Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av smugglingsavgift.
Inför smugglingsavgift
"Jättebeslag, tullen hittade cigaretter till ett värde av 2,5 miljoner kronor
gömda i lastbil" eller "försök att smuggla 7000 liter finsprit avslöjades av
tullen vid kontroll av lastbil". Rubriker som dessa är tyvärr ganska
vanliga från tullens arbete vid våra olika gränsstationer.
Trots bra arbete från tullen att säkra bevis händer det ganska ofta att det
inte är möjligt att få en fällande dom i tingsrätten. Det har blivit ganska
vanligt att föraren av lastbilen nekar till brott och kännedom om den
uppdagade smugglingen. Det är naturligtvis möjligt att lastbilschauffören
talar sanning, men han är oftast mycket medveten om att han har stora
chanser att klara sig genom att förneka all kännedom om lastens innehåll.
Självklart skall ingen dömas om han/hon är oskyldig, men det är inte
tillfredsställande att tullen gång på gång gör stora beslag av cigaretter och
sprit utan att någon kan fällas för brott.
Det går att dra en parallell till oljeutsläpp från båtar. Trots att ett utsläpp
är
väl dokumenterat och t.o.m. filmat har det visat sig svårt att få någon fälld
för
brottet. Rättsväsendet har inte lyckats bevisa vem som var ansvarig för
utsläppet.
Lag (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, inne håller ett
kapitel om s.k. vattenföroreningsavgift.
Kap. 8, 2 § lyder:
Vattenföroreningsavgiften skall påföras den fysiska eller juridiska person
som vid överträdelsen var fartygets redare. Om det avgörande inflytandet
över fartygets drift utövades av någon annan i redarens ställe, skall
avgiften dock påföras den andre. Finns inte någon som skall påföras
avgiften enligt vad som nu sagts eller kan det inte utan att ärendet blir
väsentligt fördröjt fastställas vem denne är, skall avgiften påföras den
som vid överträdelsen var fartygets ägare.
I 3 § står det:
Vattenföroreningsavgiften skall bestämmas med hänsyn till utsläppets
omfattning samt fartygets storlek.
Uttag av vattenföroreningsavgift har visat sig vara ett betydligt effektivare
medel mot oljeutsläpp än hotet om straff. Avgiften verkar ha haft en
avskräckande inverkan och antalet utsläpp har minskat.
Då det gäller den ovan nämnda smugglingen, inbringar den stora vinster i
de fall den lyckas. Ett nytt grepp i kampen mot denna smuggling vore att
införa en avgift som i slutänden drabbar ägaren av lastbilen. Avgiftens storlek
bör stå i proportion till den beräknade vinsten av den förtjänst som ett icke
upptäckt brott skulle ha inbringat.