med anledning av skr. 2000/01:62 Brott kan förebyggas! Utvecklingen av det brottsförebyggande arbetet
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över fördelningen av resurser för att möjliggöra en
kvalitetshöjning på de brottsförebyggande råden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det långsiktiga arbetet för att synliggöra familjens roll som
brottsförebyggande resurs.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av platser för ungdomar som dömts till LVU och
LSU.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av insatser för att motverka alkohol- och
narkotikamissbruket bland ungdomar.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lag om att
övervakningskameror i taxibilar kan införas.
Inledning
Regeringen presenterar i skrivelsen 2000/01:62 det pågående
brottsförebyggande arbetet i Sverige. Kristdemokraterna
välkomnar den sammanställning som gjorts och regeringens
vilja att fokusera på dessa frågor. Vi kan samtidigt konstatera
att flera av de insatser som gjorts i praktiken inte inneburit
någon utveckling. Vad gäller till exempel de lokala
brottsförebyggande råden har dessa visserligen utökats till
196 stycken råd eller liknande organisationer men kvantitet är
inte detsamma som kvalitet. I skrivelsen sägs också att råden,
enligt BRÅ, kommit olika långt: "I vissa fall har
engagemanget svalnat." Vad gäller de brottsförebyggande
program och trygghetsplaner som kommunerna ska utforma
sägs i skrivelsen att det är "få råd som utvecklat färdiga
program eller planer. Det är därför inte möjligt att med
säkerhet kunna bedöma hur dessa används och vilken roll de
spelar. Det finns tecken på att handlingarna ibland är så
allmänt hållna att de inte kan fungera som konkreta
styrdokument". Detta beklagar vi. För många kommuner är
resursfrågan ett problem. Med ansträngd ekonomi riskeras
det brottsförebyggande arbetet att prioriteras bort. Därför
menar vi att regeringens skrivelse visar på allvarliga brister i
beskrivningen av det lokala brottsförebyggande arbetet.
Sedan budgetåret 1995/96 har regeringen sammanlagt budgeterat 38
miljoner kronor till det lokala brottsförebyggande arbetet. För år 2001
uppgick anslaget till 7,2 miljoner kronor. Kristdemokraterna budgeterade för
år 2001 27 miljoner kronor utöver regeringens anslag till det
brottsförebyggande arbetet i kommunerna. Därutöver vill vi att 3 miljoner
kronor ska tillfalla Boverket som ska få i uppdrag att utarbeta tydliga
riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott samt ansvara för en
introduktion av standardiseringsdokument ute i kommunerna.
Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggande arbetet är oerhört viktigt
och därför bör ytterligare resurser tillföras detta område. Om brott förhindras
undviks mycket lidande, och det innebär också ett samhällsekonomiskt
sparande. Konkreta brottsförebyggande åtgärder ska därför prioriteras, arbetet
intensifieras och en helhetsyn tillämpas.
I den aktuella skrivelsen kan man, vad gäller införlivande av värden,
värderingar och normer, läsa om de teorier som stödjer familjens betydelse
som viktig normbildare och starkt socialt skyddsnät. Kristdemokraterna
välkomnar att regeringen uppmärksammat denna viktiga brottsförebyggande
faktor. Vi hoppas att regeringen i framtiden också kommer att låta denna
insikt komma till uttryck i konkreta politiska förslag. Det brottsförebyggande
arbetet är en del i kriminalpolitiken; att förebygga brott är också att bekämpa
brott.
Allas vårt ansvar - det nationellt
brottsförebyggande programmet
Regeringen hänvisar i sin skrivelse, vid flera tillfällen, till det
nationella brottsförebyggande programmet "Allas vårt
ansvar" som man presenterade i juni 1996. Man menar att
programmet ska ses som en början till ett brett upplagt arbete
för att skapa förutsättningar för ett långsiktigt och uthålligt
brottsförebyggande arbete inom alla samhällssektorer.
Kristdemokraterna kritiserade programmet i en motion, redan
hösten 1996.
En effektiv kriminalpolitik måste i första hand bygga på insikten om hur
man förebygger brott. Det nationella brottsförebyggande program som den
socialdemokratiska regeringen antagit (Ds 1996:59) bygger på ett föråldrat
institutionellt tänkande. T.ex. nämns familjens grundläggande roll i det
brottsförebyggande arbetet mera i förbigående. I stället inriktas
huvudinsatserna på traditionellt sätt att byråkratisera det brottsförebyggande
arbetet. Regeringen avvek i väsentliga delar från den omvärldsbild som både
Brottsförebyggande rådet och Riks- polisstyrelsens forskare avlämnade i sina
analyser. Det är angeläget att strategin och betoningen i det
brottsförebyggande arbetet fortsättningsvis får en annan inriktning än den
som regeringen fastställde i sitt brottsförebyggande program.
Ett rättssamhälles uppbyggnad är en långsiktig process som förutsätter
allmänhetens delaktighet och deltagande. Varje insats i det uppbyggande som
sker är unikt i sin betydelsefullhet. Varje bärande värdesystem i ett
rättssamhälle bygger på en process av införlivande av värden, värderingar och
normer. Denna internalisering är speciellt viktig de allra första åren under
uppväxten och fokuserar på familjens speciella ansvar. Men även andra
signalgivare i denna process har stor kompletterande betydelse, t ex förskola,
skola, socialvård och de olika medierna. Tankegångarna om den
brottspreventiva roll som denna internalisering och uppbyggande av en inre
kontroll har hos varje individ har vunnit viss genklang i Sverige hos en del
forskare och debattörer. Det är viktigt att de också får genomslag i den
politiska debatten och framförallt i det politiska agerandet. Huvuddelen av
forskningen visar att åtgärder från det traditionella kriminalpolitiska systemet
har liten betydelse för brottens omfattning. Med traditionell kriminalpolitik
avses då antingen teorin om att omständigheterna skapar brottslingen eller
dess motsats att det bara är höga straff som avhåller från brottslighet.
Politiken borde i stället inriktas främst på familj men också på den
kompletterande internalisering som förskola och skola kan ge samt på den
övriga livsmiljöns signaler, vilka kan påverka graden av uppbyggande av inre
kontroll. Prevention måste alltså vara huvudstråket i ambitionen att vända
brottskurvorna nedåt. Den anknyter också nära till den omvärldsanalys som
framgår av en bok utgiven av Rikspolisstyrelsen och skriven av Per-Olof
Wikström, professor i kriminologi, och Marie Torstensson, docent i sociologi
(Brottsprevention och problemorienterat polisarbete, 1995). Huvudlinjen i
den brottsförebyggande strategin måste bygga på följande inriktningar: 1)
Kraftfulla insatser för att medvetandegöra föräldrar om betydelsen av
uppbyggande av en inre kontroll hos barn och ungdom. 2) Motsvarande
insatser för alla andra som är involverade i barns uppfostran, t ex förskola och
skola, socialvård samt andra institutioner. 3) Kraftfullt informerande insatser
för att klargöra betydelsen av uppskjuten alkoholdebut för förhindrande av
brottslighet.
Självfallet skall åtgärder också vidtas för att minska tillfällen till brott,
men
för att förhindra nyrekryteringen handlar det främst om att en brottspreventiv
huvudstrategi måste vara inriktad på fostran och värdeöverföring i familjen.
Man kan konstatera att regeringen i sitt program endast marginellt tar hänsyn
till dessa tankegångar. I skrivelsen citeras dock de amerikanska
kriminologerna Hirschi och Gottfredson som poängterar betydelsen av inre
kontroll och sociala band till det konventionella samhället. Regeringens insikt
om betydelsen av den inre kontrollen är positiv och borde ge effekter för den
brottsförebyggande strategin.
Familjens roll i det
brottsförebyggande arbetet
Familjens roll i det brottsförebyggande arbetet är central. En i
sin helhet god familjepolitik är alltså en grundläggande
förutsättning för ett fungerande brottsförebyggande arbete.
Detta sker bäst genom att barn får växa upp i trygga familjer
som kan föra över normer och hjälpa barnen bygga upp en
inre kontroll som gör det lättare att stå emot frestelsen att
bryta mot de regler som bygger upp samhället.
Höjd upptäcktsrisk, fasthet och konsekvens är viktiga signaler i detta
preventiva arbete. Det är självklart viktigt att ha ett fungerande rättssystem i
form av polis, åklagare, advokater, domstolar och kriminalvårdsinrättningar.
Formerna för dessa insatser skall givetvis diskuteras och penetreras. Men
skall vi ha en politik som bryter brottskurvan nedåt krävs mycket mer. Det är
mycket viktigt att påverka den s k tillfällesstrukturen, dvs att minimera
tillfällena till brott genom olika säkerhetsåtgärder. Det skulle kunna minska
brottsfrekvensen, men inte brottsbenägenheten. Den preventiva
huvudstrategin bör bygga på flera olika insatser. Föräldrar och andra vuxna
som har ansvar för barnuppfostran är alltså en viktig målgrupp i den effektiva
politik som är möjlig att bedriva.
Etiken levandegörs i samspel med andra människor och införlivas så
småningom med vårt tänkande. Bäst fungerar den processen tillsammans med
personer vi älskar och har förtroende för. Det är därför föräldrarna är så
viktiga. De är i nittionio fall av hundra de som bäst förmedlar grundläggande
värden till sina barn. Men det kräver vardagstid tillsammans eftersom det är i
vardagliga situationer man löser konflikter och tränar samlevnad på ett
naturligt sätt. Kvalitet kan inte ersätta kvantitet när det gäller tid hur gärna
vi
än önskar att det skulle vara så. Mer tid för barnen har en rad positiva
följdverkningar för barnet.
Familjens roll som etisk signalgivare och uppbyggare av den inre
kontrollen är av avgörande betydelse. Kristdemokraterna arbetar därför för att
en landsomfattande kampanj snarast genomförs som en första insats i det
långsiktiga arbetet för att synliggöra familjens roll som brottsförebyggande
resurs. Kampanjen ska i första hand vända sig till föräldrar och olika
personalgrupper som arbetar med barn. Syftet är att skapa medvetenhet om
det förebyggande arbetets stora betydelse för att förhindra brottsbenägenhet.
I skrivelsen poängterar regeringen vikten av föräldrautbildning och
föräldrastöd. Man säger samtidigt att forskare från universitet och högskolor
kommer att anlitas för att följa upp och utvärdera verksamheten. Det är
angeläget att de pengar som fördelas inte huvudsakligen läggs på forskning
och utvärdering. Kristdemokraterna menar att det är den konkreta
utbildningen och stödet som sker i praktiken som ska prioriteras. Detta bör
ske som ett kontinuerligt arbete där familjens betydelse som normgivare
betonas.
Socialtjänsten - kommunens ansvar
för de unga
En ung människa som begått exempelvis ett rån ska veta att
samhället ser allvarligt på detta, oavsett gärningsmannens
ålder. Den senaste tiden har kritik framkommit mot
kommunernas socialtjänst. Ungdomar som dömts till LVU
(Lagen om vård av unga) sätts upp på en väntelista för att få
en plats på institution. Under väntetiden kan dessa ungdomar
fortsätta umgänget med gänget - följden blir att nya brott
begås.
I andra kommuner är polisen starkt kritisk till att unga kan begå brott efter
brott utan att socialtjänsten griper in. Polisen är starkt kritisk till
kommunerna
och hävdar att en del kommuner låter de unga fortsätta sitt destruktiva liv och
väntar därmed på att en eventuell LSU-dom (Lagen om sluten ungdomsvård)
faller. Då är det inte längre kommunens betalningsansvar som träder in utan
statens. Statistik från SIS (Statens institutionsstyrelse) bekräftar att under
1999 valde socialtjänsten endast i ett fall att fortsätta vården enligt LVU
efter
avslutad verkställighet av LSU. Detta trots att det tydligt framgår i
förarbetena till LSU att de unga ska beredas fortsatt vård enligt LVU efter
verkställigheten. Av 38 frigivna i juni 2000 hade socialtjänsten valt att
fortsätta behandling enligt LVU i enbart fem fall. Socialtjänstens pressade
situation måste tas på allvar så att behandling enligt LVU kan fungera i
framtiden.
Vi anser att det är bra att försöksverksamhet pågått med medling och
familjegruppskonferenser. Vi tror att det är ett bra sätt att få den unge
lagöverträdaren att komma till insikt. Att möta brottsoffret och konfronteras
med konsekvenserna av det man gjort är nyttigt. Verksamheten har framför
allt lyckats och fortsatt på de orter där det funnits eldsjälar som varit
beredda
att satsa mycket tid och kraft. Nu läggs verksamhet ut på kommunerna.
Förhoppningsvis ska projekten bli en del av den ordinarie verksamheten, det
stora problemet är bristande resurser. Vi menar att det är en
samhällsekonomisk besparing men framför allt en besparing av mänskligt
lidande om de ungdomar som kommit snett i tillvaron möts med fasthet,
konsekvens, värme och intresse.
Vi måste se allvarligt på de rapporter som kommer från
Brottsförebyggande rådet vilka visar att minderårigas brottslighet har ökat
kraftigt under 90-talet. Antalet brott som "klarats upp" genom att ärendet
lagts ned, på grund av att den skäligen misstänkte var under 15 år, ökade med
25 % från år 1990 till år 1998. Enligt BRÅ:s statistik registrerades, år 1998,
13 240 brottsanmälningar som uppklarade p.g.a. att den misstänkte var under
15 år.
Skolan
Skolan har en stor betydelse då det gäller arbetet med
värderingar och värdegrunden. Därför har Kristdemokraterna
gång på gång betonat vikten av att skolan inte kan vara
värdeneutral. Skolan har ett ansvar att ta upp de etiska
samtalen och måste tidigt markera gränser för vad som är
tillåtet och inte tillåtet, vad som är rätt och inte rätt. Detta har
aktualiserats mer än någonsin genom mobbningsdebatten.
Skolan är viktig i det brottsförebyggande arbetet. Samtidigt är skolan
ständigt föremål för debatt och samhället kan inte kräva att skolan ska
förebygga och vända trenden. Skolan idag är en spegel av situationen i
samhället omkring den. Under flera år har skolan tenderat att vara
värdeneutral. Nu ska etiken införas på skolschemat. I regeringens skrivelse
står det att skolans brottsförebyggande arbete har utvecklats. Under
kommande treårsperiod satsas på två värdegrundscentrum för att göra
värdegrundsområdet mer tillgängligt för skolan. Detta är ett steg i rätt
riktning. Men om barnen inte kommer från trygga hem, kan de inte förväntas
att plötsligt uppträda som trygga och harmoniska människor när de kommer
till skolan. Om hemmet är i upplösning, kommer eleven självklart att
påverkas. Vi menar att om familjerna kan stärkas, om föräldrar kan betros i
sin roll och sitt ansvar kommer det att minska problemen i skolan och i sig
vara brottsförebyggande.
Alkohol- och narkotikamissbruk - en
väg in i kriminaliteten
Tidiga alkoholvanor leder lätt över i andra drogvanor, vilka i
sin tur kräver stora pengar. Stora pengar kan bara hämtas in
genom brottslighet. Att aktivt bidra till en uppskjuten (eller
förhindrad) alkoholdebut överensstämmer med teorin för inre
kontroll. Vi vet att hela uppväxttiden ända från födelsen är
viktig för en människas utveckling. Upplevelsen att inte bli
sedd och bekräftad får konsekvenser.
Flera av de senaste rapporterna konstaterar att barn mår dåligt när vuxna är
stressade och inte har tid. Att använda droger i gemenskapen med kompisar
kan bli ett substitut. Det faktum att den uppväxande generationen i så hög
grad längtar efter uppmärksamhet borde ge vuxenvärlden signaler om att allt
inte står rätt till. En viktig del i arbetet för att förebygga att ungdomar
börjar
med narkotika är vuxnas närvaro, att de är beredda att ta tid till att se,
lyssna
till och bekräfta sina barn och ungdomar.
Narkotikamissbruket ökar, särskilt bland flickor. Det är svårt att upptäcka
missbruk av LSD, ecstacy och kokain. Flera unga använder droger på
helgerna och sköter skolarbetet under veckorna som vanligt. Beroendet
påverkar till slut personligheten. För att lyckas i arbetet att komma in med
tidiga upptäckter och insatser måste vi förändra samhällets attityd. Det finns
de som uppfattar familjen som ett hot mot den kollektiva solidariteten och
andra som ser den som ett hot mot individen. Vi menar att familjen istället är
samhällets största resurs.
Idag är det svårt att ge en ung människa under 15 år hjälp tidigt när
misstanke finns om narkotikamissbruk. En stödinsats från samhället försvåras
på grund av de gällande reglerna om förbud mot kroppsbesiktning. Urin- eller
blodprovstagning får inte göras och därmed kan inga åtgärder vidtas förrän
missbruket är uppenbart. Följden blir att socialtjänsten kopplas in först när
narkotikamissbruket pågått under en längre tid. Hantering av brott som begås
av person under 15 år regleras i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare. Särskilda regler finns för förundersökning, åtals-
prövning och häktning m.m. I 35 § anges i vilken utsträckning tvångsmedel
får användas. Beslag, husrannsakan och kroppsvisitation får användas om det
finns särskilda skäl. Kroppsbesiktning är som ovan nämnts däremot inte
tillåten. I Rikspolisstyrelsens rapport 1995:9, Sållningsinstrument för analys
av narkotika i urin - Redovisning av en försöksverksamhet med vissa
kommentarer, uppmärksammas frågan om provtagning på unga människor
under 15 år. Polisen eller annat samhällsorgan behöver få tillgång till det
verktyg som provtagning utgör för att hjälp snabbt ska kunna sättas in för att
stävja ett begynnande narkotikamissbruk anser RPS. RPS föreslår en ändring
i nuvarande lagstiftning för att möjliggöra provtagning. Förslaget förordas
"med hänsyn till intresset av att ingripa tidigt och med kraft förhindra att
unga
människor fastnar i missbruk".
RPS rapport kom för fem år sedan. Det är nu hög tid att genomföra den
nödvändiga lagändringen. Det kan ibland vara svårt att upptäcka missbruk av
LSD, ecstacy och kokain. Drogerna används på helgerna och i veckorna
sköter ungdomarna sitt skolarbete som vanligt. Beroendet blir till sist så stort
att personligheten förändras. Brottslighet går hand i hand med drogmissbruk.
Häleri, inbrott och rån är några exempel på brott där ett narkotikamissbruk
ofta är drivkraften. Unga flickor kan dras in i prostitution. Ett
narkotikamissbruk som inte stoppas i tid får tragiska konsekvenser både för
den som missbrukar och för andra. Familj och vänner står maktlösa när
missbruket blivit akut. Det kan aldrig vara acceptabelt att misstänkt
narkotikamissbruk hos barn ska bagatelliseras med hänvisning till att
tonårsmissbruk är en protest som anses gå över av sig självt. Den personliga
integriteten ska värnas men inte till priset av mänskligt lidande. Att avslöja
ett
begynnande narkotikamissbruk kan vara den åtgärd som innebär vändpunkten
i en ung människas liv. Mot bakgrund av ovanstående anser vi att de
bestämmelser som reglerar tvångsmedelsanvändningen mot barn är alltför
restriktiva och att en utvidgad tvångsmedelsanvändning inte påverkar de
integritetsaspekter som angivits som skäl för att inte tillåta provtagning.
Provtagning på ungdomar under 15 år bör därför bli tillåtet vid allvarlig
misstanke om narkotikamissbruk.
Att hindra återfall i brott - ett
brottsförebyggande arbete
Att hindra återfall i brott är också ett brottsförebyggande
arbete. En ny rapport från Kriminalvårdsstyrelsen visar att
antalet återfall i brott har ökar markant. 34 % av dem som
avtjänat sitt straff döms på nytt inom ett år för nya brott. 1996
var den siffran 24 %. Skälet till ökningen är att allt fler får
påföljden elektronisk fotboja. Kvar på anstalterna blir de som
begått allvarliga brott, med det brottsliga beteendet djupt rotat
och med begränsade sociala kontakter och
försörjningsmöjligheter.
Undersökningar med fokus på internernas bakgrund och sociala
förhållanden visar inte helt oväntat att de intagna har en omfattande
problematisk bakgrund, utöver den rent brottsliga. Många är
återfallsförbrytare. Av de tillfrågade internerna avtjänade bara var tredje sitt
första straff, de övriga hade tidigare fängelsestraff eller erfarenhet av
frivård
bakom sig. Bland de nyintagna i fängelse åren 1990-1996 hade ca 45 %
avtjänat fängelse någon gång tidigare inom en tidsperiod på fem år före
aktuell verkställighets början. År 1997 var andelen 55 %. Kriminalvårdens
möjligheter att rehabilitera den intagne måste tillvaratas bättre. Verksamheten
ska inriktas på att den dömde inte återfaller i brott.
Att vistas på anstalt innebär ett rutinmässigt liv med små möjligheter att ta
personligt ansvar samt begränsade kontakter med omvärlden. Ett konkret
problem som många interner själva identifierat och ser som en brist är den
passivitet som lätt infinner sig då det omhändertagande som den intagne
möter omfattar allt från väckning till matlagning och tvätt. Vi menar att de
intagna behöver ta ett ökat personligt ansvar för livet innanför murarna om en
förberedelse för livet utanför murarna ska kunna ske. Speciellt för de
långtidsdömda fångarna kan annars acklimatiseringen till ett självständigt liv
vara mycket svår efter många år på anstalt. Handlingsplaner bör därför
utarbetas i större omfattning i samarbete mellan internen och utbildad och
kvalificerad personal. Där ska konkreta, realistiska deletapper och mål
nedtecknas för att på så sätt successivt nås av individen. Vi tror att detta kan
ge resultat i form av ökad självkänsla och bättre anpassningsförmåga till
samhället utanför.
Det är viktigt att man satsar mer tid och resurser så att internerna under
och efter sin fängelsetid erbjuds, och i vissa fall åläggs, meningsfull och för
dem relevant sysselsättning. Ett bra exempel på åtgärder är de så kallade
påverkansprogrammen. Dessa påverkansprogram fokuserar på attityder,
beteenden och omständigheter som upprätthåller ett brottsligt beteende.
Internen får lära sig problemlösning, att skapa sociala relationer och utveckla
de sidor och färdigheter som det finns förutsättningar för.
En fortsatt utveckling av innehållet i programverksamheten vid häkten,
anstalter och inom frivården är också ytterst viktig. Hög kvalitet på brotts-
och missbruksrelaterad programverksamhet samt rehabiliterande insatser i
kombination med drogfria anstalter ska prioriteras. Dessa förslag kräver dock
utökade finansiella resurser. Regeringens tidigare anslag till kriminalvården
visar inte på någon större viljeinriktning att i verkligheten genomföra några
av dessa ambitioner. Nedskärningar inom programverksamhet och
motivationsavdelningar har satt sina spår. Dessa är idag de mest utsatta
områdena inom kriminalvården. Flera undersökningar, bland annat från
interner själva på Österåker (PM "Möjligheternas Österåker"), visar på att
personalnedskärningar påverkar verksamheten negativt. För lite resurser till
verksamheten och för få anställda leder till att man inte har tid att ägna åt de
intagna. Därmed förloras också möjligheten att upprätthålla kontroll. På
Tidaholm har flera av de dömda bett om att de ska få starta en ny
motivationsavdelning, men nekats detta på grund av resursbrist. Från andra
anstalter kommer rapporter om att man på grund av nedskärningarna blivit
tvungen att sänka ambitionen vad gäller motivationsavdelningar,
meningsfulla fritidsaktiviteter samt grundskole- och gymnasieutbildning.
Det är viktigt att den dömde i alla avseenden förbereds och tränas inför sin
kommande frigivning. Påverkansprogrammen som påbörjas på anstalt bör
fortsätta och avslutas först då den enskilde individen, i samråd med sina
kontaktpersoner, anses ha funnit sig tillrätta i sin nya miljö. Förberedelserna
inför frigivningen och ett normalt liv bör vara en relativt lång process.
Kristdemokraterna har länge krävt att ett utslussningsboende ska skapas för
att förbättra förutsättningarna för dem som ska anpassa sig till ett liv i
frihet.
En fungerande frigivningsprocess är avgörande för om arbetet med att hindra
återfall i brott ska lyckas.
Brottsförebyggande miljöer
Regeringen skriver i sin skrivelse, med hänvisning till BRÅ:s
rapport 1999:3, att Sverige var det land där invånarna kände
sig tryggast när det gällde att vistas ute på kvällar och nätter.
Samtidigt hänvisar regeringen till Storstadskommitténs
betänkande Tre Städer (SOU 1998:25) där det beskrivs att
man i storstädernas socialt och ekonomiskt utsatta stadsdelar
avstår från att gå ut på grund av oro för att bli överfallen,
rånad eller på annat sätt ofredad. I synnerhet kvinnor
upplever bostadsområdena som otrygga. Drygt 40 % av
ungdomarna upplevde sitt bostadsområde som otryggt och
stökigt. Att regeringen lutar sig mot två så motsägelsefulla
utredningar visar på problemets komplexitet.
Av de 193 våldtäkter som anmäldes i Stockholm mellan 1994 och 1997
skedde 68 av överfallen i parker eller på gångstigar som går genom
grönområden. Det typiska offret är på väg hem från buss eller tunnelbana och
passerar en mörk park eller ett grönområde. Det är oacceptabelt att människor
inte ska våga röra sig fritt på offentliga platser av rädsla för att bli
våldtagna
eller misshandlade. Mycket kan göras för att bygga bort denna brottslighet
och skapa tryggare miljöer. Vi ger här några exempel på brottsförebyggande
stads- och bostadsplanering. Polis, försäkringsbolag och brottsofferjourer ska
tillfrågas när bostadsområden planeras och renoveras. Belysningen i parker
och bostadsområden måste förbättras. Man kan skapa färre och lägre buskage
på offentliga platser, ha överskådliga ytor och bygga gångbroar istället för
gångtunnlar. Befolkade, offentliga och gemensamma områden som stimulerar
till socialt liv ska främjas. Bilgarage med särskilda tjejparkeringar på
upplysta
platser nära utgångarna kan skapas. Säkerheten i bostadsområden kan
förbättras genom att förhindra insyn, att entrédörrar och fönster på
bottenvåningar förses med brytbleck och genom att undvika att lägga
tvättstugor i källarplanet. Det bör också finnas nattliga kollektivbussar med
flexibla stopp. Inget förslag är generellt. Det viktiga är att ta vara på
kunskap
och erfarenhet om vilka brott som begås var, samt göra det möjligt för
människor att se och synas och på så sätt skapa trygga miljöer. I september
1998 presenterade Boverket rapporten "Brott, bebyggelse och planering".
Rapporten hade tagits fram på uppdrag av regeringen. Tanken var att inspirera
kommunerna att i sina översiktsplaner ta hänsyn till invånarnas säkerhet
genom att planera och bygga bort brott. Boverket vill också att varje bygglov
ska prövas med tanke på om det riskerar att underlätta kriminalitet. Få
kommuner har arbetat på det här sättet och ännu färre har gjort
konsekvensbeskrivningar om säkerheten vid ny- eller ombyggnationer. I
andra nordiska länder som t.ex. Danmark har man länge arbetat med
brottsförebyggande miljöer. I Europa pågår för närvarande ett
standardiseringsarbete på det här området som förväntas vara slutfört under
2001. 18 länder är involverade i detta frivilliga arbete som ligger utanför EU:s
ramar. Från Sverige har bl.a. Brottsförebyggande rådet, Boverket,
Byggstandardiseringen, representanter från Rikspolisstyrelsen och forskare
deltagit. Standardiseringsarbetet omfattar stadsplanering och
byggnadsutformning för distriktsplanering, bostadsområden samt butiker och
kontor. Kristdemokraterna har tidigare påpekat att det är viktigt att Boverkets
tankar tillämpas praktiskt ute i kommunerna. Vi anser att det vore lämpligt att
ge Boverket i uppdrag att för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för
bebyggelseinriktade hinder mot brott. Vi anser även att resurser bör tillföras
Boverket för att möjliggöra en introduktion av standardiseringsdokumenten
ute i kommunerna. Resurserna ska täcka en heltidstjänst, informationsmaterial
och resekostnader. Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggande arbetet
måste intensifieras och en helhetssyn tillämpas. Erfarenheter från andra
myndigheter måste tas tillvara. BRÅ:s uppgift ska vara att samla in
brottsförebyggande förslag som kan användas direkt i kommunerna.
Kommunernas ansvar i dessa frågor måste klargöras och medel skjutas till för
att prioritera de brottsförebyggande åtgärderna.
Kamera i taxibilar - ett konkret exempel på en
säkrare miljö
Antalet vålds- och rånöverfall på taxiförare ökar markant.
Enligt Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd (TYA)
utsattes 9 000 förare för hot eller våld under 1998. Det
motsvarar 24 hottillfällen per dygn. I Stockholms län begicks
48 taxirån under de första sex månaderna 2000. Varje
överfall är ett allvarligt brott som ofta ger långvariga
konsekvenser för den drabbade föraren. I många fall har
föraren förutom psykiska även fått fysiska skador. Bytet har
däremot ofta varit begränsat. Ett antal av de utsatta förarna
har lämnat yrket efter överfallen. Ett sätt att motverka
överfall och rån är att öppna för möjligheten att installera
övervakningskamera i bilen. En taxiförare befinner sig i en
mer utsatt situation än exempelvis en bankkassör eftersom
det i banken finns skydd både av kassadiskens utformning
och av övervakningskameror. Det är svårt att se att kamera i
taxi skulle vara mer integritetskränkande än kamera i något
annat transportmedel som pendeltåg och tunnelbanevagnar.
Ur förarens säkerhetssynpunkt är behovet av förebyggande
åtgärder snarare större i en taxi, som inte följer ett spår utan
kan beställas till undanskymda platser där brott kan begås.
Kristdemokraterna vill att lagen om övervakningskameror
snarast ska förtydligas så att kamera i taxi betraktas som
"starka brottsförebyggande skäl".
Närpolisen - brottsförebyggande
verksamhet ute på fältet
I det lokalt brottsförebyggande arbetet har flera kommuner
lyft fram behovet av en utvecklad närpolisverksamhet. Det är
därför viktigt att lyfta fram närpolisens situation idag.
Regeringen har vid ett flertal tillfällen påpekat att med de
resurser som tillförs polisväsendet ska polisbristen mer eller
mindre vara löst. Flera tecken tyder på att så inte är fallet.
Regeringens nyligen tillsatta utredning som ska se över
möjligheten att bygga upp en organisation med reservpoliser
bestående av bland annat jakt- och fisketillsynsmän visar på
ett långtgående brainstormningarbete inom
Justitiedepartementet. Verkligheten har nu hunnit ifatt
regeringen och man ser konsekvenserna av det felaktiga
beslutet om att stänga Polishögskolan under tre år samt om
massuppsägningar inom civilanställda och polisen under åren
1997-1998. Med beaktande av de avgångar som kan förutses,
beräknas endast 140 nya poliser tillföras organisationen år
2001. Detta kommer inte att räcka. Därtill kommer allt fler
och allt längre sjukskrivningar inom poliskåren. Den
förhållandevis höga medelåldern och pensionsavgångar
framöver bidrar till att behovet av nyrekrytering trots
nuvarande insatser är väsentligt större.
Enligt RPS beräkning så ser rekryteringen illavarslande ut. Även om man
rekryterar 500 nya poliser per år fram till 2015, så skulle det ändå innebära
att
poliskåren 2015 minskat till knappt 15 000 poliser från dagens drygt 16 000
poliser, alltså långt ifrån det mål på 19 000 poliser som RPS angett att man
behöver för att klara den nuvarande rättssituationen. Idag är 5000 poliser
mellan 45 och 55 år, 3600 är över 55 år. Alltså 50 % av poliskåren är över 45
år. Kvar blir en grånad poliskår med en allt högre medelålder.
Långtidssjukskrivningarna blir allt fler. Detta märks bland annat genom att
många äldre polismän inte orkar arbeta skift, var tionde polis har läkarintyg
på att de inte kan arbeta skift. I Stockholm har långtidssjukskrivningarna ökat
med 50 %.
Idag går det 1 närpolis på 1 400 invånare. Kristdemokraterna anser att ett
rimligt mål borde vara att det ska finnas en närpolis per 1 000 innevånare. När
inte poliserna har resurser så att de kan bekämpa brottsligheten så blir
samhällsbilden annorlunda. Idag har vi kommit dithän att kommunerna hyr in
vaktbolag. Bevakning, konsulttjänster och säkerhetsutrustning omsätter 12,5
miljarder kronor/år. Socialdemokraterna säger sig vilja motverka klassklyftor.
Verkligheten ser helt annorlunda ut. Vad gör den enskilde medborgaren som
inte har råd med bevakningsbolag? Här erbjuds inga alternativ. Polisen kan
inte skydda hans egendom, kostnaden för vaktbolagets tjänster blir alltför
hög. Näringsidkaren skjuter inbrottstjuven i benet. Gärningsmannen blir
brottsoffer. Brottsoffret blir gärningsmannen som hyllas för sina tjänster.
Allmänhetens tilltro till rättssamhället får sig en allvarlig knäck.
Regeringen skriver i sitt brottsförebyggande program "Allas vårt ansvar"
att rättsväsendet inte ensamt kan bekämpa brottsligheten. Detta trots att
medborgarna betalar skatt, för att staten ska klara rättssäkerheten på ett
tillfredsställande sätt. Den nya inriktningen framgår i programmet där det står
följande: "Ordningsvakter och väktare har en viktig roll för att förebygga
brott, liksom bevakningsföretag och andra organ som verkar för ökad
säkerhet i samhället. I Trygghetsutredningens slutbetänkande föreslås bland
annat att användningen av ordningsvakter ska utvidgas."
Hur blir det då med dem som inte har råd att betala för sin säkerhet?
Kommer vi att få samma utveckling som den som finns i USA? Regeringen
verkar nu vara inne på ytterligare en ny linje. Enligt det nyligen presenterade
kommittédirektivet (2000:105) ska regeringen komma till rätta med
polisbristen genom att bygga upp en organisation med reservpoliser. Här
handlar det om personer som utbildats till beredskapspoliser eller som på
annat sätt fått en översiktlig polisiär utbildning. Det kan bli aktuellt att
anlita
personal inom räddningstjänsten, fjällräddare, skyddsvakter samt jakt- och
fisketillsynsmän. Kristdemokraterna ser med oro på utvecklingen och frågan
är om vi härigenom får ett A- och ett B-lag inom polisen.
Kristdemokraterna satsade 290 miljoner kronor utöver vad regeringen
anslog i sin budgetproposition för 2001. Vi vill omgående starta en tredje
polishögskola för att på så sätt möte det utökade behovet av poliser.
Närpolisen måste få rimliga förutsättningar att bedriva sitt arbete. Polisen
spelar en avgörande roll i det brottsförebyggande arbetet.