Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i författning ställa krav på att kvitton normalt skall krävas och ersättningskrav skall ha en heltäckande redovisning för arbete utfört av offentlig försvarare eller rättshjälpsbiträde. Motivering
En offentlig försvarare, i brottmål, har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för nedlagt arbete, tidsspillan samt utlägg i samband med uppdraget. Domstolsverket har fastställt en taxa för offentlig försvarare i tingsrätt och hovrätt.
Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet och omsorg som uppdraget utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det. Ersättningen till den offentlige försvararen bestäms av varje domstol för sig för där utfört arbete, tidsspillan och utlägg.
Till kostnadsräkningen bifogas en arbetsredogörelse. Denna ska vara så utförlig, att ersättningsanspråkets skälighet kan bedömas. Om den som begär ersättning vill åberopa några särskilda omständigheter, såsom att uppdraget varit särskilt svårt eller krävande, ska dessa redovisas.
Av kostnadsräkningen ska även framgå den tid som lagts ned på uppdraget och när uppdraget påbörjades. Ersättningsyrkande ska framställas i princip innan handläggningen av målet avslutas. Beslutet om ersättning till den offentlige försvararen antecknas, med särskiljning av de tre kostnadsposterna, som regel i domen.
Vem som slutligen ska stå för den offentliga försvararens ersättning utgör en fråga om fördelning av rättegångskostnad, något som det lämnas besked om i domen eller det slutliga beslutet.
Vid begäran om ersättning behöver advokater normalt sett inte visa upp kvitton för eventuella utlägg. Det nämns inget om kvitton i Domstolsverkets föreskrifter om brottsmålstaxa i tingsrätt och hovrätt.
Det finns i och för sig inget som hindrar, att domstolen begär att få se kvitton för advokatens utlägg, om man misstänker att allt inte står rätt till. Detta är dock ett, vad jag erfarit, mycket ovanligt förfarande.
Enligt en tjänsteman vid Domstolsverket saknas det stöd i någon författning för verket att meddela föreskrifter med innebörden att kvitto ska uppvisas för att ersättning ska kunna utgå av allmänna medel.
Domstolen har, efter ingivande av kostnadsräkning och arbetsredogörelse, att bedöma skäligheten i den ingivna kostnadsräkningen. Häri ligger att domstolen ska värdera hur många timmar en "normalskicklig" advokat behöver för att slutföra ett motsvarande uppdrag. Finner domstolen att kostnadsräkningen är för hög kan den välja att "pruta" ned räkningen, vilket sker emellanåt. Domstolens beslut beträffande ersättningen till ombudet kan överklagas av densamme. Även Domstolsverket har en rätt att överklaga ett beslut om skälig ersättning.
I 18 kap. RB behandlas frågor om rättegångskostnader i tvistemål. Huvudregeln är, att den som förlorar målet ska betala den vinnande dennes kostnader. Part kan i många fall få sina rättegångskostnader, inklusive ombudsarvode, betalda genom rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619).
Rättshjälpslagen behandlas subsidiärt till den enskildes rättsskydd via hemförsäkringen. För de fall part har rättshjälp gäller 27 § rättshjälpslagen, fråga om ersättning till rättshjälpsbiträde, dvs. han har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Enligt rättshjälpsförordningen (1997:404) fastställer Domstolsverket de taxor som gäller för rättshjälpsbiträden.
Reglerna för rättshjälpsbiträdets kostnadsräkning är densamma som för den offentliga försvararen.
Jag anser det vara oförsvarbart, att staten betalar ut pengar för kostnader utan att heltäckande redovisning för dessa kostnader krävs. Det är anmärkningsvärt att, när andra yrkeskategorier in i smådetaljer måste redovisa sina kostnader, en yrkeskategori som advokater tillåts lämna en kostnadsräkning, där kvitton för utlägg normalt inte krävs och där ersättningskraven tillåts bli redovisade ytterst summariskt.
Stockholm den 26 september 2000
Siw Persson (fp)