Motion till riksdagen
2000/01:Ju514
av Hansson, Roy (m)

Åtgärder för personer som blir frigivna från fängelse


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för personer som blir frigivna från fängelse.
Motiv för mitt förslag
Med 250 kronor på fickan lämnar en frigiven person anstalten. Ofta finns
ingen bostad, inget arbete, kort sagt ingenting att komma ut till. Personen
i fråga är ofta skuldsatt och har svårt att få hyra bostad. Personen i fråga
är alltså fångad i följande dilemma: Ingen bostad, inget arbete, och inget
arbete, ingen bostad.
Det är inte lätt att komma på fötter igen i en sådan situation, och därför blir
det lätt återgång till missbruk och ny kriminalitet. Dessa människor får ingen
chans att börja ett nytt liv efter avtjänat straff, utan många återgår så gott
som
omedelbart i gamla ovanor igen.
Ett sätt att bryta denna negativa trend skulle vara att inrätta ett boende för
nyligen frigivna personer där de fick husrum och en utgångspunkt i livet.
Därifrån skulle de sedan kunna söka arbete eller utbildning och så småningom
kanske kunna flytta till eget boende. Strävan måste vara att denna form av
boende skall vara drogfritt och med villkor att den boende skall sluta med
kriminalitet och droger. Boende av detta slag skulle inrättas på flera ställen i
landet, till exempel på en plats i varje län.
Fängelsetiden bör användas för att den straffade ska återanpassas till ett
normalt liv. Detta kräver program mot droger, träning i vanligt socialt liv för
en del, planering för den villkorliga frigivningen genom kontakter med den
kommunala socialtjänsten. Därutöver när det gäller bostad m. m. skall
frivården inom kriminalvården komma in.
Problemet i dag är främst att kriminalvården både på våra fängelser och
inom frivården saknar resurser. Arbete och bostad är inte hela lösningen på
problemet, men en stor del av det. Det bör understrykas att ett drogfritt
boende för nyligen frigivna är ett måste. Ökade insatser enligt ovanstående
skulle rädda många från att begå nya brott och också rädda många människor
från att bli brottsoffer.
Förutom dessa nog så viktiga synpunkter skulle man i och med dessa
åtgärder också minska kostnaderna för samhället. Det är i alla fall bättre att
bekosta ett boende ett tag för en före detta anstaltsintagen än att vara tvungen
att återigen placera denna person i fängelse.

Stockholm den 30 september 2000
Roy Hansson (m)