med anledning av prop. 2000/2001:56 Ändringar i handläggningen av ungdomsmål m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen slopar vårdnadshavares rätt till ersättning enligt 26 § tredje
stycket lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om föräldrars medverkan i mål med brottsmisstänkta barn.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till registrering av
minderåriga lagöverträdare i enlighet med vad som anförs i motionen.
Bakgrund
I propositionen föreslår regeringen ett antal ändringar i lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare. Propositionen innehåller främst lagförslag
som berör de nya regler om handläggning av ungdomsmål
som trädde i kraft den 1 mars 1995. Regler som bland annat
syftade till att åstadkomma en snabbare och bättre
handläggning av mål med misstänkta gärningsmän under 18
år, men äldre än 15 år.
Det är självklart av stor betydelse i alla mål att tiden mellan brott och
reaktion från samhället blir så kort som möjligt. Men för att hindra unga
lagöverträdare att utveckla en kriminell livsstil kan en snabb handläggning ha
avgörande betydelse. Det är därför glädjande att konstatera att 1995 års
reform till så stor del har uppfyllt sitt syfte och att resultatet till
övervägande
del är positivt. Av de brister som återstår - och de är inte få - finner några
sin
lösning i regeringens förslag. Men många skjuter regeringen framför sig.
Socialnämndernas
yttranden m.m.
De rättsvårdande myndigheterna - främst polis, åklagare och
kriminalvården - har förbättrat sitt samarbete sedan 1995 års
reform. En hög kvalitet präglar också de av domstolarna
meddelade domarna. Även om de principiella argumenten
mot kravet på att ungdomsmål bara skall handläggas av
särskilt lämpade domare kvarstår, så överväger de positiva
effekterna. När handläggningen är koncentrerad till vissa
rotlar höjs kvaliteten handläggningen och rotelinnehavaren
får med tiden en stor kunskap om ungdomar och deras
levnadssätt i dag.
De brister som framkommit i utredningen om handläggningen av
ungdomsmål har framför allt rört socialtjänstens roll, bland annat vad gäller
medverkan vid huvudförhandlingen. Det är i dag ovanligt att företrädare för
socialtjänsten medverkar vid huvudförhandlingen. Från tingsrätternas sida har
fördelarna med en sådan medverkan framhållits. Det ger tillfälle för rättens
aktörer att ställa frågor och få fler upplysningar utöver dem som framgår av
det skriftliga yttrandet, inte minst vad gäller innehållet i den föreslagna
vården.
Vi har inget att invända mot en ökad närvaro av socialtjänsten under det
rådande systemet. Behovet av en ökad närvaro från socialtjänstens sida
hänger troligen samman med den bristande kvaliteten på de skriftliga
yttranden som lämnas in till tingsrätterna. Men även muntlighets- och
omedelbarhetsprinciperna, vilka är bärande principer i den svenska
rättegångsordningen, talar för att representanter för socialtjänsten är
närvarande i större utsträckning än vad som sker idag.
Andra brister som framkommit av utredningens betänkande berör
socialtjänstens handläggning och yttranden. Vi har länge kritiserat
socialtjänstens roll i straffsystemet för unga lagöverträdare. Utredningens
slutsatser i denna del stärker oss i vår uppfattning att socialtjänsten inte
uppfyller de krav på likformighet och rättssäkerhet som man har rätt att kräva
när det gäller en så viktig samhällsfunktion som rättskipning.
Statens institutionsstyrelse har i sitt remissyttrande dessutom framfört
krav på en utredning om vilka åtgärder som kan vidtas för att öka
rättssäkerheten vad gäller vårdplaner för de ungdomar som tagits in för
verkställighet av sluten ungdomsvård.
Enligt propositionen avser regeringen utvärdera förändringarna av
påföljdssystemet för unga lagöverträdare som trädde i kraft den 1 januari
1999. Från moderat sida vill vi dock framhålla behovet av ett helt nytt
påföljdssystem för unga lagöverträdare. Redan av vad som framkommit i
främst remissyttrandet från Statens institutionsstyrelse finner vi det uppenbart
att dagens system inte fungerar och det därför borde vara hög tid att hitta
andra former för samhällets reaktioner mot ungdomars brottslighet.
Utvärdering av det nuvarande straffsystemet för unga lagöverträdare bör
därför göras inom ramen för en utredning med uppgift att lämna förslag om
ett helt nytt påföljdssystem för ungdomar. I kommittémotionen 2000/01:
Ju929 redogör vi för hur en sådant system kan utformas.
Enligt vår uppfattning bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att tillsätta
en utredning med uppgift att lämna förslag till ett sådant nytt straffsystem för
unga lagöverträdare.
Föräldrars medverkan
I propositionen tar regeringen välkomna steg mot en större
föräldramedverkan i ärenden med brottsmisstänkta barn
under 15 år. Propositionen saknar dock förslag vad gäller
föräldramedverkan vid brottsmisstanke gällande unga
lagöverträdare över 15 år. Här har regeringen endast lämnat
förslag om en ökad medverkan från socialtjänstens sida.
Regeringen tar upp frågan om socialtjänstens närvaro vid
huvudförhandling, men regeringen går tyvärr ännu en gång förbi
föräldradeltagandet vid handläggningen av ungdomsmålen. Detta är olyckligt.
Vi har i flera sammanhang lyft fram föräldrarnas betydelse i det
brottsförebyggande arbetet och föräldradeltagandet är av stor betydelse när
unga människor är föremål för utredning eller domstolsförhandling.
Den olyckliga fokuseringen på socialtjänstens deltagande visar sig bland
annat i att socialtjänsten skall närvara vid förhör med den som inte fyllt arton
år och som är misstänkt för brott på vilket fängelse kan följa, men föräldrarna
har inte samma skyldighet att närvara.
Dagens regler innebär vidare att vårdnadshavare skall underrättas om
åtalet och tiden för huvudförhandling. Vi anser att föräldradeltagandet bör
göras obligatoriskt och att föräldrarna skall kallas till huvudförhandling.
Detta
bör gälla även i de fall där någon eller båda av föräldrarna inte är
vårdnadshavare. Lagen bör utformas så att föräldrarna har skyldighet att
närvara såväl vid rättegången som vid de förhör som föregått
huvudförhandlingen.
När det gäller ungdomar under 15 år som misstänks för brott föreslår
regeringen att vårdnadshavare skall kallas till förhör. Även här anser vi att
man inte skall utesluta de föräldrar som inte råkar vara vårdnadshavare. Även
en förälder med endast umgängesrätt gentemot barnet har stor betydelse för
barnets och dess utveckling. Det är därför fel att utesluta denna stora
föräldragrupp från att medverka i de brottsutredningar som rör deras barn.
Moderaterna har länge drivit kravet om att vårdnadshavares rätt till
ersättning enligt vad som gäller för vittnen skall slopas. Enligt vår
uppfattning
ingår det i föräldrarollen att aktivt deltaga när barnet försatt sig i
svårigheter.
Föräldrarnas närvaro bör främst ses som väsentligt för barnet och icke för det
allmänna. Det vore enligt vår uppfattning lämpligt att man nu tydligt
markerade föräldraansvaret genom att ta bort rätten till ersättning för
inställelse för vårdnadshavare som hörs i anledning av åtal mot barn under 18
år.
Avslutningsvis kan vi konstatera att regeringen kunde gått betydligt
längre i sina förslag om att öka föräldrarnas engagemang när unga människor
begått brott. I detta sammanhang vill vi därför hänvisa till vår motion
2000/01:Ju929, som behandlar ytterligare aspekter vad gäller
föräldramedverkan vid brottsmisstanke mot unga lagöverträdare. Nya
spännande ansatser så som familjegruppskonferenser, medling och rätt till
polisstöd är några förslag som förtjänar att lyftas fram och ges stöd för att de
skall kunna bli en integrerad del i ett modernt påföljdssystem.
Brottsmisstänkta barn
under 15 år
Samstämmiga rapporter från myndighetshåll, fackpress och
andra medier, pekar på att alltfler barn under 15 år misstänks
för brott. Det talas till och med om att förslagna
straffmyndiga ungdomar medvetet utnyttjar barn under 15
att begå brottsliga handlingar.
Det är ett svårt problem att hantera för myndigheter och de som drabbas
av brotten. Regeringen tar i propositionen några steg i rätt riktning i och med
förslaget att låta polisen vidta inledande utredningsåtgärder i större
utsträckning än vad som sker idag.
Men ännu en gång försitter regeringen chansen att införa en möjlighet att
registrera de minderåriga som skäligen misstänks ha begått brott. Från flera
håll har det framhållits att en sådan möjlighet till registrering skulle ha stor
betydelse för polisens kartläggning av brott och brottsbekämpning i stort att
även brott som begås av minderåriga lagöverträdare kan omfattas av polisens
misstankeregister. Möjligheterna till snabba ingripanden mot unga som är på
väg att spåra ur skulle dessutom förbättras.
En 15-åring som i dag grips av polisen kan till synes ha ett alldeles "rent"
förflutet, medan han i själva verket kan ha gjort sig skyldig till ett flertal
brott.
En möjlighet till registrering skulle ge polisen och andra rättsvårdande
myndigheter en betydligt klarare bild av den gripne och den situation han
befinner sig i. Vidare skulle en registrering möjliggöra en mer rättvisande
statistik över brott som begås av barn under 15 år. Att så kan ske är
naturligtvis av stor betydelse vid planering av brottsförebyggande åtgärder i
allmänhet och insatser mot ungdomsbrottslighet i synnerhet.