Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i författning ställa krav på att kvitton normalt skall krävas
och ersättningskrav skall ha en heltäckande redovisning för arbete utfört
av offentlig försvarare eller rättshjälpsbiträde.
Motivering
En offentlig försvarare, i brottmål, har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för nedlagt arbete, tidsspillan samt utlägg i samband med
uppdraget. Domstolsverket har fastställt en taxa för offentlig försvarare i
tingsrätt och hovrätt.
Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet
och omsorg som uppdraget utförts med eller andra omständigheter av
betydelse ger anledning till det. Ersättningen till den offentlige försvararen
bestäms av varje domstol för sig för där utfört arbete, tidsspillan och utlägg.
Till kostnadsräkningen bifogas en arbetsredogörelse. Denna ska vara så
utförlig, att ersättningsanspråkets skälighet kan bedömas. Om den som begär
ersättning vill åberopa några särskilda omständigheter, såsom att uppdraget
varit särskilt svårt eller krävande, ska dessa redovisas.
Av kostnadsräkningen ska även framgå den tid som lagts ned på uppdraget
och när uppdraget påbörjades. Ersättningsyrkande ska framställas i princip
innan handläggningen av målet avslutas. Beslutet om ersättning till den
offentlige försvararen antecknas, med särskiljning av de tre kostnadsposterna,
som regel i domen.
Vem som slutligen ska stå för den offentliga försvararens ersättning utgör
en fråga om fördelning av rättegångskostnad, något som det lämnas besked
om i domen eller det slutliga beslutet.
Vid begäran om ersättning behöver advokater normalt sett inte visa upp
kvitton för eventuella utlägg. Det nämns inget om kvitton i Domstolsverkets
föreskrifter om brottsmålstaxa i tingsrätt och hovrätt.
Det finns i och för sig inget som hindrar, att domstolen begär att få se
kvitton för advokatens utlägg, om man misstänker att allt inte står rätt till.
Detta är dock ett, vad jag erfarit, mycket ovanligt förfarande.
Enligt en tjänsteman vid Domstolsverket saknas det stöd i någon
författning för verket att meddela föreskrifter med innebörden att kvitto ska
uppvisas för att ersättning ska kunna utgå av allmänna medel.
Domstolen har, efter ingivande av kostnadsräkning och arbetsredogörelse,
att bedöma skäligheten i den ingivna kostnadsräkningen. Häri ligger att
domstolen ska värdera hur många timmar en "normalskicklig" advokat
behöver för att slutföra ett motsvarande uppdrag. Finner domstolen att
kostnadsräkningen är för hög kan den välja att "pruta" ned räkningen, vilket
sker emellanåt. Domstolens beslut beträffande ersättningen till ombudet kan
överklagas av densamme. Även Domstolsverket har en rätt att överklaga ett
beslut om skälig ersättning.
I 18 kap. RB behandlas frågor om rättegångskostnader i tvistemål.
Huvudregeln är, att den som förlorar målet ska betala den vinnande dennes
kostnader. Part kan i många fall få sina rättegångskostnader, inklusive
ombudsarvode, betalda genom rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619).
Rättshjälpslagen behandlas subsidiärt till den enskildes rättsskydd via
hemförsäkringen. För de fall part har rättshjälp gäller 27 § rättshjälpslagen,
fråga om ersättning till rättshjälpsbiträde, dvs. han har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Enligt
rättshjälpsförordningen (1997:404) fastställer Domstolsverket de taxor som
gäller för rättshjälpsbiträden.
Reglerna för rättshjälpsbiträdets kostnadsräkning är densamma som för
den offentliga försvararen.
Jag anser det vara oförsvarbart, att staten betalar ut pengar för kostnader
utan att heltäckande redovisning för dessa kostnader krävs. Det är
anmärkningsvärt att, när andra yrkeskategorier in i smådetaljer måste redovisa
sina kostnader, en yrkeskategori som advokater tillåts lämna en
kostnadsräkning, där kvitton för utlägg normalt inte krävs och där
ersättningskraven tillåts bli redovisade ytterst summariskt.