Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av riktlinjer för fördelning av resurser till de olika polismyndigheterna. Motivering
Polisen har, under de år som Sverige tvingats sanera sin ekonomi, dragit ner på bl.a. utbildning och nyanskaffning av materiel till olika verksamheter. Det har inneburit färre poliser och att medelåldern stigit med åtföljande bekymmer för den relativt hårda tjänstgöring som poliser måste genomföra.
Regeringen föreslår nu ökade resurser till polisen och detta är mycket glädjande. Det finns dock problem som måste lösas utöver att mera pengar ska tillföras verksamheten. Om man jämför hur anslaget till polisverksamhet fördelas mellan olika län, finner man att skillnaderna är mycket stora. Störst anslag har Stockholm, Skåne och Västra Götaland och minst har Halland, Uppsala, Kronoberg, Jönköping och Västerbotten. Att storstadsområdena, med de speciella problem som polisen ska lösa där, har rejält mycket mera resurser är helt acceptabelt. Men att skillnaderna i övrigt är så stora kan inte motiveras av vare sig skillnader i brottslighet eller andra parametrar.
Idag fördelas resurserna av Rikspolisstyrelsen med ledning av det regleringsbrev som regeringen varje år överlämnar till myndigheten. Anvisningarna om hur dessa medel ska fördelas mellan länen är mycket knapphändiga. Det borde övervägas mera styrande riktlinjer för resursfördelningen för att utjämna de idag oacceptabla skillnaderna mellan olika län. Det har under många år diskuterats en förändring av på vilka grunder som resurserna ska anvisas länen och det har sagts att de "underförsörjada länen" - de s k pluslänen - skulle kunna påräkna förhållandevis större resurstillskott när anslagen till polisverksamheten skulle komma att öka med en förbättrad samhällsekonomi. Så tycks inte vara fallet, utan nu diskuteras tydligen modeller som helt avviker från den som använts under de senaste 5, 6 åren och som ytterligare skulle förstärka obalansen mellan länen. Inga som helst incitament skulle skapas för att förebygga brott och det allmänpreventiva arbetet skulle däri- genom kunna minska.
Stockholm den 3 oktober 2000
Karl Gustav Abramsson (s)
Kristina Zakrisson (s)
Carin Lundberg (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Raimo Pärssinen (s)
Per Erik Granström (s)
Berit Andnor (s)
Hans Stenberg (s)