1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att flytta över frågor som rör domstolsväsendet till konstitutionsutskottet.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till inrättandet av ett fristående råd för domarutnämningar.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till reformering av domstolsadministrationen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den framtida domstolsorganisationen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett närmande mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna.
6. Riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att besluta om de obligatoriska momenten i domarbanan.
2 Inledning
Medborgarna i Sverige vet värdet av självständiga domstolar, det visar det engagemang som frågan om tingsrätternas organisation väckt runt om i landet. Engagemanget är förståeligt, rättssäkerheten är beroende av ett starkt domstolsväsende. Och ytterst handlar rättssäkerhet om att varje enskild medborgare skall kunna få en opartisk och rättvis prövning i domstol.
Men rättssäkerheten är också beroende av att vi har ett självständigt rättsväsende. Under det senaste året har det kommit allt tydligare signaler om att domstolarnas självständighet är hotad. Högsta domstolens ordförande, justitierådet Torkel Gregow, har i debattartiklar slagit larm om att framförallt Domstolsverkets agerande under senare tid kraftigt inkräktat på domstolsväsendets oberoende.
Det är självklart allvarligt och borde stämma till eftertanke när landets högsta domare är tvungen att gå ut i medier och slåss för sin självständighet mot en under regeringen lydande myndighet. Domstolsverket har med hjälp av utvecklingsgrupper påbörjat ett förändringsarbete ute i domstolarna, bland annat vad gäller målhantering, rotelindelning, arbetsfördelning och delegering av arbetsuppgifter.
Domstolsverket lyder under regeringen och fördelar medelsanslagen mellan domstolarna. Mot denna bakgrund är det ofrånkomligt att den enskilda domstolen kan känna en viss press att acceptera de riktlinjer och utformningar av domstolsarbetet som Domstolsverkets utvecklingsgrupp förespråkar. Domstolsverkets agerande, som uppenbarligen skett helt i samförstånd med Justitiedepartementets ledning, måste därför betraktas som direkt olämpligt och ur ett internationellt perspektiv saknar det troligen motstycke.
Principen om fria och självständiga domstolar kan inte ifrågasättas i en rättstat värd namnet. Men den nu uppkomna situationen, där Högsta Domstolens ordförande är i öppen konflikt med den av regeringen utsedda generaldirektören för Domstolsverket, visar dock att den rådande ordningen har kommit till vägs ände. Vi lägger i motionen fram en rad förslag som alla syftar till att få ett starkare och ett mer oberoende domstolsväsende.
2.1 Moderaternas förslag
I den föreliggande motionen lägger vi fram ytterligare ett antal förslag som alla syftar till att stärka domstolarnas självständighet och oberoende gentemot statsmakterna. Moderata samlingspartiet föreslår bland annat följande.
- Domstolsfrågor skall i riksdagsarbetet behandlas av konstitutionsutskottet
- Reformera utnämningsförfarandet av domare
- Ersätt Domstolsverket med en domstolsstyrelse underställd riksdagen
- Låt domarrollen och domarbanan utformas av domstolarna själva inom ramen för lagstiftning
- Allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna skall utveckla ett allt närmare samarbete med den uttalade målsättningen att de två organisationerna på sikt kan slås samman
3 Domstolsfrågorna till KU
3.1 Domstolarnas konstitutionella roll
Regeringen har vid ett flertal tillfällen framhållit att det kommer ställas större krav på samverkan mellan rättsväsendets olika verksamhetsgrenar. Ett fördjupat samarbete skall utvecklas både organisatoriskt och administrativt, enligt regeringen. Senast framförde regeringen denna sin uppfattning i skrivelse om det framtida domstolsväsendet som behandlades av riksdagen under våren. Regeringen redogjorde där för ett antal projekt där domstolar samarbetar med andra myndigheter i syfte att korta ned "genomströmningstiderna".
Regeringens ambitioner vad gäller samverkan mellan rättsväsendets myndigheter bör, enligt vår mening, endast med stor försiktighet även omfatta samarbete mellan domstolar och andra myndigheter. Värnandet om domstolarnas roll som opartiska och självständiga rättsskipare måste prioriteras framför eventuella "synergieffekter".
Ett långtgående samarbete mellan exempelvis åklagare och domstol skulle kunna komma att undergräva förtroendet för domstolens opartiskhet. Det kan mycket väl vara önskvärt med gemensamma rutiner och fördjupat samarbete mellan exempelvis åklagare och domstolarna. Men varken ur ett rättssäkerhetsperspektiv eller ur den misstänktes perspektiv framstår ett långtgående myndighetssamarbete som särskilt tilltalande.
Vi kan inte acceptera synsättet att betrakta domstolarna som en länk i den s.k. rättskedjan. Domstolarna har en väsentligt annorlunda funktion att fylla i jämförelse med övriga myndigheter inom rättsväsendet.
För att tydliggöra domstolsväsendets särskilda ställning i konstitutionellt hänseende föreslår vi därför att domstolsfrågorna i framtiden behandlas av riksdagens konstitutionsutskott. Landets domstolar får inte sammanblandas med andra myndigheter eller organ under regeringen. Deras roll är till stor del av konstitutionell art, och de bör därför behandlas i konstitutionsutskottet.
3.2 Utnämning av domare
Som ett led i att förändra domstolsväsendet och generellt sett minska regeringens inflytande över domstolarna, bör även utnämningsförfarandet reformeras. Det finns ett starkt behov av att säkra en bredare rekrytering av domare, och det nuvarande förfarandet skulle gagnas av en större genomsiktlighet. Utnämning av domare bör präglas av så stor öppenhet som möjligt. Bland annat anser vi att kallelseförfarandet spelat ut sin roll.
I detta sammanhang bör regeringen noga studera erfarenheterna av det danska nyligen instiftade domarutnämningsrådet. Detta råd, som administrativt sorterar under domstolsstyrelsen, har ensamt ansvaret att föreslå, efter ett öppet ansökningsförfarande, en sökande som regeringen har att ta ställning till.
Det svenska utnämningsförfarandet bör enligt vår uppfattning i stort kunna utformas enligt dansk modell, och i samband med regeringens pågående reformering av domstolsväsendet bör även utnämningsförfarandet ses över.
3.3 Domarbanans obligatoriska moment
I regeringens förslag till budget begär regeringen riksdagens bemyndigande att närmare ange detaljer och tidsfrister för de obligatoriska momenten i domarbanan. Den traditionella domarbanan inleds, efter tjänstgöring som notarie och fiskalsaspirant, med anställning som fiskal och adjungerad ledamot i hovrätten eller kammarrätt. Därefter får man anställas som assessor, och förordnandet som assessor utgör det sista obligatoriska momentet i domarbanan.
Som regeringen framhåller har domarbanan en långvarig tradition i vårt land. Men det finns en uttalad vilja från många håll att öppna upp domaryrket och rekrytera bredare. Domarbanan är således i ett skede där stora förändringar är nära förstående. Till bilden hör den allmänna reformeringen av domstolsväsendet, där det är Moderata samlingspartiets strävan att domstolsväsendet i så stor utsträckning som möjligt skall frigöras från regeringsinblandning. Även när det gäller domarutnämningar bygger våra förslag på en ambition att minimera inblandning från såväl andra myndigheter som regeringen.
Det vore därför fel av oss att ta ställning för att regeringen i den här frågan får ökat inflytande. Mot den bakgrunden finner vi inte några övertygande skäl för att ställa oss bakom regeringens begäran.
4 Domstolsverket
I det pågående reformarbetet av domstolarna har Domstolsverket givits en drivande roll. Enligt vår mening är dock Domstolsverket i sin nuvarande form inte en del av lösningen, utan en del av problemet. Den ursprungliga tanken med Domstolsverket var att det skulle tjäna som ett rent serviceorgan åt domstolarna. Innebörden av begreppet "service" kan diskuteras, men det kan knappast innefatta medverkan i att lägga ner domstolar så som sker idag, inte heller att utveckla rutiner för hantering av anhängiggjorda mål.
Domstolsverket är inrättat av regeringen utan särskild lag. Instruktionen är given i en förordning utfärdad av regeringen. Generaldirektören utses av regeringen på begränsad tid och även han är sålunda underställd regeringen. Generaldirektören avgör ensam alla väsentliga frågor rörande domstolsväsendets ekonomi, organisation, administration och fördelning och användning av beviljade anslag. Domstolsverket får vidare utfärda allmänna råd om utformningen av arbetsordningen vid tingsrätt.
Genom Domstolsverket kan regeringen idag således utöva betydande inflytande över domstolarna. För att skapa ett oavhängigt och oberoende domstolsväsende krävs enligt vår uppfattning att Domstolsverket byts ut mot en från regeringen frikopplad domstolsadministration.
En förebild för en sådan självständig domstolsadministration finns i Danmark. Danmarks domstolsadministration sköts av en domstolsstyrelse som är inrättad med stöd av lag. Även instruktionen är meddelad genom lag. Domstolsstyrelsen är därför direkt underställd riksdagen, inte regeringen. Regeringen utser inte heller den direktör som ansvarar för den dagliga ledningen och justitieministern har ingen instruktionsrätt över domstolsstyrelsen.
Moderata samlingspartiet förordar inrättandet av en svensk domstolsstyrelse efter dansk förebild. Domstolsstyrelsen kommer då att vara underställd riksdagen genom att den instiftas genom lag. Organisatoriskt skall styrelsen fortfarande anses höra under Justitiedepartementet, men justitieministern skall fråntas instruktionsrätten över styrelsens verksamhet.
Ansvaret för att fördela de av riksdagen fastställda anslagen till domstols- väsendet mellan de enskilda domstolarna skall ligga på domstolsstyrelsen. Domstolsstyrelsen skall likaså erbjuda domstolarna den fortbildning och administrationsservice som efterfrågas av de enskilda domstolarna.
5 Den framtida domstolsorganisationen
5.1 Domstolar i nätverk inrättade genom lag
Vi har vid ett flertal tillfällen begärt att regeringen för riksdagen presenterar en långsiktig och övergripande plan för den framtida domstolsorganisationen. Regeringen och riksdagsmajoriteten har dock avvisat behovet av en sådan övergripande plan. Det pågående reformeringsarbetet sker utan några som helst grundläggande principer och har inte heller föregåtts av någon övergripande utredning som redovisat sina överväganden och förslag.
Ett långsiktigt hållbart domstolsväsende bör inrättas så att landets alla delar får en rimlig tillgång till rättskipning, inom ramen för en judiciellt och administrativt bärkraftig domstolsorganisation. Därtill måste en hög kompetens bibehållas inom domstolsarbetet genom att domare ges möjlighet till kontinuerlig utbildning inom ramen för individuellt utformade utbildningsplaner. Domaryrket skall vara attraktivt, även för de bästa juristerna. En breddning av rekryteringen av ordinarie domare är därför önskvärd.
Enligt vår mening bör domstolar, där så krävs för att uppfylla de övergripande målen med domstolsorganisationen, organiseras i en nätverksmodell, där en samordnande tingsrätt samarbetar med andra tingsrätter i en domkrets. Endast den samordnande tingsrätten utgör självständig myndighet. Vi kan således ställa oss bakom den modell som regeringen valt för domstolarna i bl.a. Blekinge och Västra Östergötland.
Genom att koncentrera all administration till en domstol i domkretsen, kan en hög administrativ kompetens upprätthållas vid den samordnande domstolen. Många av de administrativa uppgifter som idag sköts av Domstolsverket kan flyttas ut till domkretsarna. Övriga domstolar i domkretsen kan koncentrera sina resurser på den rent dömande verksamheten, och även lagmännen vid dessa domstolar kan i större utsträckning ägna sig åt faktisk rättskipning. Dessa befordrade domares juridiska kompetens kommer härigenom på ett bättre sätt att tas till vara.
Det går dock inte komma ifrån att genomförandet av dessa sammanläggningar av tingsrätter lider av att regeringen valt att inte ta en inledande principdiskussion. Kansliorternas ställning, domstolarnas lagliga och konstitutionella ställning och långsiktigheten i de nyinrättade domstolarnas organisation är alla frågor som hänger i luften på grund av regeringens ovilja att i förväg redogöra för sin vision av det svenska domstolsväsendet.
Vi anser att riksdagen bör fatta de beslut som rör reformeringen av domstolväsendet. På så sätt skulle man ge varje enskild tingsrätt ett lagligt skydd från framtida förändringar, ett skydd som är välbehövligt. Det går att ifrågasätta om kravet i regeringsformens 11 kap 4 §, om att huvuddragen av domstolarnas organisation skall föreskrivas i lag, idag är uppfyllt. Lagregler avseende yttre och geografisk organisation saknas helt idag vad gäller tingsrätterna. Till detta kommer art. 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och dess krav på domstol "som upprättas enligt lag". Det vore önskvärt att i samband med en allmän reformering av tingsrättsorganisationen även få till stånd ett förstärkt lagskydd vad gäller bl.a. de enskilda tingsrätternas ställning samt den yttre organisationen.
På grund av den planlösa reformeringen av domstolsväsendet som regeringen nu bedriver, är det idag inte möjligt att säga hur det framtida domstolsväsendet slutligen kommer att utformas. Det är givetvis en situation som inte är acceptabel.
Det bristande lagskyddet för tingsrätterna innebär att de omfattas av regeringens förordningsmakt, ett förhållande som knappast kan anses gagna underrätternas oberoende. Sveriges övriga domstolar har ett starkare skydd genom att de är individuellt instiftade genom lag eller, vad gäller länsrätterna, är knutna till länsindelning.
Enligt Moderata samlingspartiet bör även tingsrätterna erhålla samma nivå av lagskydd som övriga domstolar inom domstolsväsendet. Den rådande ordningen inbjuder till att även framtida reformer av domstolsväsendet sker under likartade premisser som idag. För att garantera Sveriges medborgare ett långsiktigt bestående domstolsväsende bör därför nu varje tingsrätt inrättas genom lag.
5.2 Ett samlat dömande
En ny domstolsorganisation bör på sikt även inkludera länsrätter i domkretsen. Framförallt bör det undersökas vilka förutsättningar som finns för att flytta ut länsrättsdömande till de mindre tingsrätterna. I ett längre perspektiv kan det bli aktuellt att lägga ner några av de allra minsta tingsrätterna. Men ett närmande mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna, där visst länsrättsdömande flyttas över till de små tingsrätterna, skulle kunna innebära att även de små tingsrätternas betydelse ökar. Fördelarna med den lilla, nära domstolen kan i ökad utsträckning behållas och även omfatta förvaltningsmålen. Nätverksmodellen skapar förutsättningar för ett flexibelt och självständigt domstolsväsende, där domstolarna snabbt kan anpassa sig till förändringar.
Regeringen har gjort den bedömningen att där det är "lämpligt" bör länsrätter och tingsrätter samordnas med en gemensam chef och en gemensam administration. Avsaknaden av bärande principer för ett framtida domstolsväsende gör sig ännu en gång påmind. Lokala förutsättningar och tillfälligheter styr, i stället för en övergripande och principiell vision om hur domstolsorganisationen bör utformas.
Vi menar att det finns avgörande principiella fördelar med att på lång sikt låta de bägge domstolsorganisationerna närma sig varandra, även på de andra nivåerna i instansordningen. För allmänheten skulle en enhetlig domstolsorganisation verka mindre förvirrande och för domstolspersonalen skulle det skapa en mer flexibel organisation och attraktivare arbetsplatser.
Vissa måltyper är av sådan art att de med fördel skulle kunna handläggas inom en sammanhållen domstolsorganisation. Vissa administrativa frihetsberövanden och verkställighetsmål, vilka idag handläggs vid en centralt placerad länsrätt, skulle komma närmare de berörda parterna om man lät dessa måltyper avgöras vid en närmare tingsrätt. För personalen vid tingsrätten skulle tillskottet av dessa måltyper dessutom innebära en möjlighet att bredda kompetensen och förstärka målunderlaget vid domstolen.
1995 års domstolskommitté har i sin sammanställning av grundmaterial pekat på att de bägge organisationerna redan har närmat sig varandra successivt. Införandet av ett tvåpartsförfarande i förvaltningsdomstolarna var här ett viktigt steg som trädde i kraft så sent som 1996. Härigenom markerades förvaltningsdomstolarnas rättskipande roll och likheterna med de allmänna domstolarna.
Av Domstolskommitténs grundmaterial framgår vidare att ett närmande även för med sig en rad positiva effekter. Det skulle innebära en höjd kompetens bland domarna, skapa en gemensam domarkultur, främja rättsutvecklingen och skapa moderna och attraktiva arbetsplatser, där inslaget av rutinartade arbetsuppgifter skulle minska.
Vi ser inga hinder för att redan nu förbereda ett närmande av Regeringsrätten och Högsta Domstolen. Även dessa förändringar bör inledas med att regeringen inhämtar riksdagens godkännande för de principer som bör ligga till grund för en sådan reform.
Stockholm den 5 oktober 2000
Gun Hellsvik (m)
Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)
Jeppe Johnsson (m)
Anita Sidén (m)
Cecilia Magnusson (m)
Karin Enström (m)
Lars Björkman (m)