Ekobrottsmyndighetens tillgång till polisregister, m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skärpt lagstiftning mot grövre brottslighet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Ekobrottsmyndighetens likställighet med polismyndighet i
vissa avseenden.
Motivering
Enligt en färsk rapport av chefsåklagare Mats Mattson vid
Ekobrottsmyndigheten (EBM) hindrar juridiskt krångel, dubbelarbete och
dåliga spaningsregister arbetet mot mc-gängens och ekonomiska
brottslingars organiserade brottslighet.
Stridigheterna mellan olika kriminella mc-gäng har i synnerhet under åren
1994-1997 lett till ett mycket stort antal begångna våldsbrott. Under denna tid
mördades 11 personer och 96 blev mer eller mindre allvarligt skadade. Två
mordoffer och 21 av de skadade var utomstående. Vid inte mindre än tio
tillfällen avfyrades pansarvärnsvapen, fem gånger användes handgranater och
vid fem tillfällen apterades bilar med bilbomber.
Analyser visar att våldsbrotten är organiserade. Den revolverstrid som
utbröt i Helsingborg den 5 mars 1996 är som hämtad från en actionfilm.
Liknande scener utspelade sig när Hells Angels tillhåll på Titangade i
Köpenhamn förvandlades till en krigsskådeplats. En s.k. fredsuppgörelse slöts
under högtidliga former i ett direktsänt TV-program den 25 september 1997.
"Fredsavtalet", som innehöll en mängd bestämmelser, utformades av
organisationernas advokater.
Den omständigheten att parterna slutit "fred" innebär emellertid inte att
organisationerna har upphört att begå eller understödja brottslig verksamhet.
Det är väl att märka att man inte bara begår brott i organisationernas namn
utan också genom sina organisationer aktivt stödjer annan brottslig
verksamhet. De kriminella mc-gängen är mycket handfast organiserade med
ett eget system för rättskipning. De förfogar över olika fonder som ger bistånd
till medlemmar som råkat illa ut eller som blivit fängslade. Enligt EBM:s
rapport kan man säga att organisationerna i denna mening fungerar som en
understödsförening eller ett socialförsäkringsbolag.
Polis och åklagares möjligheter att bekämpa denna typ av organiserad
brottslighet har i praktiken visat sig vara ytterst begränsade. Länskriminalen i
Skåne har utrett de allvarligaste våldsbrotten och det operativa arbetet har
skett i nära samarbete med åklagarmyndigheten i Malmö. Även om det vad
gäller lagföringarna i Sverige kan noteras att åklagarna fått gehör för en mer
extensiv tolkning av de s.k. medverkansreglerna (flera gärningsmän kan
inneha vapen tillsammans - sådana brott har ett högt straffvärde) så ligger
svensk polis långt under sina danska kollegor när det gäller hjälpmedel och
utredningsmetoder. De svenska spanings- och underrättelseregistren är till
exempel jämfört med de danska motsvarigheterna undermåliga. I Sverige är
buggning otillåten och reglerna om telefonavlyssning kan inte tillämpas för
att utreda organiserad brottslighet. Ett stort hinder uppges av EBM också vara
att Riksåklagaren uttalat kraftig kritik mot en åklagare som använt sig av s.k.
bevisprovokation.
Ekobrottsmyndighetens rapport liksom många andra utsagor från
allmänhet och rättsvårdande myndigheter ger ett otvetydigt belägg för att
grövre brottslighet av här berört slag inte kan bekämpas med de metoder och
medel som idag står till polisens och åklagarmyndigheternas förfogande.
Endast i undantagsfall har man med dessa metoder lyckats få fällande domar.
Det framstår därför som uppenbart att nya och mera effektiva metoder,
t.ex. av den typ som med framgång prövats i Danmark, nu måste få komma
till användning även i Sverige.
Samtidigt kan konstateras att poliserna vid Ekobrottsmyndigheten i vissa
avseenden har sämre förutsättningar att utreda ekonomiska brott än vanliga
poliser. Ekobrottsmyndigheten är formellt en åklagarmyndighet och inte en
polismyndighet. Det får följder när det gäller myndighetens tillgång till de
polisiära spaningsregistren, eftersom polisdatalagen inte utvidgats till att
gälla
den nya myndigheten.
Varje gång en polis vid Ekobrottsmyndigheten vill ha en uppgift om en
misstänkt brottsling ur det allmänna spaningsregistret, måste han lämna in en
formell begäran om information till polismyndigheten, något som orsakar
merarbete och tar tid. Dessutom fylls inte polisens register på med de
kunskaper som Ekobrottsmyndigheten har om kriminellt belastade personer.
Vi föreslår en lagändring som innebär att Ekobrottsmyndigheten i berörda
avseenden ska jämställas med en polismyndighet.