Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om försök med GPS-övervakning av permittenter med fotboja.
Övervakning av grova brottslingar under
permission
Ett stort antal grova brott har under senare tid begåtts i Sverige. Ett av de
mest uppmärksammade inträffade i Malexander i Östergötland, där två
polismän kallblodigt mördades. Några av de inblandade i detta mord är
redan tidigare straffade och några hade permission från den anstalt där de,
vid tiden för mordet, avtjänade straff som utdömts för tidigare begångna
brott.
Antalet kriminella handlingar som utförs av människor som redan befinner
sig inom kriminalvårdens hägn tycks öka. Frågan om dömda skall få frigång
och i vilken omfattning har ingen given slutsats. Intagnas möjlighet till
rehabilitering måste alltid vägas mot den risk som föreligger att den intagne
under permissionen avviker från anstalten och i värsta fall begår nya brott.
Den tekniska utvecklingen beträffande möjligheterna att via satellit, radio-
kommunikation och telenätet övervaka och positionsbestämma utnyttjas på en
rad områden. Viltvårdarna kan följa enskilda individer långt ute i fjällvärlden
och transportföretag utnyttjar i dag GPS-systemet för att dirigera fordon i
tätorter och lotsa dem fram till rätt destination. Användningen av elektroniska
fotbojor inom kriminalvården väckte stor uppmärksamhet när den
introducerades, men är nu fullt ut accepterad och alltfler "väljer" denna form
av övervakning framför att hamna på anstalt.
En användning av fotbojorna i kombination med GPS-systemet borde
enligt vår mening kunna utnyttjas inom kriminalvården, exempelvis i
samband med att permission beviljas för intagna. Med utrustning anpassad för
sitt ändamål ges en möjlighet att geografiskt följa var permittenten befinner
sig. GPS-signalen ger endast en positionsangivelse, men avslöjar inte vad som
utspelas på den aktuella platsen. Den kan således inte avslöja huruvida brott
begås eller ej, men vetskapen om att alltid kunna bindas till den geografiska
platsen är säkert avhållande. Tekniken finns, och möjligheten att applicera
utrustningen på ett säkert sätt måste kunna lösas. Möjligheten att frigöra sig
från utrustningen kommer naturligtvis alltid att finnas, men i så fall utlöses
ett
larm direkt, och permissionen har övergått till att vara olovlig flykt. Larm går
direkt till polisen och efterspaning kan inledas praktiskt taget utan
tidsspillan.
Platsen där fotbojan avlägsnades finns liksom tidpunkten exakt registrerad,
spaningsområdet kan snabbt avgränsas.
Valet mellan den integritetskränkning det kan innebära att ständigt kunna
spåras under permission och att utan personlig eller annan övervakning kunna
lämna anstalten, kan säkert vara svårt. Samhällets krav på att skydda sina
medborgare från att drabbas av våldshandlingar måste också väga tungt, och
det är anstaltsledningen som avgör när en lösning, sådan som här i motionen
föreslagits, kan användas.
Lagstiftningen ger ännu inte utrymme för användning av ett system sådant
som skissas i motionen. Erfarenheterna från användningen av dagens
elektroniska fotbojor borde dock vara så omfattande att GPS-systemet, till att
börja med på försök, borde kunna införas i syfte att öka säkerheten inom
kriminalvården i samband med intagnas permissioner.