1 Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att utforma förslag om implementering av FN:s tortyrkonvention i svensk rätt genom tillskapandet av ett särskilt tortyrbrott, samt med uppgift att se över jurisdiktionsreglerna i tvistemål i enlighet med vad i motionen anförs. 2 FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
Artikel 4 i konventionen stadgar att "varje konventionsstat skall säkerställa att alla tortyrhandlingar utgör brott enligt dess strafflag. Detsamma gäller försök att utöva tortyr samt av någon person vidtagen handling som utgör medverkan till eller deltagande i tortyr. Varje konventionsstat skall belägga dessa brott med adekvata straff, som beaktar deras allvarliga karaktär."
I en artikel i Svensk Juristtidning nr 4/00 s. 325 ff. tar professorerna Lars Hjerner, Ove Bring och Said Mahmoudi upp bristande genomförande i svensk rätt av Sveriges åtaganden i konventionen.
När konventionen ratificerades anförde departementschefen i prop. 1985/86:17 s.12 om definitionen på tortyr: "Denna definition innebär inga svårigheter från svensk rättssynpunkt. En sådan handling faller oftast i vart fall under begreppet misshandel i brottsbalken (BrB). Därunder faller nämligen handlingar som orsakar fysisk skada eller smärta men också svårare former av psykisk skada. Gällande svenska bestämmelser torde väl täcka innehållet i artikel 1."
Artikelförfattarna kritiserar detta ställningstagande som en alltför ytlig och bekväm tolkning av BrB 2:5. Det räcker inte enligt konventionen att tortyr oftast faller under en intern straffbestämmelse utan varje gärning som anges i konventionen skall vara kriminaliserad. I konventionen anges "allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt som inte har någon motsvarighet i brottsbalkens misshandelsbegrepp".
Som ännu allvarligare ser artikelförfattarna förhållandet att konventionen omfattar de fall då smärtan eller lidandet åsamkats genom "samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar som företrädare för det allmänna." Konventionens brottsbeskrivning omfattar alltså även viss underlåtenhet som inte faller under den svenska bestämmelsen om misshandel. Det är också på det sättet att konventionens medverkansbegrepp är betydligt mer vidsträckt än det svenska. Om Sverige ställts inför begäran om att utlämna Chiles förre statschef Pinochet hade det funnits risk för att svenska domstolar hade ansett att den svenska lagstiftningens medverkansbegrepp inte uppfyllts. Det skulle inte ha stärkt Sveriges internationella anseende.
Vi anser att det föreligger ett starkt behov av att regeringen snarast beslutar om tillsättande av en utredning med uppgift att lämna förslag om en fullständig implementering i svensk rätt av tortyrkonventionen.
3 Forumregler i mål rörande skadestånd på grund av folkmord, krigsförbrytelser och andra grova brott mot de mänskliga rättigheterna
Det pågår en glädjande utveckling internationellt mot ökade möjligheter till lagföring av personer som är ansvariga för allvarliga övergrepp mot mänskliga rättigheter. Krigsförbrytartribunalen i Haag fortsätter sitt arbete även om de största krigsförbrytarna från Jugoslavienkrigen fortfarande befinner sig på fri fot. Den spanske åklagaren Baltazar Garzons begäran om utlämning av Chiles förre diktator Pinochet och beslutet av House of Lords att inte tillerkänna honom immunitet på grund av ställningen som statschef vid brottens förövande utgör en milstolpe i stärkandet av skyddet för mänskliga rättigheter. Nu är stadgan för en internationell brottmålsdomstol föremål för ratificering.
Det är naturligt att i första hand fokusera intresset på straffrätten när det gäller de rättsliga möjligheterna att i Sverige lagföra förövare av grova brott mot mänskliga rättigheter. Regler om laga domstol på detta område finns i brottsbalkens andra kapitel. Av särskilt intresse i detta sammanhang torde vara bestämmelserna i detta kapitels tredje paragraf, punkterna 6 och 7, vilka stadgar att brott som begåtts utomlands skall dömas efter svensk lag och vid svensk domstol, bl.a. när det gäller folkrättsbrott eller när det lindrigaste straffet som är stadgat enligt svensk lag är fängelse i fyra år eller däröver.
För offren för krigsförbrytelser och andra grova kränkningar av mänskliga rättigheter är åtal och straff inte det enda rättsliga medel som finns för att skipa rättvisa och ge upprättelse till de drabbade. Även skadestånd, som är en civilrättslig sanktion, kan vara viktigt för att se till att de drabbade får upprättelse.
Reglerna om laga domstol i tvistemål finns i rättegångsbalkens tionde kapitel. Huvudprincipen är att svarandens hemvist avgör vilken domstol som är behörig. Det finns inga särskilda forumregler som gäller anspråk grundade på folkmord, krigsförbrytelser eller tortyr. I kontrast härtill föreligger i USA federal jurisdiktion gällande "any civil action by an alien for tort only, committed in violation of the law of nations or treaty of the United States" (fritt översatt: varje stämningsansökning från en utlänning enbart på grund av kränkning som ger rätt till skadestånd, begången i strid mot folkrätten eller ett internationellt fördrag som USA ingått).
Det föreligger även jurisdiktion grundad på "The Torture Victims Protection Act" (fritt översatt: Lagen om skydd för tortyroffer) för skadeståndsanspråk mot "an individual who, under actual or apparent authority, or color of law, of any foreign nation subjects an individual to torture ... or subjects an individual to extrajudicial killing" (fritt översatt: en individ som i enlighet med faktisk eller skenbar myndighet, eller lag av vad slag det vara månde, i något främmande land utsätter en individ för tortyr...eller utsätter en individ för utomrättslig avrättning).
Denna jurisdiktionsrätt för domstolar i USA har utnyttjats vid ett flertal tillfällen. Nyligen bifölls i United States District Court for Southern District of New York en grupptalan mot förre ledaren för bosnienserberna Radovan Karadzic där grunden för jurisdiktion var den tidigare nämnda Aliens Tort Claims Act. Elva bosniska kvinnor som överlevt ohyggliga förhållanden i bosnienserbiska fångläger kunde inför domstolen avge vittnesmål om utomrättsliga avrättningar, tvångsprostitution, kidnappningar, våldtäkter, en våldscykel som de hävdade var styrd av en man, Radovan Karadzic. En av kvinnorna svimmade i vittnesbåset när hon berättade om de trauman som hon tillfogats. De elva kvinnornas fullständiga namn är sekretessbelagda för att skydda dem och deras familjer från repressalier. Domstolen förpliktade Karadzic att som ansvarig för folkmord, krigsförbrytelser och andra brott mot den internationella humanitära rätten utge 700 miljoner dollar i skadestånd till drabbade kvinnor i Bosnien.
I likhet med andra som dömts att betala mycket stora skadestånd på dessa grunder - t.ex. Filippinernas förre president Ferdinand Marcos, förre försvarsministern i Guatemala Hector Gramajo och den förre argentinske generalen Carlos Suarez Mason - är det dock ytterst osannolikt att domen mot Karadzic kommer att kunna verkställas. Det finns emellertid ett annat syfte som är minst lika betydelsefullt, nämligen att inför hela världen få klarlagt vad som skett. Det blir dessutom omöjligt för Karadzic att besöka USA eller investera pengar där.
Det finns behov av en översyn av straff- och processrättsliga regler för att anpassa svenska lagregler till den internationella rättens utveckling mot förstärkta rättsliga sanktionsmöjligheter beträffande svåra övergrepp mot mänskliga rättigheter. Det är därför angeläget att en översyn av svensk lagstiftning snarast inleds för att den skall komma i fas med utvecklingen inom den internationella humanitära rätten.
Stockholm den 21 september 2000
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Ulla Hoffmann (v)
Kalle Larsson (v)