Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bristen på lekmannaövervakare.
Motivering
Frivården vid kriminalvårdsmyndigheterna lider brist på
lekmannaövervakare. Målet är att 60 procent av de som döms inom
frivården ska ha en övervakare som är lekman. På flera håll är andelen
lekmannaövervakare betydligt färre.
Många intagna känner ett mycket lågt förtroende för myndigheter som
polis och kriminalvård. Lekmannaövervakaren fyller därför en mycket viktig
funktion som social kontakt ute i samhället, både för fängelsedömda under
anstaltstiden och efteråt samt för frivårdsdömda. Inte sällan kan de utgöra en
möjlighet att få kontakter med människor utanför den kriminella världen.
Systemet med lekmannaövervakare är något som kriminalvården måste
möjliggöras att fortsätta med så långt det går.
Övervakarna gör ofta ett beundransvärt arbete. Många övervakare drivs av
ett socialt patos för att få människor som hamnat på glid att komma tillbaka i
ett liv fritt från kriminalitet. Deras låga ersättning om 300 kr i månaden kan
vara en orsak till bristen på övervakare. Många övervakare uppger att de
lägger ut mer pengar än vad de får i ersättning vid de tillfällen de träffar den
frivårdsdömde.
Regeringen måste med hänvisning det anförda se över
lekmannaövervakarnas situation med beaktande av de låga ersättningarna.