tortyr. Varje
konventionsstat skall belägga dessa brott med adekvata straff, som
beaktar deras allvarliga karaktär."
I en artikel i Svensk Juristtidning nr 4/00 s. 325 ff. tar professorerna Lars
Hjerner, Ove Bring och Said Mahmoudi upp bristande genomförande i svensk
rätt av Sveriges åtaganden i konventionen.
När konventionen ratificerades anförde departementschefen i prop.
1985/86:17 s.12 om definitionen på tortyr: "Denna definition innebär inga
svårigheter från svensk rättssynpunkt. En sådan handling faller oftast i vart
fall under begreppet misshandel i brottsbalken (BrB). Därunder faller
nämligen handlingar som orsakar fysisk skada eller smärta men också svårare
former av psykisk skada. Gällande svenska bestämmelser torde väl täcka
innehållet i artikel 1."
Artikelförfattarna kritiserar detta ställningstagande som en alltför ytlig och
bekväm tolkning av BrB 2:5. Det räcker inte enligt konventionen att tortyr
oftast faller under en intern straffbestämmelse utan varje gärning som anges i
konventionen skall vara kriminaliserad. I konventionen anges "allvarlig
smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt som inte har någon
motsvarighet i brottsbalkens misshandelsbegrepp".
Som ännu allvarligare ser artikelförfattarna förhållandet att konventionen
omfattar de fall då smärtan eller lidandet åsamkats genom "samtycke eller
medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar
som företrädare för det allmänna." Konventionens brottsbeskrivning omfattar
alltså även viss underlåtenhet som inte faller under den svenska bestämmelsen
om misshandel. Det är också på det sättet att konventionens
medverkansbegrepp är betydligt mer vidsträckt än det svenska. Om Sverige
ställts inför begäran om att utlämna Chiles förre statschef Pinochet hade det
funnits risk för att svenska domstolar hade ansett att den svenska
lagstiftningens medverkansbegrepp inte uppfyllts. Det skulle inte ha stärkt
Sveriges internationella anseende.
Vi anser att det föreligger ett starkt behov av att regeringen snarast beslutar
om tillsättande av en utredning med uppgift att lämna förslag om en
fullständig implementering i svensk rätt av tortyrkonventionen.
3 Forumregler i mål rörande skadestånd på
grund av folkmord, krigsförbrytelser och
andra grova brott mot de mänskliga
rättigheterna
Det pågår en glädjande utveckling internationellt mot ökade möjligheter
till lagföring av personer som är ansvariga för allvarliga övergrepp mot
mänskliga rättigheter. Krigsförbrytartribunalen i Haag fortsätter sitt arbete
även om de största krigsförbrytarna från Jugoslavienkrigen fortfarande
befinner sig på fri fot. Den spanske åklagaren Baltazar Garzons begäran
om utlämning av Chiles förre diktator Pinochet och beslutet av House of
Lords att inte tillerkänna honom immunitet på grund av ställningen som
statschef vid brottens förövande utgör en milstolpe i stärkandet av
skyddet för mänskliga rättigheter. Nu är stadgan för en internationell
brottmålsdomstol föremål för ratificering.
Det är naturligt att i första hand fokusera intresset på straffrätten när det
gäller de rättsliga möjligheterna att i Sverige lagföra förövare av grova brott
mot mänskliga rättigheter. Regler om laga domstol på detta område finns i
brottsbalkens andra kapitel. Av särskilt intresse i detta sammanhang torde
vara bestämmelserna i detta kapitels tredje paragraf, punkterna 6 och 7, vilka
stadgar att brott som begåtts utomlands skall dömas efter svensk lag och vid
svensk domstol, bl.a. när det gäller folkrättsbrott eller när det lindrigaste
straffet som är stadgat enligt svensk lag är fängelse i fyra år eller däröver.
För offren för krigsförbrytelser och andra grova kränkningar av mänskliga
rättigheter är åtal och straff inte det enda rättsliga medel som finns för att
skipa rättvisa och ge upprättelse till de drabbade. Även skadestånd, som är en
civilrättslig sanktion, kan vara viktigt för att se till att de drabbade får
upprättelse.
Reglerna om laga domstol i tvistemål finns i rättegångsbalkens tionde
kapitel. Huvudprincipen är att svarandens hemvist avgör vilken domstol som
är behörig. Det finns inga särskilda forumregler som gäller anspråk grundade
på folkmord, krigsförbrytelser eller tortyr. I kontrast härtill föreligger i USA
federal jurisdiktion gällande "any civil action by an alien for tort only,
committed in violation of the law of nations or treaty of the United States"
(fritt översatt: varje stämningsansökning från en utlänning enbart på grund av
kränkning som ger rätt till skadestånd, begången i strid mot folkrätten eller
ett
internationellt fördrag som USA ingått).
Det föreligger även jurisdiktion grundad på "The Torture Victims
Protection Act" (fritt översatt: Lagen om skydd för tortyroffer) för
skadeståndsanspråk mot "an individual who, under actual or apparent
authority, or color of law, of any foreign nation subjects an individual to
torture ... or subjects an individual to extrajudicial killing" (fritt översatt:
en
individ som i enlighet med faktisk eller skenbar myndighet, eller lag av vad
slag det vara månde, i något främmande land utsätter en individ för
tortyr...eller utsätter en individ för utomrättslig avrättning).
Denna jurisdiktionsrätt för domstolar i USA har utnyttjats vid ett flertal
tillfällen. Nyligen bifölls i United States District Court for Southern District
of New York en grupptalan mot förre ledaren för bosnienserberna Radovan
Karadzic där grunden för jurisdiktion var den tidigare nämnda Aliens Tort
Claims Act. Elva bosniska kvinnor som överlevt ohyggliga förhållanden i
bosnienserbiska fångläger kunde inför domstolen avge vittnesmål om
utomrättsliga avrättningar, tvångsprostitution, kidnappningar, våldtäkter, en
våldscykel som de hävdade var styrd av en man, Radovan Karadzic. En av
kvinnorna svimmade i vittnesbåset när hon berättade om de trauman som hon
tillfogats. De elva kvinnornas fullständiga namn är sekretessbelagda för att
skydda dem och deras familjer från repressalier. Domstolen förpliktade
Karadzic att som ansvarig för folkmord, krigsförbrytelser och andra brott mot
den internationella humanitära rätten utge 700 miljoner dollar i skadestånd till
drabbade kvinnor i Bosnien.
I likhet med andra som dömts att betala mycket stora skadestånd på dessa
grunder - t.ex. Filippinernas förre president Ferdinand Marcos, förre
försvarsministern i Guatemala Hector Gramajo och den förre argentinske
generalen Carlos Suarez Mason - är det dock ytterst osannolikt att domen mot
Karadzic kommer att kunna verkställas. Det finns emellertid ett annat syfte
som är minst lika betydelsefullt, nämligen att inför hela världen få klarlagt
vad som skett. Det blir dessutom omöjligt för Karadzic att besöka USA eller
investera pengar där.
Det finns behov av en översyn av straff- och processrättsliga regler för att
anpassa svenska lagregler till den internationella rättens utveckling mot
förstärkta rättsliga sanktionsmöjligheter beträffande svåra övergrepp mot
mänskliga rättigheter. Det är därför angeläget att en översyn av svensk
lagstiftning snarast inleds för att den skall komma i fas med utvecklingen
inom den internationella humanitära rätten.