Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försök med GPS-övervakning av permittenter med fotboja. Övervakning av grova brottslingar under permission
Ett stort antal grova brott har under senare tid begåtts i Sverige. Ett av de mest uppmärksammade inträffade i Malexander i Östergötland, där två polismän kallblodigt mördades. Några av de inblandade i detta mord är redan tidigare straffade och några hade permission från den anstalt där de, vid tiden för mordet, avtjänade straff som utdömts för tidigare begångna brott.
Antalet kriminella handlingar som utförs av människor som redan befinner sig inom kriminalvårdens hägn tycks öka. Frågan om dömda skall få frigång och i vilken omfattning har ingen given slutsats. Intagnas möjlighet till rehabilitering måste alltid vägas mot den risk som föreligger att den intagne under permissionen avviker från anstalten och i värsta fall begår nya brott.
Den tekniska utvecklingen beträffande möjligheterna att via satellit, radio- kommunikation och telenätet övervaka och positionsbestämma utnyttjas på en rad områden. Viltvårdarna kan följa enskilda individer långt ute i fjällvärlden och transportföretag utnyttjar i dag GPS-systemet för att dirigera fordon i tätorter och lotsa dem fram till rätt destination. Användningen av elektroniska fotbojor inom kriminalvården väckte stor uppmärksamhet när den introducerades, men är nu fullt ut accepterad och alltfler "väljer" denna form av övervakning framför att hamna på anstalt.
En användning av fotbojorna i kombination med GPS-systemet borde enligt vår mening kunna utnyttjas inom kriminalvården, exempelvis i samband med att permission beviljas för intagna. Med utrustning anpassad för sitt ändamål ges en möjlighet att geografiskt följa var permittenten befinner sig. GPS-signalen ger endast en positionsangivelse, men avslöjar inte vad som utspelas på den aktuella platsen. Den kan således inte avslöja huruvida brott begås eller ej, men vetskapen om att alltid kunna bindas till den geografiska platsen är säkert avhållande. Tekniken finns, och möjligheten att applicera utrustningen på ett säkert sätt måste kunna lösas. Möjligheten att frigöra sig från utrustningen kommer naturligtvis alltid att finnas, men i så fall utlöses ett larm direkt, och permissionen har övergått till att vara olovlig flykt. Larm går direkt till polisen och efterspaning kan inledas praktiskt taget utan tidsspillan. Platsen där fotbojan avlägsnades finns liksom tidpunkten exakt registrerad, spaningsområdet kan snabbt avgränsas.
Valet mellan den integritetskränkning det kan innebära att ständigt kunna spåras under permission och att utan personlig eller annan övervakning kunna lämna anstalten, kan säkert vara svårt. Samhällets krav på att skydda sina medborgare från att drabbas av våldshandlingar måste också väga tungt, och det är anstaltsledningen som avgör när en lösning, sådan som här i motionen föreslagits, kan användas.
Lagstiftningen ger ännu inte utrymme för användning av ett system sådant som skissas i motionen. Erfarenheterna från användningen av dagens elektroniska fotbojor borde dock vara så omfattande att GPS-systemet, till att börja med på försök, borde kunna införas i syfte att öka säkerheten inom kriminalvården i samband med intagnas permissioner.
Stockholm den 19 september 2000
Lars Björkman (m)
Elizabeth Nyström (m)