1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om drogfria anstalter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av fler motivations- och behandlingsplatser.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om väl fungerande motivationsavdelningar med kognitiva
program.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa generella regler för övervakade besök för dem som
dömts till fängelse för narkotikabrott i två tre månader.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utöka personalen på anstalterna och fortbilda personalen för
kvalificerade insatser.
Drogmissbruk på anstalterna
På senare år har Kriminalvården haft ambitionen att höja nivån och den
vetenskapliga standarden på programverksamheten. En del av de tidigare
använda programmen som inte nådde upp till de högre kraven togs bort.
En ny metod, den kanadensiska metoden Cognitive Skills, infördes i
Sverige för cirka fem år sedan och har gett bra resultat men anses i
resurssnåla tider vara för kostnads- och resurskrävande. Cognitive Skills
syftar till att göra den intagne bättre medveten om konsekvenserna av
brott och missbruk för sin livssituation. Meningen är att den intagne ska
tänka efter innan han handlar, begår nya brott. Cogntive Skills är också ett
basprogram som ska göra klienterna mer motiverade till andra program.
Konsekvenser av nedskärningar inom
kriminalvården
Efter de senaste årens nedskärningar inom kriminalvårdens verksamhet
finns inte pengar kvar att genomföra de mer avancerade programmen.
Istället får många missbrukande interner delta i andra verksamheter som
inte är direkt inriktade mot missbruk. Enligt generaldirektör Bertel
Österdahl på Kriminalvårdsstyrelsen, innebär det en stor
samhällsekonomisk vinst att göra de intagna fria från knarket. Förutom att
individens brottsliga bana förhoppningsvis bryts, skulle samhället spara in
polisresurser samt rättegångs- och fängelsekostnader.
Regeringen har gång på gång framhållit att på majoriteten av landets
anstalter och häkten är narkotika ett sällsynt problem. Detta stämmer inte
längre med verkligheten. Två tredjedelar av landets intagna är missbrukare.
47 procent av de intagna är narkomaner. Bland de kvinnliga intagna finns
relativt sett fler narkomaner än bland de manliga. 1995 gjordes så gott som
dagligen beslag på 7 procent av landets anstalter. 1999 var de siffrorna 11
procent. 1995 deltog 40 procent av narkomanerna i behandling. 1999 var
deltagandet endast 29 procent.
De kriminella uppmanas sluta knarka och göra upp med sitt gamla liv.
Men trots att så stor del av landets intagna är narkomaner eller alkoholister,
att knarkbeslagen på anstalterna ökat och att kriminalitet ofta hänger ihop
med missbruk, så minskar insatserna mot missbruk och brottslighet på våra
anstalter. Detta anser vi Kristdemokraterna inte vara godtagbart.
Kriminalvårdsstyrelsen bekräftar uppgifterna att 1998 redovisades ett
missbruk av narkotika bland 5 000 av 9 500 interner. Det vill säga över 50
procent av dem som sitter på anstalt missbrukar narkotika. Detta är den
högsta rapporterade siffran under en tioårsperiod.
När man studerar kriminalvårdens officiella statistik 1999, kan man avläsa
sambandet hur förekomsten av narkotika i anstalt ökar samtidigt som
behandlingsinsatserna minskar.
Statistik visar att cirka 40 procent av internerna har använt narkotika under
de senaste tolv månaderna före intagningen på anstalt. Av
narkotikamissbrukarna hade 60 procent brukat narkotika mellan sex och tio år
eller längre. Dessutom bedöms cirka 40 procent av samtliga nyintagna på
anstalt som narkotikamissbrukare. Cirka 44 procent av samtliga intagna
bedömdes vara missbrukare av alkohol. Bland de interner som avtjänar långa
fängelsestraff är narkotikamissbruk vanligt. Narkotikamissbruk kan också
vara en av orsakerna till att klimatet blivit allt mer hotfullt på anstalterna.
Därför anser vi att ett angeläget mål måste vara att hålla anstalterna fria från
droger och att personalen får resurser och möjligheter att på ett effektivt sätt
kontrollera att drogfriheten efterlevs.
På kriminalvårdsmyndigheten Kumla har man med goda resultat gjort ett
antal åtgärder för att förhindra att narkotikan sprids. Först avskaffande man
det gemensamma förtroenderådet till förmån för enhetsvisa förtroenderåd.
Destruktiva intagna kan på så sätt inte längre använda förtroenderådet som
täckmantel för förmedlande av narkotika och hot.
Man införde sektionering och smågruppssystem vilket är resurskrävande
men verkningsfullt. I och med att intagna numera endast får umgås i grupper
om max 28 intagna försvinner narkotikamarknaden i anstalten nästan helt.
Tidigare kunde upp mot 180 intagna ha gemensam promenad.
Vidare anser Kumlamyndigheten att en effektiv säkerhetsorganisation med
genomarbetade rutiner och samtränad personal ger bra visitationer och
professionellt bemötande mot intagna, vilket leder till att de intagna vet var
gränserna går. Man införde dessutom en kontantlös anstalt. Inga kontanter får
finnas i anstalten utan de intagna gör alla sina inköp genom betalkort. Detta
system fungerar mycket väl och pengar som betalning för t.ex. narkotika
existerar följaktligen inte.
Man satsade på homogenare målgrupper intagna vid de olika
avdelningarna. Varje klientavdelning fick en egen "profil" och egna uppdrag
riktade mot målgruppen så att de intagna får känna sig bekräftade.
Risk- och behovsprofiler som används vid kriminalvårdsmyndigheten
Kumlas Riksmottagning ger bättre kunskap om de intagna. Differentieringen
av de intagna mellan anstalter och avdelningar blir bättre och enklare genom
dessa utredningar vilket minskar riskerna för olämpliga klientkonstellationer.
Till sist är personalnärvaro på avdelningarna viktig, anser ledningen på
Kumlaanstalten. Den ökar den dynamiska säkerheten och kontakten
personal/intagna förbättras.
Narkotikamissbrukande interner har ofta en trasslig social bakgrund. Över
90 procent av dessa missbrukare har varit föremål för tidigare kriminalvård
och cirka 80 procent har inte fullföljt någon utbildning över grundskolenivå.
Ofta är det människor som lever sina liv utan fast inkomst, utan bostad och
utan socialt skyddsnät. Många av dem har vuxit upp i splittrade familjer och
har även upplevt någon form av personlig ekonomisk kris. Att kunna möta
dessa människor i den svåra situation som de befinner sig i och motivera dem
till ett drogfritt och laglydigt liv är ingen lätt uppgift. Det kräver stora
uppoffringar och resurser men på lång sikt innebär en lyckad rehabilitering en
vinst för alla inblandade. En drastisk förändring krävs därför så att inte de
som missbrukar ska fortsätta att förstöra sina egna och andras liv genom att
återgå till kriminalitet efter frigivningen. Därför kan vi aldrig acceptera att
motivations- och behandlingsplatserna för narkotikamissbrukare har blivit
färre. Vi vill tvärtom utöka antalet platser.
Nödvändiga åtgärder
Den intagne ska erbjudas behandling mot alkohol- och
narkotikamissbruk. Samtliga institutioner ska hållas drogfria. Drogtester
bör exempelvis användas i större utsträckning när personalen misstänker
missbruk. Kriminalvårdsstyrelsen konstaterar att omfattningen av
kontrollåtgärder i anstalter och häkten i form av grundliga visitationer och
urinprovstagningar har minskat. Det vill vi ändra på genom att tillföra
resurser så att personalen hinner med och har instrument för att på ett
effektivt sätt få kontroll över narkotikan på anstalterna. En väl utbyggd
programverksamhet för intagna är en helt avgörande faktor om man skall
lyckas vända de intagnas intresse från droger och kriminell livsstil till
eget ansvarstagande för sin verkställighet och ytterst sitt liv. Väl
fungerande motivationsavdelningar som kan genomföra kognitiva
program är nödvändigt.
Vi anser att man bör överväga att införa generella regler för övervakade
besök för dem som dömts till fängelse för narkotikabrott i två tre månader.
Narkotikan kommer in på anstalten via besökarna och den intagne är aldrig
drogfri under fängelsetiden. Detta försvårar och i vissa fall omöjliggör en
rehabilitering. Chansen är då mycket liten att den intagne kommer till insikt
om sitt missbruksproblem och kan motiveras till ett drogfritt liv.
Österåker - en satsning som gett resultat
I jämförelse med andra anstalter har Österåker förfogat över extraordinära
resurser. Urinprov har tagits varje morgon rutinmässigt, vardag och
helgdag. Utvärderingar har under alla år redovisat återfallssiffror på
mindre är 50 procent, inräknat "dropouts". Andelen återfall i
drogmissbruk i den population som genomgått hela
behandlingsprogrammet utgör endast cirka 34 procent mätt vid en
tidpunkt två år efter frigivningen. Den positiva tolkningen av de årligen
återkommande utvärderingarna har validerats av två vetenskapliga
undersökningar där jämförelsegrupper använts.
Vid ett studiebesök på Österåkersanstalten i maj månad 2000 framkom
uppgifter om att personalantalet under 1999 minskade med 48 personer. Detta
får och kommer att få allvarliga konsekvenser framöver. Personalen får inte
tid att skapa relationer med de intagna vilket är en nödvändighet för att uppnå
ett lyckat vårdresultat. Även tillgången på psykologer, psykiatriker och läkare
har minskat. Österåker som visat ett gott resultat då det gäller att
rehabilitera
människor bort från droganvändandet och kriminalitet är oroade inför
framtiden. Underbemanningen har lett till att gruppsamtalen blivit färre
samtidigt som de samtal som kunnat genomföras inte hållit samma standard
som tidigare.
Nästan tre fjärdedelar av de intagna fullföljde behandlingen på Österåker.
Mer än hälften av dem som fullföljde behandlingen slussades ut via § 34
KvaL. Vid en uppföljning två år efter frigivningen hade 41 procent av 415
personer återfallit i kriminalitet. Av dem som fullföljde behandlingen återföll
knappt en tredjedel i kriminalitet.
Ett flertal intervjuer presenterade i PM:et "Möjligheternas Österåker",
visar entydigt på att den drogfria miljön är ett att de viktigaste hjälpmedlen
för den intagne att bli fri från drogmissbruket.
Österåkers behandlingsform skiljer sig från andra anstalters genom att de
som är tillräckligt motiverade har fått söka sig till anstalten själva. Idag har
man p.g.a. resursminskningar inte längre samma möjligheter att kontrollera
motivation hos de som ansöker om att få komma. Detta får i sin tur som
konsekvens att drogfriheten blir svår att värna. Det unika med
Österåkersanstalten är det sociala klimatet som gör att de intagna vågar skapa
sociala relationer med medmänniskor. Generaldirektör Bertel Österdahl säger:
"Programverksamhet finns på våra anstalter, men det kan vara lättare program
som friskvård. Det stora problemet är de kvalificerade insatserna. De kräver
att de som håller i dessa har en gedigen utbildning."
Det är därför angeläget att kriminalvården får resurser för att kunna utbilda
sin personal för att möta behoven av alltmer kvalificerade insatser.
Mot bakgrund av ovanstående uttalande kan man konstatera att det går att
behandla och förändra livet för människor med drogproblem på våra anstalter.
Att dra ner på resurserna, minska antalet personal, försämra eller helt ta bort
behandlingsprogram leder till att de intagnas återanpassning till samhället
försvåras. På sikt orsakar nedskärningarna inom kriminalvården ökad
kriminalitet, större kostnader för samhället och i förlängningen mänskligt
lidande.