Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av riktlinjer för fördelning av resurser till de olika
polismyndigheterna.
Motivering
Polisen har, under de år som Sverige tvingats sanera sin ekonomi, dragit
ner på bl.a. utbildning och nyanskaffning av materiel till olika
verksamheter. Det har inneburit färre poliser och att medelåldern stigit
med åtföljande bekymmer för den relativt hårda tjänstgöring som poliser
måste genomföra.
Regeringen föreslår nu ökade resurser till polisen och detta är mycket
glädjande. Det finns dock problem som måste lösas utöver att mera pengar
ska tillföras verksamheten. Om man jämför hur anslaget till polisverksamhet
fördelas mellan olika län, finner man att skillnaderna är mycket stora. Störst
anslag har Stockholm, Skåne och Västra Götaland och minst har Halland,
Uppsala, Kronoberg, Jönköping och Västerbotten. Att storstadsområdena,
med de speciella problem som polisen ska lösa där, har rejält mycket mera
resurser är helt acceptabelt. Men att skillnaderna i övrigt är så stora kan inte
motiveras av vare sig skillnader i brottslighet eller andra parametrar.
Idag fördelas resurserna av Rikspolisstyrelsen med ledning av det
regleringsbrev som regeringen varje år överlämnar till myndigheten.
Anvisningarna om hur dessa medel ska fördelas mellan länen är mycket
knapphändiga. Det borde övervägas mera styrande riktlinjer för
resursfördelningen för att utjämna de idag oacceptabla skillnaderna mellan
olika län. Det har under många år diskuterats en förändring av på vilka
grunder som resurserna ska anvisas länen och det har sagts att de
"underförsörjada länen" - de s k pluslänen - skulle kunna påräkna
förhållandevis större resurstillskott när anslagen till polisverksamheten skulle
komma att öka med en förbättrad samhällsekonomi. Så tycks inte vara fallet,
utan nu diskuteras tydligen modeller som helt avviker från den som använts
under de senaste 5, 6 åren och som ytterligare skulle förstärka obalansen
mellan länen. Inga som helst incitament skulle skapas för att förebygga brott
och det allmänpreventiva arbetet skulle däri-
genom kunna minska.